TrueMeaning skrev 2012-12-09 13:25:18 följande:
Jag lämnade prov i början av april, kommer inte ihåg vilken dag jag var på faktiskt. Men första provet visade på lite för lågt Prolaktin så provet gjordes om den 2 maj. Och då visade allt bra.
Så hos mig gjordes det inte mkt mer, ett ultraljud vid besöket samt två blodprov efter det.
Jag hade tydligen regelbunden ägglossning TROTS problem med bruna flytningar (som började strax vid ägglossningen) som aldrig övergick till mens eller överhuvudtaget ville sluta. Men detta lyssnade inte mottagningen på.
Jag kände mig inte alls trygg med att gå där!
Skulle hans prov visa bra, så även ditt, så kommer ni få försöka ett tag till själva. Hur länge har ni försökt?
Vi hade försökt i lite mer än ett år så läkaren sa så här till oss:
7 av 10 blir gravida inom 1 år.
8 av 10 inom 2 år.
Så eftersom vi inte försökt i två år fick vi fortsätta försöka hemma. Men detta var ju innan sista spermaprovet var taget så läkarna visste hur det såg ut hos sambon. Men direkt det hade kommit blev vi remitterade till Fertilitetsmottagningen.
När vi påbörjat utredningen så lämnade jag alla tankar på bebis. Tänkte att "det tar sig ju ändå inte och nu ska vi få hjälp". Vi hade sex när vi ville, men visst, klart man höll lite koll på ägglossningen ändå men det blev inte samma stress som innan.
Jag och sambon mådde mkt bättre när vi påbörjat utredningen, visst var jag helt förstörd när jag fick hans provsvar men det var inget jag kunde göra. Bara att acceptera och fortsätta leva :)
Vet att det är en klyscha att säga "tänk inte på det" men fortsätt leva som vanligt nu under utredningen! Ha sex när ni vill, känn inget tvång :) Jag mådde så mkt bättre när vi gjorde så, och idag, är vi nästan nykära igen!
Tänk att man kan bli det efter 4 år tillsammans :)
Konstigt att det inte kollade upp det mer då. Jag tyckte första mötet kändes väldigt bra, men det beror ju helt på läkaren. Började er läkares namn på R?
Vi har försökt i 3 år i januari. Men min mens har bara varit regelbunden i 1,5 år så verkade som hon tyckte att vi skulle få försöka ett tag till ifall de inte hittar något fel. Känns väldigt jobbigt, vi har ju ändå väntat 3 år på att bli gravida.
Jag upplever också att det känns lite lättare nu när man väl kommit igång med utredningen. Eftersom vi håller på att kolla upp oss, så vet vi åtminstone snart om allt är okej med oss. Något man funderat på mycket under lång tid.