Sambons ex kräver att han ska göra slut med mej ! (långt)

Har inget bra svar men ni borde dokumentera allt hon gör med kamera, ljudupptagning, anteckningar. Spara alla mejl och SMS, mm. Sen kontaktar ni soc / familjerätten för att få till ett vettigt samarbete.

För det första, varför i h****te går mannen med på att komma och natta en 5-åring hos henne varannan vecka???
Han måste ju sätta ner foten och markera att han inte accepterar hennes översitteri.
Varför har dom inget umgängesavtal hur det ska fungera i veckorna?

Av det du skriver verkar hon ju fullkomligt störd i huvet om det nu är så som du beskriver. Pappan måste naturligtvis se till att upprätta ett fungerande umgänge i sitt eget hem. Eftersom hon är både fysisk och verbal med sina hot så är det bättre att dom inte har någon kontakt. Lämning och hämtning kan ske på förskolan.

Vad menar du med brukare? Är hon personlig assistent eller vad menar du? Det verkar ju inte klokt i så fall, är hon dessutom anmäld till soc. på grund av sitt uppförande så verkar det ju ännu konstigare.
Att hon fortsätter så här beror på att din kille tillåter det, han får se till att markera på skarpen att gränsen är passerad för vad som är acceptabelt. 

Ta det en vända till Sos. För så här kan ni inte ha det. Lycka till

Om barnet är otryggt så är det ju pga av henne! Stackars barn..
Gör som ovan säger dokumentera så mycket som möjligt och fortsätt med soc och familjerätten.

Ta kontakt med en advokat och få hjälp att skriva ett avtal om umgänge, varannan vecka hämtning lämning dag så och så klockan så och via förskolan.
Skicka avtalet till mamman och be henne att antingen skriva på det där och då, eller så tar ni saken vidare till Tingsrätten. 

Gör det för sonens skull. Han måste få lugn och ro.

Detta hon gör är så sjukt hon tänker inte på sonen och de handikappade hon hade med sig när hon skällde ut din sambo inte acepatabelt betende som vårdare prata med hennes chef om detta hon gorde mot de handikappade personerna. Jag har själv ett barn med handikapp hade någon gort så i min sons närhet och hans vänner så de blev oroliga skulle jag ha kontaktat chefen med en gång hon ska inte jobba med handikappade om hon inte kan ta ansvar och skilja på jobb och privatliv

Tack ..
Nu vet jag vad vi ska göra ...
Ska ta kontakt med familjerätten ang umgängesavtal.

vill ju inte att varken hans el min son ska fara illa.

ska även ta kontakt med hennes chef...

tack igen         
 

Hej TS,

Lider med dig, med er, men förbered er mentalt på en lång och jobbig kamp! Ni kommer att behöva mycker hjälp och stöd från nära och kära. Bra att ni har en bra relation till din sons pappa, kanske kan han på sikt kunna hjälpa er i situationen.

Först har jag några frågor...
Har dom gemensam vårdnad?
Finns det något umgänge som dom har kommit överrens om nedskrivet?

Sen...
Ni börjar med att spara alla sms och mail. Se till att ni båda (om hon även kontaktar dig) har specifierad telefonräkning. Ja, det kostar lite extra men då ser man även alla inkommande samtal.
Det ska finnas en app man kan ladda ner för att enkelt starta inspelning av pågående samtal.
Även samtal när han träffar henne ska spelas in. Han, eller du, behöver INTE upplysa om att samtalet spelas in då det är lagligt att spela in samtal man själv medverkar i.

Mamman SÄGER att han inte får träffa sitt barn om han inte kommer dit och lägger sonen. Din sambo ska INTE åka dit - nekar hon umgänge med sonen så är det egenmäktigt förfarande med barn OM dom har gemensam vårdnad. Mamman har ingen rätt at neka pappan umgänge. Gör hand det så "vinner" hon ju alla dom slagen att få honom dit hon vill. Jag tolkar det som att hon vill ha tillbaka honom och inte kan acceptera att det är slut mellan dom.

På grund av att samarbetet är så svårt så tycker jag att din sambo ska hoppa över att försöka få ett samarbetssamtal och komma överrens via familjerätten - hon kommer aldrig att gå med på detta.

Vänd er till en advokat direkt. Skicka in en stämning på fastställande av umgänge,begäran om enskild vårdnad samt att bli boförälder. Enskild vårdnad kan även pappor få. Allt som ni kan dokumentera ska ni göra för att påvisa VEM som försvårar samarbetet. Om föräldrar inte kan samarbeta så talar det för att endast en förälder ska ha vårdnaden, vilket då gäller de juridiska besluten, om ett barn. Den andra föräldern har alltid umgängesrätt.

För att förklara varför jag tycker ni direkt ska stämma henne.... Tingrätten kommer högst troligt att ålägga familjerätten att försöka få er att komma överrens samt att undersöka vem som är mest lämplig som vårdnadshavare och boende förälder. Familjerätten gör då en utredning och lämnar rekommendationer till Tingsrätten. Denna utredning väger tungt i tingsrättens beslut så viktigt att ni håller er till fakta och är sakliga. NI BÅDA ska lägga era egna känslor vad gäller henne åt sidan och ENDAST se till sonens bästa. Givetvis ska ni påtala hennes irrationella beteende.
Går ni först en vända hos familjerätten och sedan till tingsrätten kommer ändå familjerätten att få börja om sina samtal med er med nya deltagare från deras sida. Ni kan spara många månader på att ta hjälp av advokat och stämma direkt. I ert fall tycker jag det finns fog för att göra det.

