• Anonym (Farmor)

    Svärdottern förstör!

    Min son har nyligen gift sig med sin sambo sedan många år tillbaka. De har ett barn på två år. Jag får väl erkänna att jag under de första åren av deras relation hade svårt att acceptera henne, vilket jag också lät min son få veta. Visst, det var dumt, men jag ville bara hans bästa och man måste ju få säga vad man tycker. Det är ju egentligen inget fel på henne, hon är snäll, skötsam och smart. 

    Problemet: Jag känner att jag inte får träffa och rå om mitt barnbarn och min son så ofta som jag skulle vilja. Vi ses ett par gånger i månaden, men jag skulle helst vilja att det var minst en gång i veckan. Inte en enda gång har jag suttit barnvakt heller, trots att de vet att jag vill. Mormor däremot har jag hört att suttit barnvakt flera gånger. Jag blir ledsen, för när vi träffas allihopa till födelsedagar tex, så märks det att barnbarnet har en närmare relation till hennes sida av släkten än till sonens. Jag tror att svärdottern vill ha det så och manipulerar min son så att det ska bli så. 

    Jag vet inte vad jag gör för fel! Jag brukar försöka åka hem till dem någon kväll då och då på väg hem från jobbet. Verkar inte så uppskattat, men man måste väl få kunna komma och hälsa på även en vardagkväll? Jag tycker att jag ställer upp så mycket för dem. Varje gång de ska göra något med huset t.ex. så frågar jag om jag ska komma och hjälpa dem. Oftast svarar de nej, så man får ju nästan tvinga sig på för att få vara delaktig och hjälpa till! Jag brukar också lämna lite saker hemma hos dem som jag tycker att de saknar i sitt hem, som dukar, blommor och gardiner. Ibland kommer jag även med lite matvaror, eller blöjor eller kanske några hundralappar. Jag vet att de har pengar, båda två tjänar ju hyfsat, men jag vill ju också få bidra lite och känna mig nyttig! 

    Jag vill ju vara delaktig i mitt barnbarns uppväxt, men jag känner mig motarbetad av svärdottern. Kläder som jag köper verkar inte användas, försöker man komma med något råd så nyps det av direkt. Svärdottern vet ju alltid bäst såklart. Att få ha barnbarnet hos mig en helg känns väldigt långt bort. 

    Vad ska jag göra? 

  • Svar på tråden Svärdottern förstör!
  • asta66
    LindaEfraim skrev 2012-11-04 11:45:20 följande:
    "Mina" saker i deras hem!
    Har det inte varit gåvor du gett dom?
    Du revir pinkar rejält och tror att du äger din son och hans hem. Du måste lära dig att du inte är universums centrum. Även om du har ett eget liv vill du ändå att deras liv ska kretsa kring dig. Jo jag har ord för det men det passar sig inte här!
    Och att din svärdotter inte har som ansvar att göra dig nöjd!
  • Anonym
    Anonym (Farmor) skrev 2012-11-04 10:27:56 följande:
    Varför tror alla att  jag inte har något eget liv? Jag har man, hus, hund, jobb och många fritidsintressen som jag engagerar mig i. Skulle jag vilja umgås med son och sonson endast i brist på annat, eller? Många får det att låta som att jag springer hos dem hela tiden, men jag har ju skrivit att det handlar om ett par gånger i månaden. Och inte kommer jag alltid oanmäld heller, jag försöker oftast ringa en stund innan och säga till att jag kommer. Är det verkligen så jobbigt att avsätta ett par timmar ett par gånger i månaden? Jag vill inte ha något av dem, ingen middag, ingenting, bara umgås! De får för min del göra vad de brukar göra på kvällen, ignorera mig om det är så, bara jag kan umgås lite med sonsonen. Samma det här med dukar och gardiner, varför haka upp sig så mycket på det? Jag ger till dem, sen är det upp till dem om de vill använda eller inte. Jag är inte ute efter att inreda deras hem, men fy på mig, jag gillar att komma på besök till dem och se några av "mina" saker i deras hem. Känna att det där har jag fixat åt dem! Jag ger bara saker som jag tror att de har nytta av.
    Tack och lov så ser jag och min sambo samma sak på våra mödrar, vi orkar inte med dem =P
    Vi träffar dem MAX en gång per  månad och helt allvarligt tycker vi det är för mycket.
    Så tycker inte du ska begära att de ska "träffa dig några gånger per månad" för JA, det kan mycket väl vara för mycket begärt.  
  • natha
    Anonym (Farmor) skrev 2012-11-04 10:27:56 följande:
    Varför tror alla att  jag inte har något eget liv? Jag har man, hus, hund, jobb och många fritidsintressen som jag engagerar mig i. Skulle jag vilja umgås med son och sonson endast i brist på annat, eller? Många får det att låta som att jag springer hos dem hela tiden, men jag har ju skrivit att det handlar om ett par gånger i månaden. Och inte kommer jag alltid oanmäld heller, jag försöker oftast ringa en stund innan och säga till att jag kommer. Är det verkligen så jobbigt att avsätta ett par timmar ett par gånger i månaden? Jag vill inte ha något av dem, ingen middag, ingenting, bara umgås! De får för min del göra vad de brukar göra på kvällen, ignorera mig om det är så, bara jag kan umgås lite med sonsonen. Samma det här med dukar och gardiner, varför haka upp sig så mycket på det? Jag ger till dem, sen är det upp till dem om de vill använda eller inte. Jag är inte ute efter att inreda deras hem, men fy på mig, jag gillar att komma på besök till dem och se några av "mina" saker i deras hem. Känna att det där har jag fixat åt dem! Jag ger bara saker som jag tror att de har nytta av.

