Hur hinner ni/ orkar ni med allt?
Jag sitter här och funderar på vad det är för liv vi lever egentligen? Jag är sambo men har inga barn, och känner ändå mig dödstrött och orkeslös mest hela tiden.
Såhär ser mina veckor ut:
Jobb 7:30-16:30 måndag-fredag. Jag har en liten bit att resa så jag går upp 05:30 och kommer hem ca 18:00. Morgonen räknar jag inte direkt som min egen tid. Man går upp, kastar på sig kläder, fixar till sig och gör en macka. Sen rusar jag iväg till bussen, sitter på den i någon slags dvala och sen kommer man fram till jobbet. Mestadels tycker jag faktiskt om mitt jobb (inom vården). Det är ganska givande att hjälpa patienter och jag har härliga kollegor. Sen är inte lönen den bästa, men jag har ändå tänkt noga och utbildat mig till något jag känner att jag inte skulle vantrivas som. Men hade jag fått välja hade jag ju såklart hellre varit hemma än att hänga på jobbet hela dagen. Jag jobbar inte för att jag så himla gärna vill, utan för att jag måste.
Efter jobbet är det samma resa tillbaka hem. Dödstrött efter en lång dag på jobbet. Sen är man hemma och då ska det lagas middag, ätas middag, diskas efter middagen. Vid det här laget är klockan oftast 19:30-20:00. Ska jag få 8 timmars sömn måste jag somna 21:30 (dessutom mår jag egentligen bäst av 9 timmars sömn, men ärligt, det hinns liksom inte med på vardagarna). Vilket innebär att jag måste vara i säng runt 9, för det tar ju en stund att somna också. Det ger mig alltså en dryg timme att ordna med andra vardagliga bestyr, som att städa, tvätta, packa väskan inför morgondagen, duscha, tvätta bort smink, borsta tänderna osv.... Dessutom behöver jag lite sofftid ibland och bara sitta och slappa.
Sen får man ju inte glömma hur viktigt det är med träning. Jag försöker träna 2 dagar i veckan. Då är ju dom kvällarna helt körda sen, man kommer i säng sent och är om möjligt ännu tröttare dagen efter.
Sen kommer fredagen, helg! Nu ska man hinna med allt det där man vill göra men inte hinner på veckorna. Träffa kompisar, umgås med sin pojkvän, och den där tvätten man inte hann med under veckan. Och oj, städat hade jag visst inte heller gjort, eller diskat upp veckans disk... Oftast orkar jag inte med mycket av detta utan vill bara ligga i soffan, har helt enkelt inte enegi till annat.
Kort sagt, min helg känns som den är 10 minuter lång ungefär, sen är det måndag igen och det är dags att börja om.
Ska vi leva så här? Leva för att jobba och inte hinna med något annat alls knappt utan att bli helt slut?! Och jag har inte ens några barn att ta hand om. Jag är mäkta imponerad av er föräldrar som orkar med!
Varför inte korta ner arbetsdagarna till 6-timmarsdagar istället? Tänk er att komma hem vid 4 istället! Vad mycket mer liv man skulle få! Och dom timmar som behöver fyllas kan fyllas av arbetslösa. Sjukskrivningarna skulle minska drastiskt (tror jag) så man skulle till och med kunna få behålla samma lön, för dessa pengar skulle tjänas in genom att slippa alla utbrändhets-sjukskrivnings-kostnader och arbetslöshetskostnader. Är det en omöjlig utopi jag tänker mig?
Tyvärr är det enda partiet som drivit denna fråga miljöpartiet och dom har lagt ner den idén nu verkar det som. Så jag får väl fortsätta knega på, det är väl det livet går ut på antar jag...
Hehe, oj vad jag är bitter ser jag! Jag blir imponerad om någon har läst sig så långt som till den här meningen. Jag hade inte orkat. ;) Men om så skulle vara fallet, är det någon som känner igen sig/ håller med/ har något roligt diskussionsinlägg att bidra med?
Ha en fortsatt skön fredagskväll allesammans!
