Jag ångrar att jag skaffade barn. Är det något du vill veta?

Ja jag älskar min barn över allt annat och gör mitt allra bästa för att vara en bra förälder. Nu ligger det så mycket mer bakom att jag ångrar att jag skaffade barn än att jag tycker mitt liv hade varit roligare utan barn. Pappan har stuckit och dyker upp som någon jävla gubben i lådan då han känner för det, vi har ärftliga psykiska sjukdomar i familjen osv. Jag har levt med psykisk misshandel och sexuella övergrepp i flera år av  barnets far och är inte helt stabil psykiskt.
Kan jag inte ta ansvar över mitt eget liv och se till att  jag inte hamnar snett, hur ska jag då kunna ta ansvar för ett barn.Sen är jag och kommer nog aldrig vara någon som älskar att vara i lekparker, lägga pussel, se på Bamse och alltid tänka på någon annan först när jag har fullt upp med att läka mej själv.

Det betyder ju bara i sådana fall att du har tagit ditt ansvar, även om det är ett beslut du ångrar. Och att din man kanske inte alltid tar sitt ansvar, även om det inte är ett beslut han ångrar. Kanske är det just därför som du ångrar beslutet - just för att du har antagit ansvaret och känner tyngden av det? Och omvänt för din man?

Ja, lite så kan det vara. Jag hoppas och tror ändå att jag inte längre kommer att ångra barnen i framtiden, så jag försöker vara positiv i nuet.

Ja, det hoppas jag också för dig. Jag själv har en son på 2,5 och står i ett vägskäl där vi skall igång med nummer 2. Och jag har inga illusioner om hur det kommer vara, jag känner mig faktikst ganska säker på att de närmaste 3-5 år kommer vara väldigt svåra. Det oroar mig såklart, men jag provar också att fokusera på det faktum att det är en investering för framtiden så att säga. För när jag tänker mig 5-10 år i framtiden och ser oss - en familj på 4 personer - (och inte två trötta föräldrar och två amöbor som kräver uppmärksamhet ) - sitta runt middagsbordet och prata - så är det en bild jag ser fram emot. Och som jag tror mig vara väldigt lycklig i, och också lyckligare än om det bara var vi två. 

Jag har nästan exakt samma framtidsbild. Jag får väl fokusera på den och hoppas på det bästa. Lycka till i framtiden! :)

Tråkigt att höra om alla problem du varit igenom. Men jag var inte helt säker på vad kontentan av ditt inlägg var? Anser du att du faktiskt inte kan ta ansvar för dina barn? 

Då vill jag be dig om att inte applicera dina egna feluppfattade meningar om vad jag påstår och inte. 

Och sen vill jag också påminna om att denna frågan är riktad till TS och de andra här inne som sagt att de ångrar sina barn. Detta är inte tråden: "Jag är barnlös men tror mig veta allt om föräldraskap. Fråga mig vad du vill". 

Men varför i hela friden skulle DU veta bättre än TS? Förklara, tack.

"Veta bättre"? Människa vad pratar du om? Låt bli att bara sitta där och argumentera med människor som är på en helt annan nivå än dig. Jag har ställt en fråga till TS. Tillåt mig att bifoga svenska akademiens ordsboks definition av en fråga:

En mening avfattat yttrande vari ngn uttrycker sin  okunnighet  eller ovisshet på ngn bestämd punkt i avsikt att därmed framkalla ett svar som innehåller nödig upplysning. 

 

Om du verkligen inte menar att vara nedlåtande mot TS (och övriga som ångrar sina barn) då får du nog jobba lite på ditt sätt att uttrycka dig.