Jordubbenröd skrev 2012-10-20 17:48:29 följande:
Vill först nämna att det är starkt att gå sin egna väg, kan tänka mig att ditt beslut för många kan vara lite svårt att förstå sig på. Jag hoppas du är nöjd med ditt beslut och att du inte ångrar dig sen.
Jag har ingen direkt fråga men undrar såklart varför du väljer bort barn i ditt liv? För mig är det en del av livet och någonting så häftigt. Ett mirakel verkligen.
Är du inte rädd för att du i framtiden kommer ångar dig? Eller som äldre aldrig få barnbarn? Har din man barn sedan innan?
Jag tänker såhär: Man vet aldrig hur livet kommer att se ut. Jag har ingen kristallkula. Jag kan givetvis inte veta om jag någon gång i framtiden kommer att ändra mig - men är det ett giltigt skäl för att skaffa barn? För mig är det inte det. Jag är sann mot mig själv i att jag inte vill ha barn, sanna val brukar jag inte ångra (d.v.s. val som jag själv gjort och där jag kan motivera det för mig själv). Så nej, jag är inte rädd för att ångra mig.
Barn är mirakel och häftiga för mig med, men jag känner inte att jag vill ha några egna. Jag har aldrig haft en barnlängtan och ser därför ingen anledning till att skaffa barn.
Varför skulle jag vara rädd för att inte få barnbarn? För att inte sitta ensam på hemmet? Realisten i mig vet att antalet barn/barnbarn inte är avgörande för hur ensam man/jag blir på ålderns höst.
Min man har inga barn.