    Men hör du på dig själv? Du vill träffa din son och sonson? Varför vill du inte träffa svärdottern? Försök lite med henne och bygg upp en fin relation och börja se dem som en familj. Antigen träffar du dem eller så håller du dig borta.. Herregud, kan tänka mig att du är hemsk att göra med som svärmor TS...

    Hade du varit min svärmor så hade du varken haft med mig eller mina barn att göra..
  • ica
    natha skrev 2012-11-04 14:49:57 följande:

    Men hör du på dig själv? Du vill träffa din son och sonson? Varför vill du inte träffa svärdottern? Försök lite med henne och bygg upp en fin relation och börja se dem som en familj. Antigen träffar du dem eller så håller du dig borta.. Herregud, kan tänka mig att du är hemsk att göra med som svärmor TS...

    Hade du varit min svärmor så hade du varken haft med mig eller mina barn att göra..
    Eller minimalt. Vad är det för fel att vänta tills de ringer?
  • Wittra

    Alltid förundrats över hur svärmödrar kan vara så märkliga, även om detta forum är kvinnodominerat så tycker jag ändå att svärmor ( mannens mamma ) alltid är den besvärliga. 
    Jag har begåvats med två stycken, en som är hans riktiga mamma och en som är "styvmamma"....bägge är lika korkade och lika smidiga som kylskåp. Styvmamman har ägnat sig att åt lura bland annat min sambo på pengar, tagit lån i hans namn osv. Direkt kriminella handlingar, stulit vår post och förfalskat hans namnteckning. Förutom dessa "trevliga" drag är hon elak, skadeglad och ska vara allmänt motvalls.
    Hans riktiga mamma är offerkoftan själv, det finns INGEN som det är så SYND om, herreguuuud, ska hon behöva städa sin EGEN bil?! Ojojoj, hon är typen som man skulle kunna dammsuga och torka golven åt och hon skulle svara med "vad synd att du inte skurade badrummet också".
    Otacksamheten personifierad.

    Nu verkar TS, tack och lov, inte lika besvärlig. Men ta några kliv bakåt, det fånigaste du skrivit var att du tyckte att "mamma får väl sätta lite prägel på sitt barns hem".
    Eh, nej, du ska ge fan i deras inredning, överhuvudtaget. TACK och lov har inte min svärmor lagt sig i vår inredning, det skulle antagligen se ut som lustiga huset här hemma i så fall.

    Fattar inte vad det tar svärmödrar alltså. Tröttsamma varelser.  

