Ni med bara 1 barn.
Innan jag blev gravid med min dotter så var jag bergsäker på att jag skulle ha minst 2 barn..
Min graviditet var hemskt jobbig, fick havandeskapsförgiftning i v.22 och mådde frukansvärt dåligt..
Sattes igång i v.40+5 men det funkade inte, blev en lång och jobbig förlossning och slutade i akut snitt..sen strulade amningen osv.
men vi försökte blir gravida igen och inget hände gick till gynläkaren och fick konstaterat att jag har en hormonobalans och att jag hade väldigt
mycket äggblåsor istället för ägg. Så för mig att lyckas bli gravid igen på egen hand skulle vara väldigt svårt utan alla sorters hormonbehandligar osv.
När vi fick detta besked så blev jag ju givetvis ledsen vi började prata här hemma om hur livet med ett barn skulle vara, det kändes bra.. tills jag berättade för mina vänner, många av dem har 3-4 barn, de tyckte att jag var egoistisk och elak mot min dotter för att jag inte ville gå igenom IVF osv.. just för att hon skulle bli "ensamtbarn!" Jag tog givetvis åt mig och började fundera och må dåligt över det..
Jag har själv en bror som jag älskar mer än annat men jag vet inte om 2 barn är något för mig.. jag är redan stressad och på dåligt humör väldigt ofta.. jag tror att jag inte skulle klara av 2 barn och att mitt äktenskap också skulle gå åt skogen..& dessutom behöva genomgå ivf & en kanske ny graviditet och förlossning skrämmer mig..
vill inte behöva må dåligt så behöver positiv erfarenhet med ett barn..
finns ni där ute?