Ni med bara 1 barn.

Vi har också bara ett barn och även om vi försöker få till en 2 :a med IVF och har en liten kille som längtar efter att bli storebror så kan jag verkligen inte se att det skulle vara egoistiskt att välja att bara ha ett barn! Tvärtom kan jag känna dåligt samvete mot min son när turerna kring att få ett barn till har tagit kraft och energi från samvaron med honom. Det är helt och håller egoistiska skäl till att jag vill ha fler barn, även om jag  förstås hoppas att ett ev syskon ska berika sonens liv också.

Det finns många fördelar med med syskon men också många fördelar med att vara ensambarn som mer tid, ork och ekonomiska förutsättningar från föräldrarnas sida. Ensambarn klarar sig enligt forskning bra i skola och i sociala sammanhang och det finns inga garantier för att syskon kommer att stå varandra nära.

Elak och dum väninna skulle jag säga! Men så reagerar en del människor ibland för att de tror att de själva döms för att ha gjort ett annat livsval.

Vi har bara ett barn (6,5 år nu) och vi trivs otroligt bra med det! Nu det senaste halvåret har jag börjat fundera lite på syskon, men jag tror faktiskt att vi kommer att nöja oss med det barn vi har. Jag måste säga att jag älskar att vara enbarnsförälder! Vi har gott om tid, pengar och energi och har verkligen njutit av föräldraskapet så gott som hela tiden (med det inte sagt att man inte njuter av att vara förälder till två, tre eller tio barn förstås).

Jag har själv syskon och min man har många syskon, men vår son verkar väldigt tillfreds med sitt liv. Vi har kompisar till honom här hemma flera dagar i veckan, tar ofta med sonen och en kompis på bio, till badhuset etc. Hans kompisar säger ofta att de trivs så bra hemma hos oss och sonen själv har aldrig pratat om syskon.

Tack för alla stöttande komentarer :)

Det är lite mer saker bakom som gör att jag inte vill ha fler, efter jag fick min dotter har jag otroligt svårt
att gå ned i vikt, väger typ 114 kg och kämpar och kämpar och om jag väl lyckas gå ned så mycket jag vill
så kommer jag vara livrädd för att gå upp igen för finns många saker som självförtroende och sånt som
gör att jag inte alltid mår så himla bra heller.

Min dotter är dessutom i trotsåldern nu och testar mig rejält och jag vill absolut inte ha ett till barn
före det går över.

Man vet ju aldrig vad som händer i framtiden heller, kanske ändrar mig om 5 år.. men då skaffar vi inte ett till barn bara för att min dotter ska få ett syskon utan för att vi vill det.. 7 års ålderskillnad är ganska mycket:) 

Har även pratat med mina vänner om detta och de står fortfarande vid samma åsikt så jag valde att säga upp kontakten med dem pga det här. Om de inte kan respektera eller stötta mig så behöver de inte finnas i mitt liv.

Så enormt korkat av dina sk vänner att säga så, har man ett barn är det ett mirakel och alla kan inte få flera barn. Har varit i samma sits som du och mått dåligt en gång av kompisars kommentarer, en del lät mig va och accepterade att med min och min mans sjukdom, så blir det bara ett barn och det var för två år sen när jag var sjuk som jag förstod att det viktigaste är att jag blir frisk, och jag har ett barn vilket mirakel och va underbart och min man blev frisk från sin svåra sjukdom, vi lever ett harmoniskt liv och vår dotter som är ensambarn har hur mycket kompisar och vänner som helst, och är jättesocial och vi mår bra idag, du får inboxa mig TS om du vill, så kan du få lite tips att slippa må dåligt, ta inte på dig skuldkänslor du och din man går er egen väg.

Dina sk kompisar är inte mycket att ha när de säger som de gör, välj de som accepterar. Lycka till

Hej ts! Jag har än så länge ett barn, hoppas på fler men om det blir så att det "bara" blir våran lilla flicka så kommer jag vara lycklig ändå. Jag är själv ensambarn. Självklart har jag saknat syskon ibland, särskilt en tid när jag var liten men jag har haft en jättebra uppväxt, mina föräldrar har haft massor av tid och kärlek att lägga på just mig. Dessutom har jag alltid haft väldigt bra fantasi efter att ha lekt en del själv och det har jag också nytta av :) nää ensambarn kan helt klart bli lyckliga människor :)

Vi har bestämt oss att försöka få en till. Men går det inte på egen hand så blir det inget, för ivf går jag inte igenom.

Jag är ensambarn... Vilka jävla pisspottor till "vänner" du har.

De är egoistiska som tror att man måste sätta sig själv i andra/tredje/fjärde hand för att vara bra förälder. Så är det inte. Jag tycker att när man sätter sitt eget välmående högt på listan DÅ är man en bra förälder. Mår du bra så mår ditt barn bra!!

Du behöver inte ha flera barn.

Jag klarade mig fint och det finns så mycket fördelar med allt. Jag tycker du verkar vara en himla fin mamma som tänker så och känner att du kanske inte skulle "klara" det. Det hade du gjort, men du vill kanske helt enkelt inte. Då är det så. Ingen annan ska komma och ha åsikter om det.

Fan vilka människor det finns alltså!