• Anonym (TS)

    Hur hinner ni/ orkar ni med allt?

    Jag sitter här och funderar på vad det är för liv vi lever egentligen? Jag är sambo men har inga barn, och känner ändå mig dödstrött och orkeslös mest hela tiden.

    Såhär ser mina veckor ut:
    Jobb 7:30-16:30 måndag-fredag. Jag har en liten bit att resa så jag går upp 05:30 och kommer hem ca 18:00. Morgonen räknar jag inte direkt som min egen tid. Man går upp, kastar på sig kläder, fixar till sig och gör en macka. Sen rusar jag iväg till bussen, sitter på den i någon slags dvala och sen kommer man fram till jobbet. Mestadels tycker jag faktiskt om mitt jobb (inom vården).  Det är ganska givande att hjälpa patienter och jag har härliga kollegor. Sen är inte lönen den bästa, men jag har ändå tänkt noga och utbildat mig till något jag känner att jag inte skulle vantrivas som. Men hade jag fått välja hade jag ju såklart hellre varit hemma än att hänga på jobbet hela dagen. Jag jobbar inte för att jag så himla gärna vill, utan för att jag måste.

    Efter jobbet är det samma resa tillbaka hem. Dödstrött efter en lång dag på jobbet. Sen är man hemma och då ska det lagas middag, ätas middag, diskas efter middagen. Vid det här laget är klockan oftast 19:30-20:00. Ska jag få 8 timmars sömn måste jag somna 21:30 (dessutom mår jag egentligen bäst av 9 timmars sömn, men ärligt, det hinns liksom inte med på vardagarna). Vilket innebär att jag måste vara i säng runt 9, för det tar ju en stund att somna också. Det ger mig alltså en dryg timme att ordna med andra vardagliga bestyr, som att städa, tvätta, packa väskan inför morgondagen, duscha, tvätta bort smink, borsta tänderna osv.... Dessutom behöver jag lite sofftid ibland och bara sitta och slappa. 

    Sen får man ju inte glömma hur viktigt det är med träning. Jag försöker träna 2 dagar i veckan. Då är ju dom kvällarna helt körda sen, man kommer i säng sent och är om möjligt ännu tröttare dagen efter.

    Sen kommer fredagen, helg! Nu ska man hinna med allt det där man vill göra men inte hinner på veckorna. Träffa kompisar, umgås med sin pojkvän, och den där tvätten man inte hann med under veckan. Och oj, städat hade jag visst inte heller gjort, eller diskat upp veckans disk... Oftast orkar jag inte med mycket av detta utan vill bara ligga i soffan, har helt enkelt inte enegi till annat.

    Kort sagt, min helg känns som den är 10 minuter lång ungefär, sen är det måndag igen och det är dags att börja om.

    Ska vi leva så här? Leva för att jobba och inte hinna med något annat alls knappt utan att bli helt slut?! Och jag har inte ens några barn att ta hand om. Jag är mäkta imponerad av er föräldrar som orkar med!

       Varför inte korta ner arbetsdagarna till 6-timmarsdagar istället? Tänk er att komma hem vid 4 istället! Vad mycket mer liv man skulle få! Och dom timmar som behöver fyllas kan fyllas av arbetslösa. Sjukskrivningarna skulle minska drastiskt (tror jag) så man skulle till och med kunna få behålla samma lön, för dessa pengar skulle tjänas in genom att slippa alla utbrändhets-sjukskrivnings-kostnader och arbetslöshetskostnader. Är det en omöjlig utopi jag tänker mig?

    Tyvärr är det enda partiet som drivit denna fråga miljöpartiet och dom har lagt ner den idén nu verkar det som. Så jag får väl fortsätta knega på, det är väl det livet går ut på antar jag...   

    Hehe, oj vad jag är bitter ser jag! Jag blir imponerad om någon har läst sig så långt som till den här meningen. Jag hade inte orkat. ;) Men om så skulle vara fallet, är det någon som känner igen sig/ håller med/ har något roligt diskussionsinlägg att bidra med?

    Ha en fortsatt skön fredagskväll allesammans!     

  • Svar på tråden Hur hinner ni/ orkar ni med allt?
  • Anonym (TS)

    Jag är på allvar djupt imponerad av dig!

  • Ronja 551

    Jo. Nu är jag nybliven arbetslös men hade liknande tom september. Man blir uppgiven. Vad ska man med lön till när man inte orkar använda den? Mitt råd är, försök hitta ett annat jobb? Inom vissa vårdyrken kan man jobba antingen för eller eftermiddag. Man kan jobba helg o på så sätt vara ledig mer då man tjänar mer på helger. Kanske sovande natt ibland? Jag vet hur du känner o om man fortsätter i all oändlighet går man in i väggen... 6 timmarsdag vore drömmen! Ja skulle gärna ha lite mindre pengar att spendera mot att kunna spendera fler timmar med familjen!


  • unki

    Jag känner igen det där. Upplever det också som att den mesta tiden går åt till jobb och den lediga tiden går åt till att återhämta sig och göra det man inte hinner med när man jobbar. Jag tror man måste försöka ordna livet så att man kan leva mer som man vill, bo nära jobbet och minimera utgifterna t.ex. Men det är ju lättare sagt än gjort.. Jag har inte lyckats än så länge iaf.  Flört
    Jag har 1,5 mil till jobbet, jobbar nätter heltid nu och det är verkligen inget som passar mig har jag märkt efter 2 månader, blir just jobba, äta, sova och promenera med hundarna under jobbperioderna och sova och ha dåligt samvete för att jag inte orkar få något gjort när jag är ledig.. Inget som håller i längden alltså. Men det är bara ett vikariat och bara en månad till med heltid, sen en månad med ca 80% och sen får vi se vad det blir efter det.

