Anonym

Äldre 21 Nov 08:34

392 svar

Hans ex försöker sära på oss

Min mans ex har gjort en anmälan till socialen om att deras gemensamma barn far illa den veckan de är hos oss. Hon har från början lovat att han ska "få för" att han träffar mig och att hon ska ta barnen ifrån honom. En utredning startades utan att utredaren hade pratat med oss, helt grundat på hennes lögner.
Det ena barnet, 10 år, har från början mått dåligt av skilsmässan och haft svårt för att acceptera mig. Hans 6-åring och mina, 4 och 7 år, har däremot trivts bra med situationen och älskat att vara hos oss.
Det som hävdats är att vi under våra 2 år tillsammans har bråkat vid 4-5 tillfällen inför barnen. Detta är givetvis väldigt olyckligt och inget vi är stolta över, och som vi alltid försöker undvika. Bråken har alltid kommit ur att exet har svartmålat oss på olika sätt för barnen och försökt påtala att det är onaturligt och obehagligt att vara hos oss. Barnen verkar nöjda och glada när de är här, förutom de första timmarna efter mammans vecka, då 10 åringen verkar sur och obehaglig till mods, antagligen pga mammans svartmålning under hennes vecka.

Under utredningens gång har utredaren tydligt visat att hon inte bryr sig om något än mammans utsago.

Och nu påstår utredaren att om min man flyttar ifrån mig, så finns det inget problem, att det är vårt förhållande som är osunt för barnen. Nu undrar jag om detta är möjligt?? Ska ett svartsjukt ex ha makten att bestämma över vårt liv grundat på dessa lösa anklagelser? Förra gången hon var besvärlig var när vi skulle gifta oss..Vi väntar vårt första gemensamma barn om ca 1 mån..Någon som har erfarenhet av dylikt?

Anonym

Äldre 21 Nov 11:59

#81

Anonym (Trådstartaren) skrev 2012-11-21 11:53:34 följande:

Från början hade jag inga problem m mamman. Hon började så smått irritera mig när hon ansåg att det var orättvist att min man och jag kunde dela på boendekostnaden, medan hon fick klara sin själv...??! Och då bortser jag ifrån de omedelbara hoten om att hon skulle ta barnen ifrån honom när hon fick reda på att han träffade mig. Sen den uppenbara bristen på vilja att få detta att fungera för barnen. Så nej, hon är inte högt på min lista.

Jag skulle, precis som min man, aldrig säga ett ont ord om henne så att barnen hörde det. Det är en oskriven lag när det gäller skildmässobarn, som många tydligen struntar i.

Från början trodde vi på att samhället var rättvist, och att en utredning skulle få slut på hennes trakasserier, men när vi nu märker att så inte är fallet, står vi ganska maktlösa

Jag tror knappast att mamman retar sig på att ni kan dela boendekostnader. Snarare handlar det om att mamman nog anser att pappan ska försörja barnen efter förmåga och hans ökade ju när ni blev sambo...

Du är knappast högt upp på hennes heller. Men barnen måste få ha det lugnt och tryggt.

Hur kommer det sig att ni bråkar högljutt inför barnen, och mamman är orsaken till bråken, samtidigt som du aldrig skulle säga något ont om henne inför dem?

Samhället är rättvist, det kan bara ta tid. Vad menar du med trakasserier?

Anonym

Äldre 21 Nov 12:01

#82

Jag vet vad du eller ni går igenom eller gått igenom, jag och vi har samma lika problem vi med hans ex ( inte med barnen som tur är ) men det är bara hämnd hämnd hämnd hela d-a tiden. Och den här biom vill inte sluta med hämnd även om hon har ny man vid sidan och två nya styvbarn t.o.m yngre och har fått höra via styvbarnen att mamman hatar sina styvbarns biomamma och har svårt att komma överens ...hahaha ovanligt och konstigt ? NOT !!

Men säg till exet att behåll ungen som inte vill vara hos er och låt pappan umgås med ungen då de vill så slipper ni tjafset...men NI ska inte separera för då har alla problem om ett tag i alla fall!!!

Anonym (Trådstartaren)

Äldre 21 Nov 12:01

#83

Anonym skrev 2012-11-21 11:53:09 följande:

Varför skulle de vara inkompetenta?

Därför att problemen hemma hos ts handlar om hur ts och pappan uppför sig, inte om att barnet har det jobbigt efter skilsmässan... Han tycker inte om ts så varför påstår du att han gör det?

