• Lindason

    Ni med bara 1 barn.

    Innan jag blev gravid med min dotter så var jag bergsäker på att jag skulle ha minst 2 barn.. 
    Min graviditet var hemskt jobbig, fick havandeskapsförgiftning i v.22 och mådde frukansvärt dåligt..
    Sattes igång i v.40+5 men det funkade inte, blev en lång och jobbig förlossning och slutade i akut snitt..sen strulade amningen osv.

    men vi försökte blir gravida igen och inget hände gick till gynläkaren och fick konstaterat att jag har en hormonobalans och att jag hade väldigt
    mycket äggblåsor istället för ägg. Så för mig att lyckas bli gravid igen på egen hand skulle vara väldigt svårt utan alla sorters hormonbehandligar osv.

    När vi fick detta besked så blev jag ju givetvis ledsen vi började prata här hemma om hur livet med ett barn skulle vara, det kändes bra.. tills jag berättade för mina vänner, många av dem har 3-4 barn, de tyckte att jag var egoistisk och elak mot min dotter för att jag inte ville gå igenom IVF osv.. just för att hon skulle bli "ensamtbarn!" Jag tog givetvis åt mig och började fundera och må dåligt över det.. 

    Jag har själv en bror som jag älskar mer än annat men jag vet inte om 2 barn är något för mig.. jag är redan stressad och på dåligt humör väldigt ofta.. jag tror att jag inte skulle klara av 2 barn och att mitt äktenskap också skulle gå åt skogen..& dessutom behöva genomgå ivf & en kanske ny graviditet och förlossning skrämmer mig.. 

    vill inte behöva må dåligt så behöver positiv erfarenhet med ett barn..

    finns ni där ute?
     

  • Svar på tråden Ni med bara 1 barn.
  • mamma201107

    Vi har bara ett barn, vill inte ha några fler pga komplikationer under och direkt efter graviditeten som höll på att ta mitt liv. Får höra ofta, men ska ni inte ha iaf ett till barn. Men vi tänker så här att med ett barn kan man göra mer tillsammans. Vill inte riskera allt för att få ett barn till.

  • Äggobacon
    Lindason skrev 2012-12-03 13:54:14 följande:
    Innan jag blev gravid med min dotter så var jag bergsäker på att jag skulle ha minst 2 barn.. 
    Min graviditet var hemskt jobbig, fick havandeskapsförgiftning i v.22 och mådde frukansvärt dåligt..
    Sattes igång i v.40+5 men det funkade inte, blev en lång och jobbig förlossning och slutade i akut snitt..sen strulade amningen osv.

    men vi försökte blir gravida igen och inget hände gick till gynläkaren och fick konstaterat att jag har en hormonobalans och att jag hade väldigt
    mycket äggblåsor istället för ägg. Så för mig att lyckas bli gravid igen på egen hand skulle vara väldigt svårt utan alla sorters hormonbehandligar osv.

    När vi fick detta besked så blev jag ju givetvis ledsen vi började prata här hemma om hur livet med ett barn skulle vara, det kändes bra.. tills jag berättade för mina vänner, många av dem har 3-4 barn, de tyckte att jag var egoistisk och elak mot min dotter för att jag inte ville gå igenom IVF osv.. just för att hon skulle bli "ensamtbarn!" Jag tog givetvis åt mig och började fundera och må dåligt över det.. 

    Jag har själv en bror som jag älskar mer än annat men jag vet inte om 2 barn är något för mig.. jag är redan stressad och på dåligt humör väldigt ofta.. jag tror att jag inte skulle klara av 2 barn och att mitt äktenskap också skulle gå åt skogen..& dessutom behöva genomgå ivf & en kanske ny graviditet och förlossning skrämmer mig.. 

    vill inte behöva må dåligt så behöver positiv erfarenhet med ett barn..

    finns ni där ute?
     
    Vi har "bara" ett barn. Vill inte ha fler heller pågrund av en hemsk graviditet där jag var riktigt sjuk hela tiden, jobbig förlossning, och ett barn som hade kolik, och sovit dåligt nej jag kommer inte orka gå igenom det igen, så det blir bara ett barn. Får också höra massa kommentarer att det är egoistiskt att bara ha ett barn, man blir jätteledsen av att höra sådant så jag förstår hur du känner. 
  • Nyfiken gul

    vad jobbigt du haft det! 

    Jag har tre barn men måste ändå säga att antalet barn är något du själv måste komma underfund med, det passar inte alltid med barn i ens liv och man får helt enkelt prioritera.