    Men jag tror som sagt det handlar om att försöka ordna det så att man trivs, ett jobb som man trivs med är jätteviktigt! Sen underlättar det ju att ha nära till jobbet och en lön som räcker även om man inte jobbar heltid om man nu inte vill det.

  • Anonym (Arbetstider)

    Jag kände som dig och mådde skitöver det men fördelen inom vården är ju att man kan få lite bättre arbetstider än inom andra yrken jag bytte helt enkelt och började jobba först dygnsvis (jobba 2 dygn ledig 5) till så som jag jobbar idag när jag jobbar veckovis (jobbar 1 vecka ledig 3) och det har gjort mig massor när det gäller kvalitetstid med familj och kunna ägna mig åt mina fritidsintressen. Är ju skitjobbigt när man är borta en vecka från familjen men fördelarna väger helt klart över

  • Anonym (Fia)

    Jag gick ner till att jobba 6 timmar om dagen när barnet började på förskolan. Om man bortser från inkomstbortfallet är det det bästa jag har gjort. Jobbet har blivit roligare i och med att jag måste hålla tempot uppe för att hinna med, innan kunde jag sitta o slösurfa om jag körde fast och klockan kröp fram. Och så hämtar jag på förskolan kl 15, en pigg & mätt unge, så vi kan fortsätta vara ute en stund eller faktiskt göra nåt, eller bara sätta oss i soffan o läsa. Jag hinner laga mat som slipper planeras tack vare matkasse. Barnet lägger sig vid 19 tiden, den som inte lägger barnet plockar undan i köket o sen är det fritid/egentid eller vad man kallar det. Har jag energi gör jag nåt pussel, eller bara duschar o ser på tv. Somnar gärna kl 21-22. Annars orkar jag inte med. Men som sagt, jag får ut 25% mindre lön...

  • AnneliR

    Både jag och sambon har skiftjobb (jag inom vården och han industri) plus att jag bara jobbar ca 70%. Har två småbarn och vi lyckas faktiskt få det att gå ihop riktigt bra! Vi hjälps åt med allt hemma och är han hemma sköter han barn och hushåll och tvärtom. Barnen går aldrig längre än halv fyra på dagis..visst att vi får offra lite ekonomiskt sätt men jag anser att det handlar om prioriteringar och vi väljer barnen och oss som familj framför pengar :)

  • Anonym

    Jag jobbar ungefär 30h/v och har bara 10min till jobbet, eftersom jag jobbar en del kvällar och helger får jag ut lön som att jag jobbar över 40h/v.


    Jag har inga barn, men om/när jag får barn tror jag det kommer funka bra. Min sambo jobbar vanliga kontorstider, så det kommer inte bli problem med barnomsorg. Flera föräldrar på mitt jobb har gått ner i arbetstid och är nöjda med det.


    Men jobba 9h (8h plus lunch) och dessutom ha 3h resväg per dag?
    Nja, så blir det nog svettigt att hinna med att sköta ett hem, träna och ändå ha tid för ett barn... Jag hade inte heller fixat det tror jag :)

  • lisastar

    TS! Din beskrivning är precis som om jag skrivit den själv. EXAKT så ser mitt liv ut, även vad gäller tiderna. Dock har jag ett annat yrke. Jag är också sambo utan barn. Vi brukar ställa denna fråga ofta när vi lägger oss. Hur gör alla andra?? Är vi för ambitiösa? Lagar alla middag varje dag? Eller ska vi vara stolta över att vi ändå äter "rikig" lagad mat och får lunchlåda varje dag.

    Här om dagen funderade jag seriöst på att göra någon större undersökning bland vänner och bekanta, kanske genom facebook, vad gäller tider, vanor m.m. Det hade vart ett perfekt skolarbete annars, kanske man kan få någon på gymnasiet att göra det.

    Appropå skolan så är det många gånger som jag faktiskt längtar tillbaka till den tiden, det kändes som man hade mer tid då, trots ett ambitiöst pluggande.

    Under det senaste året så har jag varit med i en undersökning om jobb, där jag har blivit uppringd med jämna mellanrum och fått svara på standrad frågor. VARJE gång har jag sagt att jag hellre vill ha 6 timmars arbetsdag eller en 4 dagars arbetsvecka. Man kan ju hoppas att det ger något i alla fall. Tyvärr blir det väl inte verklighet förrän man själv har pensionerat sig.
    Jag håller med om, och har själv tänkt, att det borde vara "lösningen" på arbetslösheten också. Jag tror också att det borde gå på ett ut, kostnadsmässigt, vad gäller arbetslösheten, sjukskrivningar m.m. Eller jag vill i alla fall tro det...

  • Loriyana

    Du kanske är HSP? HSP = Highly Sensetive Person. Jag är det och även om jag trivs med jobbet mycket bra såblir jag trött fort eftersom jag tar åt mig alla intryck. Jag arbetar inte heltid, tror inte att jag skulle orka med det. Jag har inte heller ett särskilt stort socialt liv eftersom jag behöver helgerna för att få upp krafterna igen.

    Sedan så kanske sociala kontakter tröttar ut dig? Det finns två slags människor, de som FÅR energi av att vara social med andra och så finns de de som DRÄNERAS av energi av social kontakt med andra. Jag älskar människor och jag tycker definitivt om att träffa folk, MEN det dränerar mig på energi. Har upptäckt att detta faktiskt är vanligare än vad man tror. I mitt jobb ingår det en hel del social kontakt, så det är rätt naturligt att jag är trött efter en arbetsdag.  

Svar på tråden Hur hinner ni/ orkar ni med allt?