Omotiverad tonårsdotter (13år)

Ja vi har ju testat varianter på detta. Det gick någorlunda att köra med poängsystem när hon var mindre som delvis även omsattes till pengar. Vad det gäller pengar så failerade systemet för att hon lade pengar på hög (var extremt noga med att inte förbruka pengarna) och blev så "rik" att detta slutade att vara en motivator för henne.

Just nu kör vi med belöningsystemet systemet SKOLA = möjlighet till skärmtid den dagen; annars inte. Detta funkar ibland, ibland inte för trots att hon verkligen vill ha skärmtid så känner hon sig så orkeslös ibland att hon inte fixar att komma upp; dvs de sammantagna motivatorerna är inte tillräckliga... 

Men visst; detta kan undersökas om det går jobba med igen: frågan är bara vad "valutan" ska vara då då skärmtid verkar vara det hon mest vill ha nu.

Jo det har vi pratat mycket om. Det landar alltid i rundgångsdiskussioner om att "skolan suger", "lärarna suger", "varför ska man veta hur gamla kungar förr tiden höll på; de bara dödade för att få makt", "jag kan redan engelska" etc...  Argument om att alla kunskaper är viktiga av diverse skäl biter inte; speciellt inte "söka in på framtida skolor"-skäl....
Kort och gott; hon vill ha lärare som kan konsten att motivera...  Det är lite si och så med det tyvärr.... Saken är ju den att vår dotter faktiskt har en poäng; skolan av idag lider av resursbrister och en läroplan som syftar att skapa lönsamma kuggar i samhällsmaskineriet; någon tid eller fokus på ÄKTA lärande verkar inte finnas.... Egentligen kan jag (vi) förstå vårt barns icke-inspiration för skolan MEN nu är det som det är och hon MÅSTE få sin grundläggande utbildning på något sätt.
Skolan vi är på väg att byta till lär ha mer resurser så det är ju något positivt i sig plus att dottern menar sig behöva skolbytet för att satsa mer. Naturligtvis är vi inte så naiva att vi sväljer detta hur som helst för vi tror ju inte att det under med motivationen kommer ske bara genom detta men förhoppningsvis till något steg i rätt riktning.