Omotiverad tonårsdotter (13år)
Jag undrar vilka kloka råd det kan tänkas går att få här angående en problembild gällande min och min sambos dotter. Situationen kan jag inte ta i detalj; det skulle bli för långrandigt utan det får bli väldigt sammanfattande:
Vår dotter på 13 år saknar motivation och intresse för det mesta och mest av allt skolan. Hon är även ointresserad av kamrater förutom ett mycket fåtal. Det är mycket svårt att få iväg henne till skolan; minsta störning tex att något inte hittas direkt eller nån antydan till förkylning så är det skäl nog för att inte gå iväg till skolan. Sammantaget så är skolbiten det mest akuta då hon riskerar få underkänt i flera ämnen. Vi haft möten med skola, skolsyster, skolpsykolog, BUP-psykolog och sammanfattningsvis är alla handfallna. Vår dotter säger att hon vill byta skola, något vi jobbar på att hörsamma, eftersom detta är en av få saker hon ändå visar ett engagemang i och mer eller mindre lovar att snäppa upp allt om detta blir av.
MEN trots allt är problemet mer grundläggande; det här med ointresset för nästan ALLT. De intressen hon haft som mindre ha gradvis droppat av som tex att teckna; inte ens det gör hon längre. Naturligtvis har allt detta att göra med någon slags tonårskris men vi kan ju inte slå oss till ro med detta. Det har spånats på att göra en utredning om det kan vara nån diagnos till någon grad som ligger och spökar men där har vi tvekat tidigare men kanske ändå kommer ompröva detta OM skolbyte inte ger effekt. Vi föräldrar är annars ambitiösa och "skickliga" yrkesmänniskor/akademiker som gillar diskutera stora saker såväl som små saker. Vi är även väldigt kärleksfulla, varma och emotionella. Vi har inte pressat henne i någon speciell riktning; den typ av föräldrar är vi inte; vi har velat att hon ska hitta sin egen väg men det har mer mynnat ut i ointresse för nästan allt som sagt var.... Det som hon gärna sysselsätter sig med är att sitta vi datorn men hör kör vi med begränsningar; hon tjänar skärmtid när hon gör bra saker som att gå i skolan. I övrigt gillar hon att vara med våra katter. Hon är absolut inte deprimerad vilket ovan beskrivning kan antyda utan får hon bara göra vad hon vill så mår hon bra och är glad. Och när hon tvingas göra saker hon inte vill blir de tvärtom; då blir hon håglös.... Hon är inte obegåvad; m hon har en motivator kan hon blixtra till och klara amazing saker på väldigt kort tid så den stora gåtan är.... HUR FÖDER MAN FRAM MOTIVATIONEN? Det hjälper inte det minsta att tala om framtiden; vad som händer med och utan utbildning; det rinner av som vatten på en gås. Hon är i nuet BARA; framtidsstrategiskt tänkande av alla slag existerar inte alls...
Några tankar? Någon som känner igen sig?