  • Anonym (ta upp det gamla)

    Kan man inte se sin egen roll och hela tiden tror att sina egna förklaringar till varför man gör något är tillräckligt för att bli förlåten, istället för att ändra sig utan att beklaga sig över att andra inte vill ha det som man själv tycker, då löser man inga problem. TS riskerar att bli portad.

    Jag tror TS får säga till dem att hon vill träffa sitt barnbarn, ex 2-3 tillfällen om en fikastund eller längre promenad om månaden. Sen får familjen bestämma hur och var och när, utan TS inblandning. Jag tror inte TS vill eller förstår sin roll i detta, just eftersom hon försöker bli förlåten med förklaringar och anpassar sig med omsvep i denna tråd för att det ska låta bättre i stunden, men förändras sig inte i längden.

  • Anonym (A)

    Att få oanmält besök är bland det värsta som finns enligt mig! Och nej, det hjälper inte att ringa och fråga en timme innan. Vem vågar säga nej då? Jag vill kunna slappna av i mitt hem, och det gör jag när jag har full kontroll över vem som kommer att vara där och när. Jag tycker till och med att samtal på hemtelefonen kan bli jobbigt - ibland vill man vara ifred helt enkelt. När du dessutom så tydligt uttrycker att du vill hälsa på sonen och sonsonen, men inte svärdottern är chansen att hon någonsin kommer att se dig som en i familjen lika med noll. Jag tycker att du bör börja med att ge svärdottern en rejäl ursäkt och sedan bjuda med deras familj hem till er eller på utflykter. Jag förstår att du menar väl med presenterna, men de allra flesta vill faktiskt inreda sina hem själva. Om du ändå vill bidra till deras hem är presentkort en bättre idé.


     


    Idag är jag otroligt lycklig över att sambon och jag bor så långt borta från våra familjer att oväntade besök och stora bidrag till heminredningen är en omöjlighet. Dessutom respekterar de oss som en egen familjeenhet.

  • Anonym
    Anonym (Farmor) skrev 2012-11-04 10:27:56 följande:
    Varför tror alla att  jag inte har något eget liv? Jag har man, hus, hund, jobb och många fritidsintressen som jag engagerar mig i. Skulle jag vilja umgås med son och sonson endast i brist på annat, eller? Många får det att låta som att jag springer hos dem hela tiden, men jag har ju skrivit att det handlar om ett par gånger i månaden. Och inte kommer jag alltid oanmäld heller, jag försöker oftast ringa en stund innan och säga till att jag kommer. Är det verkligen så jobbigt att avsätta ett par timmar ett par gånger i månaden? Jag vill inte ha något av dem, ingen middag, ingenting, bara umgås! De får för min del göra vad de brukar göra på kvällen, ignorera mig om det är så, bara jag kan umgås lite med sonsonen. Samma det här med dukar och gardiner, varför haka upp sig så mycket på det? Jag ger till dem, sen är det upp till dem om de vill använda eller inte. Jag är inte ute efter att inreda deras hem, men fy på mig, jag gillar att komma på besök till dem och se några av "mina" saker i deras hem. Känna att det där har jag fixat åt dem! Jag ger bara saker som jag tror att de har nytta av.
    Men uppenbarligen stör du ju på att de inte använder grejerna eftersom du skriver om det här i tråden. Och varför vill du sätta prägel på deras hem - det är ju deras hem och du har ditt eget hem att sätta prägel på? Jag tycker att ditt tänk är väldigt väldigt konstigt.

    Och vadagskväll, ja, jag skulle bli mycket irriterad och störd över att få besök på en vardagskväll. Du säger att du ringer innan och säger att du ska komma, men innebär det att du bara meddelar att du tänker komma, inte att de kan säga att det inte passar? Våra vardagskvällar är fyllda av göromål som inte passar in med att nån ska sitta och iaktta och man skulle känna krav på att umgås. Dessutom är vi alla trötta efter en dag på jobbet, dagis och vill bara vara ifred som familj.

    Det är mycket få personer som jag skulle vilja umgås med flera gånger i månaden utan möjlighet att säga nej. Inte min mamma, inte min mans mamma, i stort sett ingen alls. Jag skulle uppleva det som mycket jobbigt att avsätta de timmarna till någon som tvingade sig förbi och sen tvingade på mig grejer som jag inte vill ha och som egentligen inte gillar mig ens.

