Pseudotvillingar och dagis

Det handlar ju inte om att vara "fröken duktig". Det handlar om att som föräldrar (mamma OCH pappa) ta ansvar för ett högst medvetet val/beslut. Ingen 1,5-åring har behov av förskola och det är ingen liten sak att bli storasyster/storebror när man är 1 år. Orkar man som föräldrar inte att ta hand om två små barn så bör man kanske vänta något år eller tre-fyra innan man skaffar fler?

som sagt var jag är den sista att associera med fröken duktig utan tycker absolut att dagis är ett bra komplement till hemmet.
Men med en så liten är det mer jobb än frid att ha ytterligare en tid att passa i livet under en tid.
Kan man inte bara ta dagen lite som den kommer när de är så här små?
Sova lite längre, eller i alla fall mysa lite på morgonen.
Låta tiden ha sin gilla gång ett tag då barnen är små och se det lilla som stort. Promenader, öppna förskolan, lekparker, skogen eller vad man nu gör.
Hade ts dotter varit 3-4 åt hade jag svarat annorlunda, men för guds skull hon är 14 månader!

Jag har två år mellan mina och hade stora hemma. Var inte en dans på rosor jämt men inget jag ångrar. Tycker inte att barn under två år behöver förskola, räcker med öppna förskolan el liknande nån gång i veckan. Skulle dessutom varit mest besvär att gå till förskolan varenda morgon och sen tillbaka för att hämta.

så känner jag med, min dotter var 2 år då lillebror föddes. Visst hade vi dagar som var jobbiga men  jag minns ändå  den tiden som bland de bästa perioderna i mitt mammaliv!

Vi har 17 månader mellan tvåan och trean och valde att ha tvåan hemma. Han hade inget behov av kompisar och aktivering när han var liten. Visst var det tufft ibland att ha två små hemma, men rent krasst är det lika tufft att ta sig till och från dagis för de där ynka 15 timmarna och att handskas med alla miljarder förkylningar och sjukor.

Tvåan började förskolan i augusti när han var 2,5 och trivdes som fisken i vattnet. Trean anslöt sig till gruppen i januari och var i stort sett redan inskolad eftersom hon älskade att vara med vid hämtning och lämning av storebror.

Jag har tretton månader mellan mina och storasyster började när hon var sexton månader. Hon är snart två nu.
Hon tycker verkligen det är kul på dagis och blir sur om hon är hemma en hel vecka.
Visst har hon släpat hem en del sjukdomar, men överlag så har det varit toppen för alla att hon är iväg och leker 15 timmar i veckan.

Hade barnen på förskolan 15 timmar/vecka... de var på förskolan 3 timmar om dag medan jag hemma med yngsta.
Hade aldrig problem med sjukdomar m.m...
Har ej barnvakt, min mamma bor 40 mil bort. svärmor...hon är speciell...hon orkar ingenting... så förskolan är "avlastningsplats" (som många FL-mammorna tyckte)... på det lilla tid hinner jag med tex vila lite stund, tvätta, ut o klippa gräs, skotta snö eller så röjer jag härhemma...m.m..

Nu jobbar jag heltid, bestämde oss precis att skaffa en barn till o spiralen är borta...

TS
Om du tycker det är bra ide att ha stora barn på förskolan så gör det. Du känner ditt barn bättre än FL-mammorna.

En del tycker det är självklart att vara hemma med alla barn,medan de andra tycker det går bra att ha stora barn p förskolan..
Det är bara du och pappan som bestämmer, inte FL-mammorna.

Lycka till med beslut...

Och jag tillhör de som inte skäms över att även låta mitt behov som förälder och människa styra. Det som passade mig bra var att låta storebor (2 år när lillasyster kom) gå sina 15 timmar på förskolan. Jag hade resonerat annorlunda dock om storebror inte hade trivts med det upplägget, men han  formligen älskar sitt dagis :) Storebror tar rätt mycket plats, och vi upplever att lillasyster uppskattar sin egentid.

Lillasyster hade en rejäl förkylning när hon var en månad gammal, men har sedan varit helt frisk (är 11 månader nu). Storebror har också varit frisk. När det gick magsjuka på dagis så höll vi honom hemma ett par dagar.

Jag tycker mkt väl att man kan ta input från andra i ett forum så här, men viktigast är att utgå från sin familjs situation. Förskolor och familjer är inte lika. Och sen tycker *jag* som sagt att man inte ska glömma bort eller skämmas över att man kanske har ett eget behov.

Man kan väl träffa barn även om man inte har barnet på förskola?

Ts: Jag hade väntat med att skola in, skjutit på det ett halvår eller något sådant.

Dottern var 18 månader när lillebror kom. Hon var hemma med oss i sju månader, sedan skolades hon in på förskolan. Fem månader senare började även lillebror på förskolan (jag började arbeta).
Tycker det var jätteskönt att ha dem hemma, ta dagen som den kom. Man skaffade ju sina egna rutiner och slapp "stressen".
Träffa andra barn gjorde vi på öppna förskolan, på lekplatsen eller genom kompisarnas barn.