• Anonym

    Hans ex försöker sära på oss

    Min mans ex har gjort en anmälan till socialen om att deras gemensamma barn far illa den veckan de är hos oss. Hon har från början lovat att han ska "få för" att han träffar mig och att hon ska ta barnen ifrån honom. En utredning startades utan att utredaren hade pratat med oss, helt grundat på hennes lögner.
    Det ena barnet, 10 år, har från början mått dåligt av skilsmässan och haft svårt för att acceptera mig. Hans 6-åring och mina, 4 och 7 år, har däremot trivts bra med situationen och älskat att vara hos oss.
    Det som hävdats är att vi under våra 2 år tillsammans har bråkat vid 4-5 tillfällen inför barnen. Detta är givetvis väldigt olyckligt och inget vi är stolta över, och som vi alltid försöker undvika. Bråken har alltid kommit ur att exet har svartmålat oss på olika sätt för barnen och försökt påtala att det är onaturligt och obehagligt att vara hos oss. Barnen verkar nöjda och glada när de är här, förutom de första timmarna efter mammans vecka, då 10 åringen verkar sur och obehaglig till mods, antagligen pga mammans svartmålning under hennes vecka.

    Under utredningens gång har utredaren tydligt visat att hon inte bryr sig om något än mammans utsago.

    Och nu påstår utredaren att om min man flyttar ifrån mig, så finns det inget problem, att det är vårt förhållande som är osunt för barnen. Nu undrar jag om detta är möjligt?? Ska ett svartsjukt ex ha makten att bestämma över vårt liv grundat på dessa lösa anklagelser? Förra gången hon var besvärlig var när vi skulle gifta oss..Vi väntar vårt första gemensamma barn om ca 1 mån..Någon som har erfarenhet av dylikt?

  • Svar på tråden Hans ex försöker sära på oss
  • Anonym (Trådstartaren)

    Men..utredningen startades utan att någon hade ens pratat med oss? Helt grundat på vad exet sagt. När vi sedan är där, vägrar utredaren att lyssna på oss. Hon har tagit parti utan att höra något från någon annan än det bittra exet. Så det är inte efter att någon tagit reda på våra hemförhållanden. Jag är också mamma till barn som bor med en bonusmamma vv. Jag anser inte att hon är guld i alla lägen, hade mina barn uttryckt en oro, hade jag i första hand pratat med deras pappa. Exfrun i detta fallet VILL inte att det ska fungera, därför gör hon såhär istället. Man vill ju sparka sig själv i huvudet för att man inte lyckats behärska ljudnivån på bråken, men jag undrar hur många familjer som klarat sig undan en utredning om denna grundar sig i ett par bråk om året?

  • Anonym (mamma)
    Iam skrev 2012-11-21 12:39:59 följande:
    Vad som är skrämmande är att en vuxen människa, som jag förmodar att du är, har sådan en sådan bristande läsförståelse som du påvisat i denna tråd.   

    Dito!
  • Anonym (mamma)
    Iam skrev 2012-11-21 12:39:59 följande:
    Vad som är skrämmande är att en vuxen människa, som jag förmodar att du är, har sådan en sådan bristande läsförståelse som du påvisat i denna tråd.   

    Antar att du inte har egna barn efterssom du har noll förståelse för mammans oro gällande sina barn!
  • Anonym (Trådstartaren)
    Anonym (mamma) skrev 2012-11-21 12:39:57 följande:
    Det är inte exet som "försöker" sära på er, det är soc som anser att er familje situation är otrygg för era barn!



    Se inlägg 121
  • Anonym
    Anonym skrev 2012-11-21 08:34:00 följande:
    Min mans ex har gjort en anmälan till socialen om att deras gemensamma barn far illa den veckan de är hos oss. Hon har från början lovat att han ska "få för" att han träffar mig och att hon ska ta barnen ifrån honom. En utredning startades utan att utredaren hade pratat med oss, helt grundat på hennes lögner. Det ena barnet, 10 år, har från början mått dåligt av skilsmässan och haft svårt för att acceptera mig. Hans 6-åring och mina, 4 och 7 år, har däremot trivts bra med situationen och älskat att vara hos oss. Det som hävdats är att vi under våra 2 år tillsammans har bråkat vid 4-5 tillfällen inför barnen. Detta är givetvis väldigt olyckligt och inget vi är stolta över, och som vi alltid försöker undvika. Bråken har alltid kommit ur att exet har svartmålat oss på olika sätt för barnen och försökt påtala att det är onaturligt och obehagligt att vara hos oss. Barnen verkar nöjda och glada när de är här, förutom de första timmarna efter mammans vecka, då 10 åringen verkar sur och obehaglig till mods, antagligen pga mammans svartmålning under hennes vecka. Under utredningens gång har utredaren tydligt visat att hon inte bryr sig om något än mammans utsago. Och nu påstår utredaren att om min man flyttar ifrån mig, så finns det inget problem, att det är vårt förhållande som är osunt för barnen. Nu undrar jag om detta är möjligt?? Ska ett svartsjukt ex ha makten att bestämma över vårt liv grundat på dessa lösa anklagelser? Förra gången hon var besvärlig var när vi skulle gifta oss..Vi väntar vårt första gemensamma barn om ca 1 mån..Någon som har erfarenhet av dylikt?
    Allt är mammans fel. Inget är ert fel. Och barnen, vem tänker på dem?