Visst ska han få det och det är anledningen att mamman anmält situationen till soc!

Du verkar inte förstå. 10 åringen tillåter inte sig själv att tycka om mig eftersom denne vet att mamman är upprörd över att pappan är med mig. Jag anser inte att det är rimligt att socanmäla för en sån här sak. Det känns inte som man har barnets bästa i beaktande.

SupersurasunkSara

Äldre 21 Nov 12:02

#84

Anonym skrev 2012-11-21 11:53:09 följande:

Varför skulle de vara inkompetenta?

Därför att problemen hemma hos ts handlar om hur ts och pappan uppför sig, inte om att barnet har det jobbigt efter skilsmässan... Han tycker inte om ts så varför påstår du att han gör det?

Visst ska han få det och det är anledningen att mamman anmält situationen till soc!

Det FINNS många som är inkompetenta, jag sa inte att just dessa var det även om det låter så om de enbart lyssnar på en sida av saken.

Har du verkligen läst allt TS har skrivit? TS har märkt att 10 åringen får skuldkänslor av att trivas med henne så hon backade.
TS och pappan har bråkat inför barnen, bett om ursäkt inför dem också, det är NORMALT att bråka. De har dessutom inte bråkat speciellt ofta.
Jag tycker inte heller att det är optimalt att bråka inför barnen och undviker det i möjligaste mån. OM vi bråkar inför dem (inte lätt att undvika med större barn som är uppe i stort sett lika länge som vi) så försöker vi mer diskutera, inte bråka, men ibland går det inte. Är jag sämre mamma för det? Nej, jag är mänsklig. Och mina barn vet att man kan bråka och sen bli sams igen och älska varandra ändå, de är fullständigt trygga i det och i min kärlek till dem.

Anonym (Trådstartaren)

Äldre 21 Nov 12:03

#85

SupersurasunkSara skrev 2012-11-21 11:40:00 följande:

*skrattar* Tänk, eftersom det finns så många PERFEKTA människor så borde väl världen se annorlunda ut?

Vet ni om att det finns ett par som inte höll på att få adoptera för att de aldrig bråkade? De var med på tv för ett par år sen. (Antagligen jäkligt många år sen) Det är bra för barn att se att även vuxna kan bli arga och sams igen, att det inte betyder att man inte älskar varandra mer.

TS, jag har blivit orosanmäld TRE ggr av skolan. Olika handläggare varje gång, den sista menade att jag inte insåg allvaret i att min dotter inte gick i skolan, men la ner ändå eftersom även hon insåg att det inte var mitt fel, utan skolans, men hon ville få det att verka som mitt fel. (Hon kände rektorn på skolan)

Idag, ett par månader efter går hon i gymnasiet, en skola som förstår sig på hennes problematik och hon har toppresultat i allt, ingen på skolan har någonsin fått så höga resultat som hon får. Vilket jag visste.

Med det vill jag säga att NI känner barnen bäst. Ingen här på FL, ingen på soc. På soc jobbar det väldigt många som borde byta yrke. Som flera har sagt, be om att få tala med en annan handläggare och ring BUP och boka tid åt 10 åringen.

Har läst om många som stött på liknande. Vi får försöka detta. Skönt att det löste sig för din dotter!

Iam

Äldre 21 Nov 12:03

#86

SupersurasunkSara skrev 2012-11-21 11:55:37 följande:

Ja man får hoppas att inte alla på samma ställe är inkompetenta.

Att bara lyssna på ena sidan är helt fel. Särskilt i såna här fall där det tyvärr ofta handlar mer om känslor än om fakta.

Ja, vi har inspelningar från soc där tanterna låter mamman mala och mala om det förgångna och hur ledsen hon varit sen hon blev lämnad 4 år tidigare... Vilka problem hon anser finns.. jadda jadda jadda. Sen försöker min sambo ta talan och blir direkt avbruten med orden: "Vi är här för att se framåt NN, inte bakåt" för att sedan igen vända sig till mamman och fortsätta henne mala... I slutet får min sambo äntligen prata lite och då berättar han om dom problem han anser finns som berör barnen... Som att mamman gråter när hon ska lämna dom till honom och säger saker som: "Ni får snart komma hem igen, ni behöver inte vara oroliga eller rädda" Eller att hon skriker åt honom att han inte älskar sina barn - när barnen hör.. Att hon nonchalerar barnen och vänder dom ryggen om dom nämner hans eller mitt namn.. Osv osv.. På detta svarar soctanten: Men NN... Du måste ju förstå att dina barns mamma lever med en stor sorg, och den har hon rätt att få utlopp för.. på vilket sätt det än krävs.

