• Anonym

    Hans ex försöker sära på oss

    Min mans ex har gjort en anmälan till socialen om att deras gemensamma barn far illa den veckan de är hos oss. Hon har från början lovat att han ska "få för" att han träffar mig och att hon ska ta barnen ifrån honom. En utredning startades utan att utredaren hade pratat med oss, helt grundat på hennes lögner.
    Det ena barnet, 10 år, har från början mått dåligt av skilsmässan och haft svårt för att acceptera mig. Hans 6-åring och mina, 4 och 7 år, har däremot trivts bra med situationen och älskat att vara hos oss.
    Det som hävdats är att vi under våra 2 år tillsammans har bråkat vid 4-5 tillfällen inför barnen. Detta är givetvis väldigt olyckligt och inget vi är stolta över, och som vi alltid försöker undvika. Bråken har alltid kommit ur att exet har svartmålat oss på olika sätt för barnen och försökt påtala att det är onaturligt och obehagligt att vara hos oss. Barnen verkar nöjda och glada när de är här, förutom de första timmarna efter mammans vecka, då 10 åringen verkar sur och obehaglig till mods, antagligen pga mammans svartmålning under hennes vecka.

    Under utredningens gång har utredaren tydligt visat att hon inte bryr sig om något än mammans utsago.

    Och nu påstår utredaren att om min man flyttar ifrån mig, så finns det inget problem, att det är vårt förhållande som är osunt för barnen. Nu undrar jag om detta är möjligt?? Ska ett svartsjukt ex ha makten att bestämma över vårt liv grundat på dessa lösa anklagelser? Förra gången hon var besvärlig var när vi skulle gifta oss..Vi väntar vårt första gemensamma barn om ca 1 mån..Någon som har erfarenhet av dylikt?

  • Svar på tråden Hans ex försöker sära på oss
  • Anonym (Trådstartaren)
    LindaEfraim skrev 2012-11-21 12:59:24 följande:
    Men om det nu bara är 10åringen som mår dåligt kanske detta barnet bara ska bo vh hos ts och hennes man. För nu svartmålas ts som om det är hennes fel att barnet mår dåligt men barnet är ju mannens och hans andra barn mår inte dåligt och ts barn mår inte dåligt. Om nu ts är så hemsk som barnet och mamman påstår borde ju soc se att inga barn borde vara i hennes närhet utan alla barnen borde tas ifrån henne men nu är det ju enbart makens barn som tydligen far illa och det tror jag beror på en kontrollerande moder som vill ha barnen själv.



    Så anser jag också att det är. Problemet med att 10åringen skulle vara hos henne mer, är att han då helt kommer att gå på hennes spår och glömma att han har det bra med oss.
  • Plutteli

    Shit, tror soc får komma hit direkt då och ta våra barn, för nog sjutton händer det ibland att vi tappar behärskningen och river i åt varandra jag och maken när vi ilsknar till. Vi är ju iof noga med att de gånger det händer poängtera för barnen att vi blivit sams igen, att det inte var barnens fel att vi vart arga och att även vuxna ibland beter sig dumt.....

    Att ta några högljudda bråk som "kvitto" på att barn far illa känns lite väl over kill....


  • Anonym
    Plutteli skrev 2012-11-21 13:10:54 följande:
    Shit, tror soc får komma hit direkt då och ta våra barn, för nog sjutton händer det ibland att vi tappar behärskningen och river i åt varandra jag och maken när vi ilsknar till. Vi är ju iof noga med att de gånger det händer poängtera för barnen att vi blivit sams igen, att det inte var barnens fel att vi vart arga och att även vuxna ibland beter sig dumt.....

    Att ta några högljudda bråk som "kvitto" på att barn far illa känns lite väl over kill....
    Kanske därför man borde tänka ett steg längre och inse att det nog ligger mer till den här historien än ts vill påskina?
  • Lindsey Egot the only one

    lam

    Jag menade att ts svartmålas av biomamman.

  • Anonym (Trådstartaren)
    gugeligu skrev 2012-11-21 13:05:10 följande:
    ni vet att man kan anmäla när folk beter sig som anonym i sådanahär trådar väl?

    ts: jag hoppade några sidor har ni pratat med utredarens chef? 



    Nej, det har vi inte, mannen försöker sköta sitt jobb dagtid, men han skulle ringa en jurist idag och förhöra sig om sina möjligheter och rättigheter
  • Anonym (Trådstartaren)
    Iam skrev 2012-11-21 13:07:03 följande:
    Det är pga att jag inte har egna barn som jag kan se det hela mer kritiskt och inse att en mamma inte per automatik sätter sina barn i första rummet. I detta fallet är det mamman som felar.. rakt av. Hon borde ha pratat med sitt ex istället för att ringa till soc... Och istället för att påverka barnen negativt borde hon prata med barnen i positiva ordalag. Ex om min bonus skulle komma till mig och säga "Mamma bråkade med NN (hennes sambo), dom var jättearga" Då hade jag svarat: Men det blir ju så ibland. Du bråkar ju både med din bror, med pappa, med mamma och med mig och du älskar ju inte oss mindre för det.. det är ju bara att du är arg där och då. Det var nog likadant med mamma. Hon var arg och sen gick det över. Det brukar det ju göra eller hur?" 

