• Anonym

    Arg svärdotter

    Har två söner, A och B. A gifte sig tidigt med sin fru och de har varit gifta under många herrans år. B gifte sig senare och skilde sig för några år sedan. B är nu omgift sedan tre år tillbaka med en ny kvinna. B har två barn med sin tidigare fru och ett barn på väg med sin nuvarande, hon har också ett barn sedan tidigare förhållande. 

    B:s fru är nu missnöjd med mig och hennes missnöje ledde till en konfrontation som hon initierade och som jag försökte hantera utan att ha någon egentlig framgång.

    Det som lett fram till B:s frus missnöje är att när A:s fru för ett tag sedan bröt armen så har jag ställt upp så mycket jag kunnat som barnvakt. Detta sammanföll vid ett tillfälle med att också B och frun behövde barnvakt. Jag och maken delade upp oss så att jag hjälpte A:s fru och maken B:s fru, något som inte alls var tillfredsställande i hennes ögon.

    Jag konfronterades med detta och fick då veta att jag prioriterar A:s fru. På direkt fråga ville B:s fru dessutom veta om jag räknar henne som min familj. Det gör jag inte eftersom jag inte känt henne så särskilt länge och för att de inte bor på samma ort som vi gör varför vi träffar dem lite mer sällan.

    Jag vet att B är lycklig över och med sin fru och jag tycker också att hon är en utmärkt person, vilket jag också sa till henne. Hon är dock fly förbannad över att jag inte svarade på frågan på ett annat sätt.

    Till saken hör också att son B berättat att frun har svårt att acceptera hans barn medan hon tycker att det är självklart att han ska känna för hennes barn som sitt eget (vilket han säger sig göra). Jag sa till min son att jag inte ville höra på den sortens kritik mot henne eftersom det gör att hon och jag hamnar i en orättvis situation. Hon för att hon tror att hon pratar med sin man i förtroende och jag för att jag får veta något som jag ändå inte kan prata med henne om och därmed inte har hennes version (och lite för att det väl inte egentligen angår mig, hon (frun) beter sig inte illa mot barnen utan har vissa svårigheter med sina känslor, vilket är något som jag tycker att de får lösa sinsemellan). Jag tycker att hon verkar vara en väldigt bra människa och hon är också en mycket bra mamma till sitt biobarn. 

    Frågan är nu för min del varför det är så upprörande att jag ännu så länge känner mer för den svärdotter jag känt längst och för att jag har en bra kontakt med den kvinna som B tidigare var gift med. B:s fru själv lever med mina barnbarn men har svårt att ta dem till sig och de är ju barn. Hon själv är en snart fyrtioåring kvinna som jag känt under några år och ändå tar hon illa upp för att jag inte känner för henne som om hon skulle vara mitt eget vuxna barn? Jag har aldrig uppfört mig illa, har inte haft anledning heller, och jag skulle aldrig ha nämnt något om detta om det inte varit för att hon känt behov av att konfrontera mig.

    Jag tycker att hennes barn som hon har med sig in i förhållandet är en strålande unge och jag sitter alltid barnvakt också för det barnet när de tycker att det behövs och de så önskar. Men hon är arg för att jag också då när jag sitter barnvakt för det barnet ibland ringer till min före detta svärdotter och frågar om hon vill att mina andra barnbarn också ska få komma. Det gör att hennes barn inte får känna sig särskild. Jag har svårt att förstå den saken. 

    Ja, detta var ett axplock av problematiken. 
    Det är inte bra det jag gör, det är tydligt. Och jag vill gärna att det ska bli bra, men jag har svårt att känna mig motiverad att ändra mig så värst mycket eftersom jag inte ser de fel hon menar sig se. 

    Vad skulle ni säga är mina mest graverande misstag?
    Ber om ursäkt för många "A" och "B" och kanske rörig text. 
     

  • Svar på tråden Arg svärdotter
  • Anonym

    Är det viktigt att jag som svärmor ser min snart fyrtioåriga svärdotter (som jag känt sedan hon var trettiosju) som min familj. Räcker det inte med att jag ser henne som min sons familj och är glad för det, när jag i allt övrigt beter mig respektfullt, rättvist, trevligt och med omtanke? Hur kan det vara viktigt att jag ser henne som min familj när det inte alltid ens är lätt för människor att se småbarn de lever tillsammans med som sin familj? Jag behöver upplysas, för jag förstår inte.

