En liten flicka blev en ängel igår....
Försök att finnas där för dom. Erbjud hjälp med alla praktiska saker och givetvis att prata också om dom vill det.
Tillåt dig att vara ledsen i deras närhet, men försök att inte likställa din/er sorg med deras.
Gå in på Spädbarnsfondens hemsida så finns där lite tips om hur ni som anhöriga kan agera.
Det jobbigaste vi upplever är att andra nära anhöriga likställer sin sorg med vår och att vi får trösta dom istället för tvärtom. Det är också jobbigt med människor som undviker oss för att vårt sällskap gör andra obekväma.
Ifrågasätt inte saker dom säger.
Fråga rakt ut hur dom vill bli bemötta istället för att anta saker. Fråga vad dom vill ha hjälp med, OM dom vill ha hjälp.
Massa kramar
Försöker känna av situationen från gång till gång och anpassa samtal efter hur dom mår just då och vad dom själva väljer att prata om. Men det är inte lätt. Man är så rädd att det man säger ska uppfattas fel eller helt enkelt såra. Pratar man inte om händelsen är man rädd att dom känner att man undviker det och pratar man om det är man rädd att dom ska bli (mer) ledsna. Och jag vill ju inte att dom ska känna något av det. Tycker om dom så mycket och önskar av hela mitt hjärta att dom slapp gå igenom detta.