    Är man en uppviglare som gärna använder barnen som stubin så är man ingen vidare bra förälder. Så är det bara. 



    Mitt i prick och precis min syn på saken!
  • Anonym
    Anonym (Trådstartaren) skrev 2012-11-21 12:51:08 följande:
    Men..utredningen startades utan att någon hade ens pratat med oss? Helt grundat på vad exet sagt. När vi sedan är där, vägrar utredaren att lyssna på oss. Hon har tagit parti utan att höra något från någon annan än det bittra exet. Så det är inte efter att någon tagit reda på våra hemförhållanden. Jag är också mamma till barn som bor med en bonusmamma vv. Jag anser inte att hon är guld i alla lägen, hade mina barn uttryckt en oro, hade jag i första hand pratat med deras pappa. Exfrun i detta fallet VILL inte att det ska fungera, därför gör hon såhär istället. Man vill ju sparka sig själv i huvudet för att man inte lyckats behärska ljudnivån på bråken, men jag undrar hur många familjer som klarat sig undan en utredning om denna grundar sig i ett par bråk om året?
    Om du vänder på det. Mamman har väl uppenbarligen oro för sina barn. Är det helt omöjligt för dig att förstå? Eftersom hon och ni uppenbarligen inte kan samarbeta så är det för mycket att önska att hon ska kunna ta sin oro med er och kunna lita på det ni säger.

    Många familjer blir utredda efter ETT bråk ska du veta.
  • sextiotalist
    Anonym skrev 2012-11-21 13:10:28 följande:
    Oj oj, om jag fått äta upp allt jag tyckte och tänkte om barn och föräldraskap innan jag fick barn, då hade jag varit rätt mätt nu.

    Det du inte tänker på är att när man är förälder så ÄR man sitt barn. Om barnet mår dåligt så mår man själv dåligt. Det är inte alltid så lätt att bara tänka "kritiskt" och se allt utifrån när det gäller ens egna barn. Om det vet du inget, eftersom du inte har barn.

    Det är lätt att sitta och på nätet och skrika och vara kategorisk (som du f.ö tycker alla andra är) när man själv inte är insatt i problemet. Och du vet inte vad barnet har sagt till mamman om bråken eller vad de handlat om, därför kan du inte heller säga vad mamman "borde" ha sagt.

    Jag har barn som visat hemma att de farit illa hos de andre föräldern. Vad tycker du att jag skulle gjort? Skulle jag inte ta tag i det? Skulle jag inte gjort en orosanmälan? Hur socialtjänsten hanterar ärendet är ju knappast mammans fel i det här fallet. Utan den skulden ska ligga hos soc, ingen annan.
    Visst är det så att det finns föräldrar som brister i sitt föräldraskap, men det finns faktiskt mammor som gör det också. Det kan ju faktiskt vara så att barnet mår lika dåligt hemma hos sin mamma, men mamman klarar inte av att se detta, utan projicerar allt på boendet hos pappan.
  • SupersurasunkSara
    Anonym skrev 2012-11-21 13:10:28 följande:
    Oj oj, om jag fått äta upp allt jag tyckte och tänkte om barn och föräldraskap innan jag fick barn, då hade jag varit rätt mätt nu.

    Det du inte tänker på är att när man är förälder så ÄR man sitt barn. Om barnet mår dåligt så mår man själv dåligt. Det är inte alltid så lätt att bara tänka "kritiskt" och se allt utifrån när det gäller ens egna barn. Om det vet du inget, eftersom du inte har barn.

    Det är lätt att sitta och på nätet och skrika och vara kategorisk (som du f.ö tycker alla andra är) när man själv inte är insatt i problemet. Och du vet inte vad barnet har sagt till mamman om bråken eller vad de handlat om, därför kan du inte heller säga vad mamman "borde" ha sagt.

    Jag har barn som visat hemma att de farit illa hos de andre föräldern. Vad tycker du att jag skulle gjort? Skulle jag inte ta tag i det? Skulle jag inte gjort en orosanmälan? Hur socialtjänsten hanterar ärendet är ju knappast mammans fel i det här fallet. Utan den skulden ska ligga hos soc, ingen annan.
    Jag är inte mina barn. Jag är jag och de är sig själva. Givetvis vill jag att mina barn ska må bra, men om de säger att de inte gör det försöker jag reda i det innan jag slår på stora trumman. Jag känner mina barn så pass bra att jag kan avgöra när det är panik och inte.
    Mitt barn har uttryckt oro ibland över att vara hos pappan. Då har jag pratat med barnet och barnet vet att om det vill åka hem så hämtar jag, genast om så är. Inte tusan ringer jag soc direkt!
    Om barnet mått så dåligt hos pappan att det var panik så hade jag iaf ringt pappan och sagt det först.
  • Anonym (Trådstartaren)
    Anonym skrev 2012-11-21 13:11:42 följande:
    Kanske därför man borde tänka ett steg längre och inse att det nog ligger mer till den här historien än ts vill påskina?



    Men varför skulle jag be om råd utan att säga hur det är? Meningslöst ju.
Svar på tråden Hans ex försöker sära på oss