  • Fia 28

    Jag tycker inte det låter som du gör några fel alls. B:s fru verkar väldigt svartsjuk.

  • Anonym

    Oj, hon låter svartsjuk. Du har absolut inte gjort något fel alls. Lite underligt att hon inte kan se sin mans barn som familj, medans du är barnvakt åt hennes barn och ska se henne som familj. 

  • Dixie

    Visst måste det räcka att du är trevlig, visar omtanke m.m - tänk så många svärmödrar som inte ens gör det! det man kan utläsa av texten så verkar ju Bs fru osäker och kräver bekräftelse hela tiden.....

  • Malena C

    Jag tror inte du behöver ändra dig. Fortsätt som om inget hänt. Hon väntar nu et nytt barn och då käns mycket osäkert och man blir lät känslomäsigt lite mer utåtagerande än man normalt är. Om hon normalt är en reflekterande person så landar hon säkert rätt så småning om. Kanske upplever hon just nu livet som lite oroligare och tyngre än vanligt så det kan vara ett bra läge att ge henne lite extra stöd just nu även om du egentligen inte känner för det efter konfrontationen. Det kan vara en bra investering i framtiden.

  • Anonym
    Anonym skrev 2013-01-04 11:13:41 följande:
    Oj, hon låter svartsjuk. Du har absolut inte gjort något fel alls. Lite underligt att hon inte kan se sin mans barn som familj, medans du är barnvakt åt hennes barn och ska se henne som familj. 
    Ja, fast det är ju något som jag fått veta av min son och som jag därför heller inte tycker att jag kan prata med henne om. Jag blev irriterad på min son som tog sig för att berätta det för mig, tycker det var konstigt gjort av honom att försätta henne och mig i den situationen och det sa jag till honom också. Jag utgår ju från att hon säger saker till honom utan att hon tror att det ska hamna hos mig. 

    Jag räknar ju med att hon har sina skäl till hur hon känner och att det väl är något som de arbetar på. Men känns orätt att få så mycket kritik när jag, även om jag inte ser henne som min familj, ändå inte gör någon praktiskt skillnad.

    Har inte tänkt på svartsjuka innan ni föreslog det här. Men kanske ligger det något i det.  
  • Anonym (NEJ!)

    Här får du en svärdotters synpunkt.

    DU GÖR INGA SOM HELST FEL! Att hon vill att du ska se henne som sin familj? Ja, det var ju trevligt av henne. Ofta vill svärdöttrar gärna hålla sig på sin kant (jag själv) utan att för den sakens skull vara otrevlig. Jag kan förstå henne att hon vill att du ska se henne som en dotter/familjemedlem eftersom du tydligen gör det med As fru. Men det är ju så att sånt kommer och växer fram med tiden. Det är inget man BER om. Det gör det hela ännu mer konstigt. Hon är en vuxen kvinna och bör förstå det.

    Angående barnpassningen. Man ska vara tacksam och glad att ens svärföräldrar ens har TID att barnpassa. Jag hade varit superglad! Så där är du helt fantastisk! Och att du även bjuder in dina andra barnbarn när du barnpassar deras barn - ja, hon ville ju att ni ska vara en "familj" så varför inte inkludera ALLA i er familj i den familjen? Det är ju faktiskt DINA barnbarn också. Men ibland kan man bara inte förklara varför man känner som man gör. Kanske har det varit så att du varit mer tillgänglig/villiga att umgås med As familj/fru pga geografisk närhet etc, och när då väl tillfälle gavs till att vara med hennes barn och familj så ville du ändå ha dit "den andra" delen. Visst, det kanske hon tyckte var lite "orättvist" och att du borde haft hela din uppmärksamhet på dom då. MEN, återigen, ni är ju VUXNA för bövelen. Ett barn kan resonera så. Inte en 40-årig kvinna.

    Ne. Sluta tänk på det där och kör på som du gjort. Ni är vuxna människor och har, trots att ni är svärfäräldrar/barnpassare/mor/far ett eget liv och dom har deras.

