Hur göra julen så mysig som möjligt... Stackars barn!
Fy fan så ledsen jag är just nu. Vi har planerat julen, den ska vara precis som alla andra år. Julfrukost, mys och paket, Kalle Anka och min sida av släkten hos min mamma och pappa, sen vidare till svågern och svägerskan med familj för att träffa makens del av släkten. Mat, paket, ungar och lek. Underbart.
Och så upptäckte vi idag att stora flickan (5 år) har hög feber. Hostig, och lite snorig. Och hela planeringen sprack i sömmarna. Flickstackarn storgrät redan när jag tog fram febertermometern. "Jag vill inte fira jul utan mormor och morfar!" Saken är den att morfar (min pappa såklart) har cancer. Han genomgår just nu cellgiftsbehandling och mår pyton, och är naturligtvis mitt i en cykel, vilket är den sämsta tiden av en redan usel tid. Inte läge att träffa ens lite halvförkylda barnbarn. Så nu sitter flickstackarn här och gråter, och pappa sitter hemma vid deras köksbord med tårarna rinnande. Deras relation är den mest speciella jag sett, de älskar varann så otroligt. Och nu får de inte träffas på julafton. Jag tycker så förbaskat synd om dem.
Vi kommer nog inte iväg till svågern och svägerskan heller. De har en nyfödd bebis, och det sista vi vill är att hon ska smittas. Så det lutar åt att det blir jul hemma i år. Men vad fan, julafton är ju en jäkla apparat. Det ska lagas mat (och den måste handlas först, vi skulle ju inte vara hemma så vi har inte handlat någon julmat), fixas och donas. Det ska ju bli jul på riktigt, liksom. Hur fan ska jag hinna, orka, var börjar jag?
Vi som skulle ha en avstressad, mysig jul... Skjut mig!