    Vissa saker kanske man också får låta mogna och ligga till sig innan man kan ta ett beslut.

    Just idag där ni är idag i livet passar det inte med ett till barn. Men är det säkert attt ni känner samma om x antal år? Livet är i ständig rörelse.

    Du väljer själv hur du vill ha det och det ska du inte ha dåligt samvete över anser jag. Känns det okej med bara ett barn så kör på det och känns det som att ni ändå nånstans skulle vilja försöka med ett syskon om ett tag så får ni ta det under övervägande helt enkelt.

     Själv är jag en sån som inte skulle ha barn alls, nånsin.  Men fick tre stycken...


    Alexander -98- Isaac -00- Victor -08-
  • MissWTF

    Så himla trist med människor som ska ha en åsikt om ens liv när man inte ber om det. Det måste väl ändå få vara upp till dig och din man om det blir fler barn el ej. Jag va ensambarn i nio år. Hade mao inte så stor "glädje" av min bror när vi va yngre. Jag kan inte komma ihåg att tiden före min bror va dålig på nåt sätt. Om ni verkligen vill ha ett barn och behöver gå igenom IVF så gör det för att ni vill inte för att någon annan tycker så. Ta hand om dig o lycka till.

  • Lili78

    Egentligen så väntar jag mitt tredje barn , men det är så här att jag är själv ensambarn jag tycker inte att jag saknade något i mitt liv på grund av det , väldigt mycket kärlek och egen tid fick jag med mina föräldrar . Har aldrig upplevt att mina föräldrar varit egoistiska .
    Känner ni att ni är färdiga med att skaffa fler barn, kör på det !!! Kram o lycka till

  • Fanny b

    Jag har inga barn själv, men ser ingen anledning till att skaffa fler barn bara för att det finns en norm i samhället som handlar om att man ska ha två barn.  Är man nöjd med att bara ha ett barn, varför skaffa fler?    

  • augustibruden

    Vi kommer förmodligen också "bara" få ett barn och även om det gjorde mig ledsen när jag förstod det  så ser jag massor med fördelar med att bara ha ett barn:

    Man har bättre ekonomi dvs råd att resa oftare, gå ut och äta plus mycket annat, det blir inte samma påfrestning på förhållandet som det skulle ha blivit med 2 barn, man får mer vuxentid samtidigt som man upplever allt roligt som det innebär med barn, man får det bästa av två världar (vuvenlivet och livet med barn) kroppen tar inte lika mycket stryk, man hinner njuta mer av tiden med sitt barn och jag tror att upplevelsen blir generellt mer positiv eftersom det är mindre av det jobbiga, man kan ge sitt barn mycket mer både av tid, kärlek och materiella saker. 

    Visst vi ger inte vårt barn ett syskon men vi ger honom en otroligt kärleksfull och lycklig uppväxt med två föräldrar som mår bra, är friska och lyckliga i äktenskapet. Och för vår del var valet inte direkt självvalt även om vi kanske skulle ha lyckats om vi satsat alla våra besparingar och kämpat men vi är 41 och 44 och tiden rann ifrån oss.  

  • mamma201107

    fast allt inom föräldrarollen får man höra hur man ska och inte ska göra. Jag ser det som så att det är makens och mitt barn, ingen annans. Det är vi som väljer hur vi gör som föräldrar.

  • mamma201107

    På tal om resor så tog vi vårat barn och reste till andra sidan jorden under en fem veckor lång resa. Iom att vi har bara ett barn hinner man med mycket mer. Barnet får all våran uppmärksamhet.

  • Bambusa

    jag var halvt ensambarn och hatade de! (två äldre halvsyskon) brorsan bodde hemma tills ja va 3år typ, inget ja kommer ihåg alltså.. ja har alltid saknat syskon som bodde hemma, och vägrar nöja mig med ett barn (som vi just nu bara har, hon är 4 och hög tid för ett syskon, men sambon håller inte med, och ja har talat om att ja kommer lämna han om han inte vill ha fler barn, minst ett till.. han har en bror som varit sjuk hela uppväxten så han skulle säkert gärna bytt mot att varit ensambarn istället -iaf ibland, dom hade glädje av varann med..

    som sagt om min sambo inte vill ha ett barn till så lämnar ja han och åker till Danmark och bekostar insemination, då blir dom ju tyvärr bara halvsyskon, men de blir iaf inte två pappor som dom ska åka till, den yngsta får ju stanna med mig om äldsta ska till sin pappa..    ja hoppas att de inte behöver bli såhär, utan att sambon vill ha ett barn till..

Svar på tråden Ni med bara 1 barn.