    Lycka till svärmor! :)

  • Anonym
    Malena C skrev 2013-01-04 11:17:19 följande:
    Jag tror inte du behöver ändra dig. Fortsätt som om inget hänt. Hon väntar nu et nytt barn och då käns mycket osäkert och man blir lät känslomäsigt lite mer utåtagerande än man normalt är. Om hon normalt är en reflekterande person så landar hon säkert rätt så småning om. Kanske upplever hon just nu livet som lite oroligare och tyngre än vanligt så det kan vara ett bra läge att ge henne lite extra stöd just nu även om du egentligen inte känner för det efter konfrontationen. Det kan vara en bra investering i framtiden.
    Också en bra synpunkt. Ska bära med mig den tanken. 

    Bra med flera par ögon!  
  • Anonym
    Anonym (NEJ!) skrev 2013-01-04 11:21:51 följande:

    Här får du en svärdotters synpunkt.

    DU GÖR INGA SOM HELST FEL! Att hon vill att du ska se henne som sin familj? Ja, det var ju trevligt av henne. Ofta vill svärdöttrar gärna hålla sig på sin kant (jag själv) utan att för den sakens skull vara otrevlig. Jag kan förstå henne att hon vill att du ska se henne som en dotter/familjemedlem eftersom du tydligen gör det med As fru. Men det är ju så att sånt kommer och växer fram med tiden. Det är inget man BER om. Det gör det hela ännu mer konstigt. Hon är en vuxen kvinna och bör förstå det.

    Angående barnpassningen. Man ska vara tacksam och glad att ens svärföräldrar ens har TID att barnpassa. Jag hade varit superglad! Så där är du helt fantastisk! Och att du även bjuder in dina andra barnbarn när du barnpassar deras barn - ja, hon ville ju att ni ska vara en "familj" så varför inte inkludera ALLA i er familj i den familjen? Det är ju faktiskt DINA barnbarn också. Men ibland kan man bara inte förklara varför man känner som man gör. Kanske har det varit så att du varit mer tillgänglig/villiga att umgås med As familj/fru pga geografisk närhet etc, och när då väl tillfälle gavs till att vara med hennes barn och familj så ville du ändå ha dit "den andra" delen. Visst, det kanske hon tyckte var lite "orättvist" och att du borde haft hela din uppmärksamhet på dom då. MEN, återigen, ni är ju VUXNA för bövelen. Ett barn kan resonera så. Inte en 40-årig kvinna.

    Ne. Sluta tänk på det där och kör på som du gjort. Ni är vuxna människor och har, trots att ni är svärfäräldrar/barnpassare/mor/far ett eget liv och dom har deras.

    Lycka till svärmor! :)


    Ja, hon är också lite så. Jag har i alla fall uppfattat henne så. Hon väljer gärna att övernatta hos sina egna föräldrar (som bor i samma stad som vi gör), och då vill hon att min son också ska göra det. Jag har aldrig sagt något om det, utan tycker att det får de naturligtvis sköta som de vill. Min son är ju vuxen och vill han välja som hon så tycker jag att de har all rätt att lägga upp sitt liv som de vill. 

    Men trots detta verkar det alltså som om hon har högre förväntningar på mig än vad jag är förmögen att leva upp till. Jag ska se henne som familj och gör jag inte det precis när hon vill det så är inget annat jag gör något värt. Så uttryckte hon sig.

    Vad gäller att jag ibland ringer till min före detta svärdotter och undrar om också mina barnbarn vill komma är ju dels för att jag ju frigjort tid för barnpassning och dels för att det är roligt att se alla tre barnen (ibland också A:s barn) hos oss. Jag har inte sett det som viktigt att enbart ha fokus på hennes barn sedan tidigare utan tyckt att alla får plats, kan få bli sedda och ha kul samtidigt. Det är inte alltid jag gjort så heller, jag har ibland ensamtid med de olika barnbarnen. Men dygnet har ju bara så många timmar som det har.  
  • Anonym

    Jag tror inte att mina svärföräldrar ser mig som sin familj. Jag ser inte dem som min familj. De, och jag, är en del av min mans familj.

    Jag tycker du låter som en bra svärmor och att din svärdotter har problem med sig sjäv som nu råkat gå ut över dig.

Svar på tråden Arg svärdotter