  • Anonym
    Anonym (Farmor) skrev 2012-11-04 10:27:56 följande:
    Varför tror alla att  jag inte har något eget liv? Jag har man, hus, hund, jobb och många fritidsintressen som jag engagerar mig i. Skulle jag vilja umgås med son och sonson endast i brist på annat, eller? Många får det att låta som att jag springer hos dem hela tiden, men jag har ju skrivit att det handlar om ett par gånger i månaden. Och inte kommer jag alltid oanmäld heller, jag försöker oftast ringa en stund innan och säga till att jag kommer. Är det verkligen så jobbigt att avsätta ett par timmar ett par gånger i månaden? Jag vill inte ha något av dem, ingen middag, ingenting, bara umgås! De får för min del göra vad de brukar göra på kvällen, ignorera mig om det är så, bara jag kan umgås lite med sonsonen. Samma det här med dukar och gardiner, varför haka upp sig så mycket på det? Jag ger till dem, sen är det upp till dem om de vill använda eller inte. Jag är inte ute efter att inreda deras hem, men fy på mig, jag gillar att komma på besök till dem och se några av "mina" saker i deras hem. Känna att det där har jag fixat åt dem! Jag ger bara saker som jag tror att de har nytta av.
    Och inte kommer jag alltid oanmäld heller, jag försöker oftast ringa en stund innan och säga till att jag kommer= Detsamma som ATT du kommer oanmäld!! Du ringer och säger ATT du kommer, helt oacceptabelt. Frågan är om du är i total avsaknad av empati, dvs att känna av andra människor och förstå hur de känner. Vardagskvällar vill de flesta inte ha besök, man är helt slut efter dagis och jobb, och vill inte behöva roa någon som bara dyker upp. Varför kan du inte bara ringa och säga att du gärna vill se dem allihop och fråga vilken dag som passar? Det sätt du använder nu är helt enkelt ohyfsat och ouppfostrat. Jag skulle baske mig inte öppnat om du ringde och sa ATT du skulle komma och sen bara trodde det var OK att komma och tränga sig på. För det är det du gör.
    Jag är inte ute efter att inreda deras hem, men fy på mig, jag gillar att komma på besök till dem och se några av "mina" saker i deras hem = Fel IGEN!! Du SKA inte köpa saker till din vuxna sons hem!! Det är fel, fel, fel!! Han och hans fru bestämmer vad de ska ha, inte du. Och se "dina" saker i deras hem?? Helskruvat, låter även detta som att du försöker markera revir i någon annans hem... Hör du inte så fel det låter? DINA saker DERAS hem??

    Min fantastiska svärmor kan ge dig ett tips... Hon och jag kan ta en sväng på stan och då frågar hon om det är nåt speciellt jag vill ha t ex till födelsedag/jul. Då går vi gemensamt och kikar på det jag/familjen vill ha och jag visar vilken färg etc, Sen väljer hon någon grej som hon vill ge. Dvs, hon respekterar min åsikt, köper något jag vill ha, och vi kommer att använda och uppskatta gåvan. Jag gör samma sak med henne. Min mamma och jag gör fö på samma sätt som jag o svärmor. Funkar jättebra. Dessutom har vi kul medan vi kikar på grejer ihop!

    Ska nog ta och berätta för svärmor hur mkt jag uppskattar henne nästa gång vi ses, hemskt nöjd med att hon aldrig skulle göra som du TS... Hon kräver och ger respekt och får detsamma i utbyte...


  • elmadumle

    Vad gör du om de säger att de inte vill ha dina dukar och gardiner? blir du sur då? min mamma frågar ibland om jag vill ha något hon inte vill ha själv längre, säger jag nej så är det inget mer med det. Sluta med att ge de saker de uppenbarligen inte vill ha! alla vill nog inreda sina hem själva. och börja med att ringa och fråga om du kan komma över, ring några dagar innan och bestäm en lämplig dag och tid.

Svar på tråden Svärdottern förstör!