Ni med bara 1 barn.

Åh, vad jag känner igen mig!! Jag har alltid velat ha 3 barn - fram tills att jag fick min son. nu vill jag inte ha fler och det är jag helt 100 på.

Graviditeten var enkel och utan komplikationer men förlossningen tog över 2 dygn och slutade i akut snitt. jag fick en förlossningsdepprission, hade problem med amning och kolikbarn.

alla säger att jag kommer att ändra mig i framtiden men jag vet att jag inte gör det. Får också höra att jag är ego och inte tänker på min son, men det är ju just det jag gör! Jag vill vara en bra mamma, och det skulle jag inte va om jag åkte på samma depprission som sist. andra mammor fixar det galant ändå, men inte jag.

jag väljer istället att ge mitt ända barn all kärlek, tid och uppmärksamhet och han slipper "dela med sig", om du förstår hur jag tänker?

Han kan väl inte sakna nåt han aldrig haft? Eller kan han det?

Ni ska absolut inte skaffa fler barn än ni känner att ni vill/kan. Och känner du att du är en bra mamma nu, men kanske inte bli det med en till då är det ju perfekt. Lyssna inte på "välmenande" utomstående, de lever inte ert liv. 

Vilka okunniga vänner du har. Det är inte automatiskt synd om endabarn (det heter inte ENSAMbarn!). Alla kan inte och alla vill inte skaffa flera barn.

Jag är själv uppvuxen som endabarn (har en halvbror som är 13 år äldre som jag inte står särskilt nära) och det har funkat hur bra som helst. Jag är inte "halv" eller ledsen, eller känner att någonting "saknas" i mitt liv. Min man har en bror och de har en ytlig, ok relation, inte mer. Man får inte automatiskt världens finaste relation med den som är ens syskon!

Vi är överens om vårt beslut att skaffa ett barn. Varför? Tja, det finns tusen anledningar men jag tycker helt enkelt att det är jätteskönt med bara ett barn som jag kan fokusera 100% på. Allt blir så mycket enklare med aktiviteter, resor, you name it.

Många idag skaffar 2-3 barn tätt och jag kan inte se på vilket sätt det skulle vara så fantastiskt positivt för barnen. Jag ser dessa mammor och pappor, hålögt stressa mellan jobba, dagis och aktiviteter. Aldrig en lugn stund att ägna sig helhjärtat åt ett av barnen i taget. De stora får blir "stora" fort, de små får "hänga med" bäst de vill på de aktiviteter de stora ska på. Etcetera. Nej, jag blir faktiskt riktigt provocerad av alla familjeivrare som vill få det till att det är det enda rätta "för att barn ska ha syskon". Visst, fine, kör på om ni tycker det passar er, men försök inte intala mig att det är en livsstil för alla. Eller att det är för barnens skull.

Alltså...antalet barn har naturligtvis ingenting alls med egoism att göra. Man kan ju ha ett barn och vara egoist, såklart. Men man kan lika gärna ha 2, 4 eller 8 barn och vara lika mycket egoist. Man kan även ha 1 eller 2 eller 7 barn utan att vara egoist. Jag begriper inte hur man kan göra den kopplingen...? Finns ingen logik alls i det.

Vill ni ha ett barn så är det erat beslut. Tråkigt med kommentarer från vänner, det är väl ändå ni som bestämmer hur eran familj ska se ut.

Själv har jag inga syskon och har inte heller saknat det. Jag har en jättebra relation till båda mina föräldrar, jag och min mamma pratar om ALLT och dom har alltid funnits där.

Anledningen till att dom inte skaffade fler barn var för att dom ville kunna ta hand om det barnet som dom hade. Så enkelt var det för dom. Deras vänner hade fler barn, men kanske inte tillräckligt med pengar på den tiden.

Jag tycker att det var ett bra val av mina föräldrar och jag tycker att ni ska göra det som känns rätt för er.
Själv är jag gift utan barn.

Tycker du ska be dina "vänner" att fara och flyga!!! Ursäkta franskan, men vilka j*vla idioter!!!

Grattis till er dotter och vad tråkigt att det inte funkar med 2:an. Men ni verkar ju ta detta bra ändå och glädjas åt det ni har.

"Ensambarn" är ett skitord by the way. Kör ert race! Och allra viktigast: STÅ PÅ ER!!!   

Väntar mitt första just nu och vill nog ha ett syskon till henne, men det är inget måste eftersom jag själv är ensambarn och nu när jag är äldre är jag glad för det. När jag var liten ville jag ha en tvillingsyster, men när jag kom upp i tonåren är jag glad att jag slapp. Dock var jag nog liiiite för bortskämd i tonåren tack vare att jag var ensam, men annars kan jag inte klaga :)

Vi kommer troligtvis inte skaffa fler barn, vi har en son. Jag skulle kunna tänka mig ett barn till i framtiden men sambon är väldigt säkert på att han inte vill ha fler, han pratar till och med om sterilisera sig. Både sambon och jag har två syskon och även om vi tycker om våra syskon så är vi väldigt olika dom och har ingenting gemensamt. Så ingen av oss har någon närmare relation med våra syskon.

Sen så finns det många fördelar med bara ett barn också, vi kan vara rätt spontana fortfarande då vi tagit med sonen på middagar, när vi träffat vänner, småresor osv från dag ett. Vi pratar redan om hur kul det ska bli att resa med vår son när han blir lite äldre, något vi  säkert inte skulle ha råd med om vi skaffar ett barn till.

Visserligen har jag 2 barn och vill ha fler. Men skulle aldrig drömma om att beordra någon att skaffa fler barn än de vill ha. Vissa tänker inte på att andra inte har samma tänk som en själv. Jag tycker snarare du tar stor hänsyn till din dotter. Det du gått igenom kan inte ha varit lätt och skulle du gå igenom det igen med de känslor du har skulle de nog påverka dotter negativt eftersom hon utan tvekan skulle känna av hur du mådde. Hade jag varit i din sits hade inte jag heller velat skaffa fler.