ECT behandling

Jag fick ECT när jag var inlagd, var såpass nere att jag inte övervägde "riskerna" utan mer lät läkarna göra vad de trodde skulle hjälpa, trots att jag var inlagd frivilligt..

Under veckorna som jag fick ECT så märkte jag att jag började må mycket bättre, förvisso var detta i kombination med ändrad medicinering. Dagarna som jag fick ECT var inget vidare, fick fruktansvärd huvudvärk och de närmaste 5-6 timmarna efter behandlingen har jag inga som helst minnen av.

De långvariga problemen jag råkat ut för är bla att ca 6 månader före första behandlingen är försvunna ur mitt minne. När serien med ECT var över så hade jag "tappat" engelska helt och hållet och hade väldigt svårt att hitta rätt ord även på svenska, det var ett problem då jag jobbade i utländska projekt.

Att "hitta orden" var ett problem väldigt länge men blev sakta bättre, däremot har jag blivit mycket känsligare för "intryck" efter ECT:n, jag blir trött i huvudet av att åka och handla, att resa kollektivt eller att det är mycket rörelse i periferin, lite som att hjärnan inte klarar av att behandla lika många intryck som tidigare...

Nu i efterhand har jag fått reda på att jag fick VÄLDIGT många behandlingar "i sträck" med hänsyn till att jag inte fått tidigare omgångar och att man tydligen kan behandla halva hjärnan åt gången för att minska "biverkningar", något de inte gjorde på mig.

Att man drabbas av kvarvarande problem med minnet är tydligen väldigt ovanligt men om jag skulle fått frågan idag om jag velat prova ECT så hade jag nog sagt ja men velat vara lite mer påläst och inte så många behandlingar i sträck. Effekten var såpass bra mot depressionen så det var värt det...

Vill inte avskräcka dig från ECT, men du bör veta att i vissa fall så blir det biverkningar...

Lycka till!

Tack för ditt svar :)
Har oxå läst om minnet... :/ det e det som oroar mig...kan ju inte ta hand om mina barn om ja inte minns att ja gjort d....
Men hur mår du idag? Med depressionen....
Ja känner oxå att dom kan göra va dom vill för ja orkar snart inte mer men måste pga mina...
Har börjat med en ny medicin idag som heter klomipramin..d e nog den enda på hela marknaden ja inte testat...
Hoppas innerligt att den funkar...

*pga mina barn ska d ju stå :)

Jag har fått ECT behandling i 2 omgångar vid 2 helt separata depressioner. Båda gångerna var jag graviid och vägrade ta medicin.
Första omgången så märktes en ganska snabb förändring, jag såg den inte själv, men vänner runt omkring såg det positiva ur behandlingen. 3 ggr i veckan i 3 veckor. Minnet ok och ja, jag blev bättre.
Andra gången var hemsk,  samma ordination, jag avbröt redan efter 3 ggr. Vägrade helt enkelt. Jag kände att jag mådde sämre med behandlingen än vad jag gjorde tidigare. Som sagt - huvudvärk, ständigt trött, minnesförlust. Jag vet inte riktigt vad som hände och det är det som är det hemska - DU HAR INGEN KONTROLL!
Du får ligga på en brits med ca 7 st andra personer i samma rum. Varje person får en infart via armen där medicin förs in. Sedan, om du har tur - kommer du in först, annars får du våndas, vänta, se hur folk rullas ut och in som på en fabrik.
När det är din tur rullas du in i ett annat rum, där står 2 st personer som har hand om själva ECT´n, en narkosläkare och en sjuksköterska.  Ärligt så är det en ganska skön känsla att bli sövd, det susar lite i öronen, folk låter som om de pratar i burkar, sedan är du borta.
 Du vaknar upp i samma rum där du låg från början, dvs salen med de andra personerna. En sköterska försöker tvinga på dig äcklig sjukhussaft och sedan får du gå, om du kan. Många valde att åka rullstol ut.

Så....jag tror att ECT kan fungera beroende på grad av depression och vilket sjukhus man gör det i (har haft 2 st, både Örebro o Linköping, där Örebro kändes tryggare medans Linköping inte visste vad de gjorde)
Jag förespråkar det inte, men tänker inte heller avfärda behandlingen.

