• bmoder

    ledsen bonusmamma

    Hej,

    Finns det ngn mer här som kan få ångest inför att bonusen ska komma, eller när man träffar dem på ens "egna vecka" med fadern, som kan må illa till gränsen att kräkas under deras vistelse? Känner mig hemsk som känner såhär när jag under bra dagar tycker väligt mycket om dom och när vi har en jätte fin relation egentligen. Är bara jag som har grymme ångest och inte kan tala med pappan om det... Har läst böcker, läst era inlägg här (tack för allas ärlighet) men känner mig bara så sjukt ledsen.

    Kan må illa över hur de totalt älskar sin far, känner mig stundtals ensam och utanför i mitt egna hem (sambo sedan  maj..) kanske är man svartsjuk? Fy hemska känsla...

    tacsksam för svar!

      

  • Svar på tråden ledsen bonusmamma
  • sextiotalist

    Har du funderat på varför?

    Attt det ger dig så stor ångest. 

    Kom ihåg att den kärleken som är mellan barn och förälder är inte samma sak som kärlek mellan två vuxna. Så nui konkurrerar inte om din man, ni har bara olika relationer och jag är säker på att du är lika viktig för honom som hans barn, bara på olika sätt   

  • Anonym

    När inte den negativa känslan som håller på att komma fram hos dig. Situationen är som den är och det visste du om, att din sambo har barn sen tidigare. Jag är pappa till två flickor som jag har hand om varannan vecka och jag kan säga att mitt ex- började känna så mot mina barn. Dvs. ångest när de fanns i närheten för att hon kände sig liteutanför. Hur det slutade? ja, jag ville inte välja mellan mina barn och henne om man säger så...vilket hon tyckte att jag kunde göra och då gick det som det gick...är det såna känslor du tror att du kan komma över så är det ingen fara men om du känner genuint att du hatar situationen då bör du sätta stopp för detta nu. Ett tredje alternativ är, gå på familjeterapi tillsamman med med din sambo och ta tag i de här känslorna nu på en gång. Träffar jag en ny tjej tänker jag definitivt testa det så att vi pratar ut om hur saker och ting känns...

  • Iam

    Jag tror du behöver gräva inåt för att försöka få svar på varför du känner som du gör. 
    När du vet varför kan du även börja jobba med en lösning.

    För mig är det så att ju närmre jag står barnen, ju lättare blir det att hitta lugn och ro och känslan av att ha en familj.
    Det finns faktiskt inte mycket som slår när en unge kryper upp bredvid dig i soffan, flätar sina fingrar med dina och säger att han/hon vill mysa. Det är sådana stunder som gör att man står ut med dom mindre roliga stunderna.. Så därför tror jag det är viktigt att samla på kärleksfullt kapital så att säga :)

    Sen vet jag att det finns vissa som resonerar helt omvänt, att ju mer avstånd desto enklare är det..
    Men det är inte alls min melodi.  

  • Anonym

    Hmm,ja,du är svartsjuk..gå och prata med någon!
    Det är ju inte samma kärlek..försök se de som barn..ju mer ni kommer överens och gillar varandra,ju enklare blir det! 

  • Iam
    Anonym skrev 2012-12-09 17:20:45 följande:
    När inte den negativa känslan som håller på att komma fram hos dig. Situationen är som den är och det visste du om, att din sambo har barn sen tidigare. Jag är pappa till två flickor som jag har hand om varannan vecka och jag kan säga att mitt ex- började känna så mot mina barn. Dvs. ångest när de fanns i närheten för att hon kände sig liteutanför. Hur det slutade? ja, jag ville inte välja mellan mina barn och henne om man säger så...vilket hon tyckte att jag kunde göra och då gick det som det gick...är det såna känslor du tror att du kan komma över så är det ingen fara men om du känner genuint att du hatar situationen då bör du sätta stopp för detta nu. Ett tredje alternativ är, gå på familjeterapi tillsamman med med din sambo och ta tag i de här känslorna nu på en gång. Träffar jag en ny tjej tänker jag definitivt testa det så att vi pratar ut om hur saker och ting känns...
    Fast helt krasst så är det din uppgift som biologisk förälder att ena familjen. Det kan inte en partner göra, det är ditt jobb. Det är ditt jobb att få alla att känna sig bekväma och älskade, och det är ditt jobb att se till att det finns utrymme för den nya partnern att skapa band till dina barn. 
    Misslyckas du med det så är det inte så konstigt om din partner känner sig utanför....