Och tänk på.... Det här kommer att ta lååååång tid!!!!

Nu kan ju jag noll om familjeratt, men forutom att skaffa en bra advokat och stamma mamman, varfor kan inte pappan bara hamta sitt barn pa dagis, ta hem det och meddela mamman att barnet sover over dar? Nu forutsatter jag alltsa att dom har gemensam vardnad, och da har han lika stor rattt att hamta barnet och ha det hos sig over natten, som hon har.

Mamman är säkert en häxa, helt galen, egoistisk, psykopat osv, osv men om jag bara håller med dig här så blir du nog inte så hjälpt. Jag tänker faktiskt försöka se det ur mammans synvinkel.

6månader är ganska kort tid då någon har tagit ens partner och ens barn ifrån en. Att mamman är upprörd beror kanske på att hon faktiskt älskade din sambo! Jag tycker faktiskt det är väldigt tragiskt när föräldrar skiljer sig med en axelryckning och alla är artigt korrekta trevliga. Då kan jag inte låta bli att undra om det ens var någonting över huvudtaget. Om man inte sörjer ordentligt så har man ju aldrig satsat ordentligt heller.

Mamman jobbar inom handikappomsorgen skriver du. Då har hon antagligen inte speciellt bra lön. Ni har två löner antar jag? Ni kommer alltid att kunna spela ut henne ekonomiskt. Ni kommer alltid kunna köpa ett bättre boende, köpa häftigare TV-spel, ordna häftigare semestrar och aktiviteter. Hos er har sonen dessutom en jämngammal lekkamrat!!! Självklart kommer mamman att förlora detta barn till er. Varannan vecka kanske fungerar en tid då barnen är små men att bolla tonåringar fram och tillbaka det är en helt annan sak. Jag kan nästan slå vad om att det här barnet kommer att bo på heltid hos er inom ca 5 år och det är nästan ingenting mamman kan göra åt det mer än att vädja till pappan (eller ta till mycket fula knep som jag inte skriver om hur som helst).

Vi kanske pratar mycket om jämlikhet i Sverige men fortfarande lever könsrollerna kvar väldigt mycket. Kanske är det därför just mammor "spårar ur" när dom förlorar sina barn. Jag tror fler pappor låter sin nya partner ta över ansvaret för hem och barn än vad mammor gör. (Jag tycker ibland det är nästan komiskt hur ofta mammor och styvmammor har gemensam vårdnad medan pappan engagerar sig mest för sin karriär.) 

Oavsett allt du skriver så förstår jag verkligen att den här mamman känner sig hotad. Hon är hotad.

Oavsett varför man gör slut så tycker jag att man är skyldig varandra att bearbeta skilsmässan för att kunna gå vidare. Därför kan familjeterapi vara bra även om det absolut inte är till för att rädda förhållandet. När någon gör slut så har den personen ofta varit missnöjd en tid och hunnit bearbeta situationen och sina känslor en tid. För den som blir lämnad kommer det hela troligen mer som en chock. Det måste man förstå och respektera.

Jag ska inte skälla på dig men jag tycker din sambo är väldigt feg egoistisk och elak som går in i en ny relation innan han avslutat sin gamla ordentligt. Att avsluta sin gamla relation innebär också att man hjälper den man lämnar att bearbeta sina känslor. Det tycker jag man kan unna sitt barns andre förälder. Rent generellt tror jag det är bra om man väntar med att introducera nya partner för tidigt efter en separation. Det kan lätt annars bli rörigt och som att man bara kastar sig mellan den ena till den andre utan att hinna bearbeta och hinna växa som person.

Problemet med att pappan åker till mamman för att natta sonen tycker jag enbart verkar vara pappans fel. Han har inte gjort klart separationen med sin fd. Han verkar inte vara intresserad av det heller eftersom han inte verkar vilja stanna upp och samtala med sitt ex. Han verkar ju inte heller vilja driva igenom ett umgängesavtal så om han målar upp sitt ex som en häxa skulle jag dra öronen åt mig om jag vore du. Kanske tror han bara att du blir mindre svartsjuk om han målar upp sitt ex som galen och ond?

Om du ringer och pratar med hans fd  chef så var beredd på att om chefen är det minsta normal så kommer det att vändas mot dig och pappan. Risken är väldigt stor att chefen tar det som att du gör allt för att smutskasta mamman.... vilket du nog gör om du går så långt att du ringer hennes chef. Det innebär ju verkligen att mamman får ännu mera bevis på att du försöker ta barnet från henne om du också försöker få  henne arbetslös.

Mitt tips till dig är att försök att håll dig utanför det här så mycket som möjligt. Låt din man visa ryggrad och reda ut det här själv. Försök också att inse att även om det vore så att du är en mycket bättre mamma än någon annan så har du inte rätt att ta hennes barn för det. 

... en sak till. Du skriver:
" Men han kommer till mej kryper upp i knät och sätter sig o myser o pussar o kramar och säger att han tycker om mej och är allt annat än ett otryggt barn.  Han o min son leker förfullt och är som bröder som dom själva säger."

... då har ju alltså mamma accepterat att sonen kommer till er.... men nu plötsligt vill hon inte det länge. Då har ju alltså något hänt. Var ärlig mot hela situationen. Vad har hänt som fått mamman att vägra lämna ut sonen?

(Vad har hänt förutom att du försöker ta över mamma rollen från mamman och helt spela ut henne? För jag förstår faktiskt inte varför du som styvmamma sen bara 6månader tillbaka ska hålla på och pussa(!) på ditt styvbarn.)