 

hmm d kan bli hur som helst då med andra ord...
Hur mår ni nu då?
Har förstått att själva depressionen inte försvinner...

Med mig är det bara bra. Inga problem efter behandlingen, minnesförlust och biverkningarna kring det försvann efter ca 3 månader.
Sedan så var det ett tag sedan nu som jag gjorde den sista behandlingen, 3 år sedan.

O nej, själva depressionen försvinner inte, det finns inga mirakelkurer, utan det är du själv som gör det stora jobbet, genom samtal, bra vänner och positiva tankar.

Ärligt talat, så är jag emot depressionsmedeciner. Jag har som du provat på en hel del sorter, hittade tillslut en som fungerade på max nivå, men jag blev som ett kolli. Kunde inte vara glad, kunde inte vara ledsen. Det var då jag bestämde mig för att sluta med dessa. Aldrig mer tabletter. Jag tog tag i situationen som gjorde mig nertryckt och jag blev bättre
Sedan blev jag gravid, blev depremerad igen, valde ECT, den fungerade, åt inga medeciner utan det var viljan och bra stöd som gjorde att allt fungerade.
Även sista gången var jag gravid, men då visste jag att det egentligen inte var gaviditeten som fick mig att må dåligt utan min man, så jag avslutade ECT, började ha kontakt med psykolog, kvinnofrid/kvinnojouren osv. Sen löste sig allt

Summan av kardemumman, när man kommer på vad som orsakar depressionen, kan den lösas. Om man inte har någon aning och inte ens vill/orkar fundera ut det med hjälp av sjukvården, så hamnar man där mitt ex är idag...medecinerad utan resultat i snart 4 år och blir inlagd ca 3 gånger / år på stängd avdelning.

Och nej, jag är inte sjukvårdsutbildad. Det är bara logiken, när man ser problemen kan de lösas, om man inte ser dom så är all behandling värdelös.

Depressionen blev långsamt bättre under veckorna efter ECT:n, jag fortsatte äta effexor/venlafaxin som jag blev satt på och efter runt 4 månader började jag jobba 75% och det gick helt okej. (åt Cymbalta tidigare)

Depressionen höll sig "bra" i nästan 2 års tid innan jag fick en rejäl ny svacka och efter det fick jag börja med en utredning för bipolär sjukdom.

Jag har fått stämningsstabiliserande tabletter istället för enbart antidepressiva och för mig har det gjort en stor skillnad! Nu är problemet att jag blivit gravid och måste sänka doserna och då blir depressionen snabbt sämre igen.

Att ta hand om dina barn de första timmarna efter en behandling tror jag inte riktigt på, men om du har barnomsorg och inte drabbas extremt så kan eftermiddagarna säkert gå bra. Om du har någon som kan hjälpa dig med barnen så kan du kanske be om att få prova en första behandling med ECT för att se hur just DU mår efter behandlingen. Om du snabbt mår bra igen så kanske det är lösbart med hjälp av barnorsorg de dagar du får behandling och om du drabbas "som jag gjorde" med många timmar "borta" så har du någon som hjälper dig med barnen vid det tillfället och så får du helt enkelt avstå fler behandlingar.

Iaf jag kände att jag fick samma reaktion efter varje behandling så om det funkar bra efter första gången så är chansen stor att det gör det även i fortsättningen.

Det "mylarsson" berättar om att man väntade och vaknade upp i ett rum med "alla andra" är inget jag minns, men så var jag ju ganska borta och tror inte alls på berättelser om att jag gick därifrån till avdelningen själv :)
Jag har fått berättat för mig att jag svarade "normalt" och uppförde mig normalt efter behandlingarna även om jag själv inte har minsta lilla minne av det mer än att jag vaknade med huvudvärk.

Jag är ledsen om det jag skriver låter rörigt, är konstant trött för tillfället, men om jag varit du så hade jag sett om jag lyckats lösa det med någon som hjälp/säkerhet som kan ta hand om barnen och försökt få till en första "provbehandling" för att se hur jag reagerat.