    Har du funderat på det?  
  • Anonym
    bmoder skrev 2012-12-09 17:14:24 följande:
    Hej,

    Finns det ngn mer här som kan få ångest inför att bonusen ska komma, eller när man träffar dem på ens "egna vecka" med fadern, som kan må illa till gränsen att kräkas under deras vistelse? Känner mig hemsk som känner såhär när jag under bra dagar tycker väligt mycket om dom och när vi har en jätte fin relation egentligen. Är bara jag som har grymme ångest och inte kan tala med pappan om det... Har läst böcker, läst era inlägg här (tack för allas ärlighet) men känner mig bara så sjukt ledsen.

    Kan må illa över hur de totalt älskar sin far, känner mig stundtals ensam och utanför i mitt egna hem (sambo sedan  maj..) kanske är man svartsjuk? Fy hemska känsla...

    tacsksam för svar!

      
    Det bästa för barnen måste ju vara att ni inte bor ihop, kan ju inte vara så mysig stämmning när man mår som du gör?
  • Iam
    Anonym skrev 2012-12-09 17:24:51 följande:
    Det bästa för barnen måste ju vara att ni inte bor ihop, kan ju inte vara så mysig stämmning när man mår som du gör?
    Det bästa för alla är väl ändå om TS kan reda ut sina känslor och sen kan alla leva som en kärleksfull familj? 

    Onödig kommentar.
    Skulle du ge samma råd till ett par i en kärnfamilj som bråkar?
    Dela på er för det bästa är att barnen slipper ert bråk.
    Eller hade första rådet varit: Ni kanske ska prova att lösa era problem och hitta tillbaka till att vara en kärleksfull familj?  
  • bmoder
    bmoder skrev 2012-12-09 17:14:24 följande:
    Hej,

    Finns det ngn mer här som kan få ångest inför att bonusen ska komma, eller när man träffar dem på ens "egna vecka" med fadern, som kan må illa till gränsen att kräkas under deras vistelse? Känner mig hemsk som känner såhär när jag under bra dagar tycker väligt mycket om dom och när vi har en jätte fin relation egentligen. Är bara jag som har grymme ångest och inte kan tala med pappan om det... Har läst böcker, läst era inlägg här (tack för allas ärlighet) men känner mig bara så sjukt ledsen.

    Kan må illa över hur de totalt älskar sin far, känner mig stundtals ensam och utanför i mitt egna hem (sambo sedan  maj..) kanske är man svartsjuk? Fy hemska känsla...

    tacsksam för svar!

      
    Tack för era svar, får nog som ni säger leta inåt och skärpa mig... Är nog bara en sorg över att jag inte var den första han träffade och fick barn med. Knäpp är mitt nya ledord.
  • sextiotalist
    Iam skrev 2012-12-09 17:24:03 följande:
    Fast helt krasst så är det din uppgift som biologisk förälder att ena familjen. Det kan inte en partner göra, det är ditt jobb. Det är ditt jobb att få alla att känna sig bekväma och älskade, och det är ditt jobb att se till att det finns utrymme för den nya partnern att skapa band till dina barn. 
    Misslyckas du med det så är det inte så konstigt om din partner känner sig utanför....

    Har du funderat på det?  

    Håller med, den som bär huvuduppgiften att se till att alla trivs är den biologiska föräldern.
  • Ess
    Anonym skrev 2012-12-09 17:20:45 följande:
    När inte den negativa känslan som håller på att komma fram hos dig. Situationen är som den är och det visste du om, att din sambo har barn sen tidigare. Jag är pappa till två flickor som jag har hand om varannan vecka och jag kan säga att mitt ex- började känna så mot mina barn. Dvs. ångest när de fanns i närheten för att hon kände sig liteutanför. Hur det slutade? ja, jag ville inte välja mellan mina barn och henne om man säger så...vilket hon tyckte att jag kunde göra och då gick det som det gick...är det såna känslor du tror att du kan komma över så är det ingen fara men om du känner genuint att du hatar situationen då bör du sätta stopp för detta nu. Ett tredje alternativ är, gå på familjeterapi tillsamman med med din sambo och ta tag i de här känslorna nu på en gång. Träffar jag en ny tjej tänker jag definitivt testa det så att vi pratar ut om hur saker och ting känns...

    Det är vettigt att prata ut, även om saker som kan va känsliga och obekväma. Jag och min man pratde om allt, han kände till mina negativa känslor för dem och att jag accepterade dem för hans skull.
    Det är när man går och bygger upp allt inom sig som de stora problemen börjar, för det har en tendens att rinna över typ allt på en gång som en explosion, och det blir aldrig bra.
Svar på tråden ledsen bonusmamma