    Jag tycker att du visar enorm brist på självinsikt. Det är skrämmande.
  • Anonym (Mikaela)

    Jag hade stora problem med min sambos ex som i början av vårt förhållande betedde sig helt jävla odrägligt. Ringde min sambo varje dag för att hon hade problem som hon ville prata om, ringde min sambos mamma för att få reda på info om oss som hon sedan använde mot oss/mig.
    Skickade sms som skulle till min sambo men "råkade" hamna hos mig istället.
    Ibland när vi hade en mysig helg i Göteborg (där hon bor) kunde hon skicka sms och undra om han inte kunde komma ifrån mig ett tag så de kunde träffas och ligga.
    Hon skapade fejk-konton på facebook och använde profilbilder på snygga vältränade modeller och använde sedan kontona för att skicka meddelanden till mig om att "de" hade haft sex med min sambo när han varit bortrest. Det här ebbade ut efter ett år och nu snart 2 år senare hör hon väldigt sällan av sig, blir kanske en gång i halvåret.

    Sist var däremot spännande. Jag är gravid och sambon la för några veckor sedan upp en bild på oss och magen på facebook. Direkt var hon på igen och började hinta om att hon skulle anmäla oss för barnmisshandel när barnet fötts. Nu blir det ju inte så svårt att bevisa att hon ljuger eftersom vi har meddelanden där hon skrivit om det redan innan bebisen finns, men ändå. Det finns så sjuka och elaka människor!
    Är så jävla glad över att DE inte har några barn ihop, för då är jag helt säker på att hon hade gjort detsamma som i TS fall.

    Får också tillägga att de var tillsammans 2005-2008 så det är inte direkt som om de nyss gjorde slut heller...

    Visst är det socialens skyldighet att utreda det, men tycker ni som skriver att det inte är mammans fel skall tänka på att inte alla mammor ser till sina barn när det gäller det här. Det finns de som gör det bara för att vara elaka mot sina ex och deras nya partners..

  • SupersurasunkSara
    Anonym (mamma) skrev 2012-11-21 12:55:08 följande:

    Antar att du inte har egna barn efterssom du har noll förståelse för mammans oro gällande sina barn!
    Men vem har sagt att MAMMAN gjorde fel? Självklart ska hon anmäla om hon anser att oro finns men soc ska inte lyssna enbart på den ena personen i frågan utan båda.

    Mamman verkar dessutom mer än lovligt korkad som ser till att 10 åringen mår dåligt.
  • Lindsey Egot the only one

    Men om det nu bara är 10åringen som mår dåligt kanske detta barnet bara ska bo vh hos ts och hennes man. För nu svartmålas ts som om det är hennes fel att barnet mår dåligt men barnet är ju mannens och hans andra barn mår inte dåligt och ts barn mår inte dåligt. Om nu ts är så hemsk som barnet och mamman påstår borde ju soc se att inga barn borde vara i hennes närhet utan alla barnen borde tas ifrån henne men nu är det ju enbart makens barn som tydligen far illa och det tror jag beror på en kontrollerande moder som vill ha barnen själv.

  • Iam
    Anonym (mamma) skrev 2012-11-21 12:52:26 följande:

    Dito!
    Vilken bristande läsförståelse är det jag har påvisat? 
    Blir ju lite lätt nyfiken.
    Jag kan nämligen påvisa var du brister:

    TS och hennes man har haft 4 bråk på två år. Det är en rätt mänsklig ratio enligt mig, och absolut inget som i en kärnfamilj skulle leda till en socutredning.
    TS har klart och tydligt klargjort att dom pratat med barnen om detta.
    TS har även klargjort att barnet i fråga har haft problem med föräldrarnas separation frilagt från TS. TS gjorde det hela dock mer permanent som barnet oxå reagerade på, så klart. Mamman har dock nekat sitt barn att få hjälp med att hantera situationen. Förmodligen för att hon enligt sitt sätt att tänka själv gynnas av att barnet mår dåligt.  
    TS har även klargjort att hon har en helt ok relation till barnet när mamman är på avstånd, och att det är tydligt att barnet befinner sig i en lojalitetskonflikt, vilket inte är så konstigt med tanke på hur mamman håller på.
    TS har oxå skrivit att soctanten inte har haft någon som helst avsikt att lyssna på någon annan än mamman, vilket är tecken på stor bristande kompetens.

    Kort sagt.
    Barnet mår inte dåligt för att TS existerar eller för att TS och hennes man har bråkat. Det är inte heller så att TS behandlar barnet illa, långt ifrån.
    Anledningen till att barnet mår dåligt är för att mamman använder barnet som vapen för att slå på pappan och pappans fru och för att mamman så tydligt överför sina känslor inför separationen på sitt barn. Ergo - Mamman är anledningen till att barnet mår dåligt. 
Svar på tråden Hans ex försöker sära på oss