Ja har ju min särbo som kan hjälpa mig o så har dom barnomsorg t 15:30 varje dag.... Ja har nog bestämt mig att kolla om den nya medicinen hjälper annars finns d ingen utväg mer än att testa ECT... Intressant o läsa era olika berättelser.... Vill gärna ha fler så ja vet va ja kanske ger mig in på :/

Jag har fått ECT flera omgångar pga av djup depression. När jag varit som längst ner så har det liksom inte känts som det fanns någon annan utväg... Testat allt liksom och var verkligen påväg att tyna bort på riktigt. Ect har hjälpt mig mycket...

Men...

Jag har stora luckor i minnet vilket har varit och är fortfarande i perioder fruktansvärt hemskt, påfrestande och sorgligt... När depressionen liksom varbättre och jag var hemma igen och försökte ta tag i mitt liv igen så fanns alla de där minnesproblemen att tacklas med... Jag mindes inte tiden före (flera månader) och lång tid efteråt finns det luckor... Resor är nästan helt borta, människor jag träffat minns jag inte, tom rutiner på mitt arbete var borta!!! Delar av min dotters uppväxt är borta....

Detta har i sin tur gjorde mig mycket osäker i sociala sammanhang, just att jag inte mindes vad vi gjort, vilka vi träffat, rutinerna på arbetet osv osv... Kände mig totalt blåst... ja korkad rent ut sagt.

Jag har en nedsatt kognintiv förmåga som jag kämpat länge med nu och dessa svårigheter har verkligen tagit musten ur mig ibland Förmågan att planera och utföra saker har varoit totalt omöjligt ibland och gett upphob till extrem stess Stress är INTE bra för mig eller någon annan som har benägenhet till svåra depressioner.

Vissa av dessa kognitiva problemen säger sjukvården beror på depressionen i sig... Men jag tror vadjag tror även om jag vet att depressioner ger sådana symtom. Men när man inte längre känner sig deprimerad utan taggad att ta igen och komma tillbaka till livet, känner glädje och njuter av tillvaron i övrigt så håller jag mig fortfarande till att det är en av biverklingarna för min del... Jag har forfarande svårt att hitta ordnär jag ska berätta något, svårt att formulera mig kort ()...

Så mycket av detta har gjort att ångest har tagot över och jag velat stänga ute allt sovialt för att inte framstå somtotalt korkad....

Nu har jag gjort ganska många behandlingar under flera år... Sista omgången blev det 13 st, sedan underhållsect under 6 månader... Vissa läkare ställde sig mycket frågande till denna långa behandling men jaglitade på min läkare... Men jag sa stooppp till slut och sakta sakta har det blivit något bättre (2 årsedan seista behandlingen nu). Jag har de senaste gångerna endast fått unilateralt just pga biverkningar men de fick jag ändå även om de säkerthade varit ÄNNU värre vid bilateralt....

Svårt det där... kan få en att överleva och man klarar inte vara på botten hur länge som helst, så är det bara.
Jag har dock sällan haft huvudvärk och jag har alltid vaknat fort och känt mig pigg direkt.

Minnesluckorna är fortfarande luckor tyvärr och lär väl så förbli... Tur för mig att jag fotat sååå mycket under min dottern uppväxt och vid resor och dylikt för att ha det liv som är "borta" åtminstone på bild

Ta reda så mycket du kan om ECT innan du tarden.... Inte bara från dina läkaren... Sök rundor... Finns ingen annan utväg så är ect en bra behandling och förhopethoppningsvis behövs inte många behandlingar och kanske röcker det med unilateral behandling?  Just det med att få beh på ena eller båda halvorna informerade de inte mig om förrän långt senare när biverkningarna var ett faktum

Väg för och nackdelar, men är du sååå riktigt dålig och VERKLIGEN provat allt, så kan ect var till stor hjälp!! Valet är inte alltid lätt... Finns faktiskt de som bara får god effekt och inte biverkningar som inte går över snabbt

Lycka till med ditt beslut, det är ditt liv det handlar om... Krya på dig

Har beslutat mig för o vänta ett tag tills medicinen satts in ordentligt men funkar dom inte så testar ja ECT:n
Tack ni som har skrivit :)