RIDÅ!

Men nu är vi OT ..

Anonym

Äldre 21 Nov 12:04

#87

Anonym (Trådstartaren) skrev 2012-11-21 12:01:48 följande:

Du verkar inte förstå. 10 åringen tillåter inte sig själv att tycka om mig eftersom denne vet att mamman är upprörd över att pappan är med mig. Jag anser inte att det är rimligt att socanmäla för en sån här sak. Det känns inte som man har barnets bästa i beaktande.

Hur menar du att du vet det där? Jag tvivlar starkt på att 10-åringen förklarat det så för dig utan jag tror snarare att det är din tolkning av situationen.

Om mamman känner oro för hur barnen har det hos er så är det hennes skyldighet att orosanmäla. Barnets bästa är inte att mörka bristande hemmiljöer.

Anonym (Trådstartaren)

Äldre 21 Nov 12:04

#88

Iam skrev 2012-11-21 11:51:52 följande:

Jag vet hur det kan tära.. tro mig.. Och då är ändå min situation en promenad i parken jämfört med er verkar det som. Själv blev jag av mamman anklagad för att "begå oegentligheter med barnen". Det gjorde mig så fruktansvärt ledsen att en människa kan sjunka så lågt i sin iver att förstöra andra människors liv. Min sambo sa då några ord till mig som jag tog till mig.

"Så länge du vet att du inte gjort något fel, så är det inte du som ska må dåligt eller skämmas"

Och det är väl där nyckeln ligger, om än att den är svår att få tag på.

Det gäller att avfärda alla anklagelser som idioti...

Om en främmande människa kom fram till dig och anklagade dig för något, skulle du då ta det på allvar eller skulle du avfärda människan som idiot? Jag hoppas ju att du skulle avfärda... och detsamma gäller med ickefrämmande människor. Idioter ska man helt enkelt inte lyssna på, oavsett vilken position eller titel dom har.

Herregud. Man ska inte underskatta de hämndlystna.

SupersurasunkSara

Äldre 21 Nov 12:05

#89

Anonym skrev 2012-11-21 11:59:13 följande:

Jag tror knappast att mamman retar sig på att ni kan dela boendekostnader. Snarare handlar det om att mamman nog anser att pappan ska försörja barnen efter förmåga och hans ökade ju när ni blev sambo...

Du är knappast högt upp på hennes heller. Men barnen måste få ha det lugnt och tryggt.

Hur kommer det sig att ni bråkar högljutt inför barnen, och mamman är orsaken till bråken, samtidigt som du aldrig skulle säga något ont om henne inför dem?

Samhället är rättvist, det kan bara ta tid. Vad menar du med trakasserier?

Att pappans förmåga att försörja sina barn ökar iom att han bor med TS betyder inte att barnens behov ökar och det är barnens BEHOV som styr. Dessutom, han har barnen varannan v som jag förstår det, hur mycket mer ska han försörja dem??

Iam

Äldre 21 Nov 12:05

#90

SupersurasunkSara skrev 2012-11-21 12:02:44 följande:

Det FINNS många som är inkompetenta, jag sa inte att just dessa var det även om det låter så om de enbart lyssnar på en sida av saken.

Har du verkligen läst allt TS har skrivit? TS har märkt att 10 åringen får skuldkänslor av att trivas med henne så hon backade.
TS och pappan har bråkat inför barnen, bett om ursäkt inför dem också, det är NORMALT att bråka. De har dessutom inte bråkat speciellt ofta.
Jag tycker inte heller att det är optimalt att bråka inför barnen och undviker det i möjligaste mån. OM vi bråkar inför dem (inte lätt att undvika med större barn som är uppe i stort sett lika länge som vi) så försöker vi mer diskutera, inte bråka, men ibland går det inte. Är jag sämre mamma för det? Nej, jag är mänsklig. Och mina barn vet att man kan bråka och sen bli sams igen och älska varandra ändå, de är fullständigt trygga i det och i min kärlek till dem.

Hans ex försöker sära på oss

INNEHÅLL