Sluta skuldbelägg oss flaskmatare

Håller helt med. Önskar att jag hade stått på mig och inte ammat min andra dotter, istället för att grina varenda gång hon vaknade när jag visste att hon skulle vara hungrig. Hade kunnat njuta mer av de där första månaderna i hennes liv om jag hade sluppit känna pressen från både omgivning och bvc att man MÅSTE amma. Vi bor i en del av världen där det finns fullgoda alternativ och om mamman inte kan/vill amma så ska hon inte behöva känna sig sämre för det. Min svärmor ammade endast det första av sina fyra barn har jag fått veta nyligen, när jag frågade hur det kom sig skrattade hon bara och sa att det inte var hennes grej, det fungerade inte. Ingen skam alls, så jäkla skön inställning.

Jag håller med om att man självklart inte ska skuldbelägga de som väljer att ge ersättning och adekvat information om ersättning ska naturligtvis ges utan moralkakor till de som önskar.

Men själva debattinlägget av Rebecca Weidmo-Uvell som det länkas till är ganska kasst skrivet, tycker jag.
T.ex. detta:

"Om nu expertisen är så mån om anknytningen och den bäst görs när bebisen äter, varför pratar de aldrig om anknytningen mellan barnet och BÅDA föräldrarna? Ett helammat barn får noll kontakt med sin pappa under matningen. Så om anknytningen är i centrum vore väl det bästa rådet att ge nyblivna föräldrar vara att åtminstone delvis ge barnet flaska så att pappan också knyter an till barnet?"

Tror verkligen inte Rebecca att ett ammat barn kan knyta an lika bra till båda föräldrarna? Pappan kan ju faktiskt sova med barnet, bära barnet, byta blöjor, bada barnet, och umgås all den tid det inte ammas, och knyta an precis lika bra som den ammande mamman. Oerhört korkat skrivet.
Vill man argumentera för ersättningens fördelar så kan ju åtminstone ta reda på lite fakta först...

Ohh va mogen du va då!!!

När jag gick på MVC pratade barnmorskan om just amning och att man pratat med mammor och de som varit tvungna att flaskmata upplevde att de inte fått ett "okej" av vården, så man skulle jobba med bemötandet och vad man sa i fortsättningen. 

Själv blev jag mycket bra bemött (ammat ett barn, flaskmatat två), och min bm sa t.o.m. att jag inte skulle lägga alltför mycket energi på amningen och avrådde mig att skaffa pump och liknande sista graviditeten (haft svåra graviditeter och varit helt urlakad efter förlossningarna). Fungerade det fungerade det, annars inte.
 

Inför första barnet visste jag att jag skulle amma. I föräldragruppen eller möten med BM så pratades det aldrig om ersättning öht. Inte en gång nämdes detta.
En kompis tipsade mig att köpa hem ett pkt ersättning bara utifall...

På BB försökte, o försökte jag amma. Inget funkade. Så hon fick bli flaskmatad, möttes aldrig av några som helst fördommar pga ersättningen. Men minns att det kändes konstigt att man inte fått någon info om detta alls. Var ju så självklart att man skulle amma!
Inte heller på BB fick man någon som helst info. "Öka med 10 ml/dygn". Eh okej? På hembesöket av BVC ett par dagar efter vi kommit hem så fick vi underbar info. Hon sa även att man inte tog upp ersättning som ett alternativ. 
När dottern var 3 månader upptäckte vi att hennes tungband var för kort. Fick komma in till en specialist, och han klippte det där och då. Han tyckte även att det var slarv av läkaren på BB som inte ens upptäckt detta. Men tydligen var det vanligt att dom ignorerade detta då det kunde töjas av sig självt... 
Så jävla dumt att man inte fick veta att det egentligen inte var något som var fel på mig angående amningen. Utan att det gick helt enkelt inte pga tungbandet, hon fick inget tag alls.   

Nu denna gång är jag inställd på att det blir som det blir. Amma eller ej, vi får se! :)