Pseudotvillingar och dagis

På frågan hur jag skulle ha gjort? Vi har 14 månader mellan barnen och de var hemma båda två till de var ca 3 1/2 och dryga två. Det har varit superroligt! Syskonen är de bästa vänner och har tvärtemot vad många tror om barn som inte börjat på dagis som bebisar både social kompetens (efter ålder såklart) och lätt att vänta på sin tur och dela saker. De kan mer vad gäller läsa/skriva/räkna/rita/pyssla ex än vad många av deras jämnåriga kan. De är kanske lite blygare än många nadra men det ycker jag inte är ngt problem. Ser det snarare som positivt att de inte kastar sig i första bästa vuxens famn. Personligen skulle jag inte lämna storasyskonet på dagis för min egen/pappans skull, för storasyskonets skull och för småsyskonets skull. Jag tror aldrig att de skulle  ha haft så fin relation om storasyskonet hade gått på dagis i princip hela den tid som lillasyskonet hade vakentid under det första 1-1 1/2 året (här får barnen vara 30 h/v när föräldrarna är föräldralediga). Istället för att stressa till dagis har vi kunnat göra härliga utflykter, umgås med vänner och andra barn, med farmor och inte minst med varandra!
Jag förstår inte varför man gör på annat sätt därmed inte sagt att jag inte respekterar andras beslut.

Om man har ett barn med en odiagnostiserad neuropsykiatrisk funktionsnedsättning, som faktiskt är ganska vanligt. Så måste barnet umgås med andra barn och inte föräldrarna.
Om man inte har många vänner själv så är det en extrem hög och brant uppförsbacke man måste ta sig upp för om man ska ha lekträffar flera gånger i veckan.

Personligen tycker jag synd om de som är hemma mer än ett halvår. I min mening ska ingen behöva umgås med en grönsak så länge. Jag skulle bli fullständigt galen om jag var "tvungen" att vara hemma i 2 hela år. Men då tycker jag att det är mer utvecklande att jobba. 

Har 5 barn i åldrarna 0-4.
3 och 4 åringen har båda börjat på dagis när dem vart 3 år, tvillingarna som nu är 2.5 började för några månader sedan. Om dom är små och får syskon skulle jag haft dom hemma. Nu är bara jag hemma med bebis.

www.mybabydolls.blogg.se 

Men inte behöver du vara hemma ens ett halvår om du inte vill? Pappan kan väl vara hemma övrig tid! Men hur kan du se på ditt barn som en grönsak? Det undrar jag verkligen?
Ang handikappade barn så rör det ju sig om ngt helt annat än att vara hemma med två normalutvecklade barn.
Jag har aldrig sett det som ngn uppförsbacke att aktivera mig själv och våra barn. Jag sökte vänne med barn i samma ålder på nätet. Sen finns, iaf där vi bor, öppna förskolan om man tycker att barn behöver det. Det gör inte jag.

Vem har sagt att det var jag som var hemma hela tiden?

Vi har inte så många vänner som har barn men har lätt känna flera som nu tillhör vår vänskapskrets..

Alla gör det som känns bäst för dem så klart, men tydligen är det mer ok att tycka synd om de barn som är.hemma länge?

Vi ska snart ha en till. Då kommer vår dotter gå 15 timmar men hon är också nästan 3 år när syskonet kommer. Hade hon varit 18 månader så hade hon fått vara hemma!

Tummen upp!

Lika barn leka bäst. I alla fall jag kan inte leva med någon som inte förstår hur man kan värdera jobbet högt. Jag tror faktiskt inte att jag skulle kunna leva med någon som inte är en likadan "arbetsmyra" som jag är heller. Så nej, jag antar att pappan skulle bli lika galen som jag skulle bli.
Ang. grönsak, om en vuxen person skulle bete sig likadant som ett barn som man kan vara föräldrarledig med. Skulle inte den personen anses som grönsak? Ansågs inte Christopher Reeve som en grönsak?
Handikappade barn har jag inte skrivit någonting om. Du verkar inte förstå någonting om vad jag skrev, eller ha lätt för att kunna sätta sig in i någon annans situation än din egen. Eller är det bara jag som inte förstår ditt sista stycke?

Synd att du inte tror att jag kan sätta mig in i ngn annans situation än min egen men det får stå för dig:)

Om ingen av er vill vara hemma är det väl inte värre än att ni tar sex månader var och sen börjar barnet dagis? Inget fel med det mång barn börjar dagis vid 12 månaders ålder. Om ni inte står ut så länge kan ni kanske lösa det med barnflicka eller att ni jobbar varannan vecka så får ni lite av både?

Ang grönsak: Nej jag har inte för vana att jämföra mäniskor med grönsaker varken spädbarn eller vuxna som av olika anledningar har nedsat funktionsförmåga. Och jag tycker verkligen synd om ett litet barn som ska fostars av ngn som ser på det som en grönsak!

Angående handikappade barn så skrev du:Om man har ett barn med en odiagnostiserad neuropsykiatrisk funktionsnedsättning, som faktiskt är ganska vanligt. Så måste barnet umgås med andra barn och inte föräldrarna.

Ang det sista stycket som du inte förstår var det ett svar på din kommentar "Om man inte har många vänner själv så är det en extrem hög och brant uppförsbacke man måste ta sig upp för om man ska ha lekträffar flera gånger i veckan." Jag berättade hur jag såg på det och gav exempel på hur man kan lösa det som du skrev att du upplevde som ett problerm

Jag har då aldrig sett på någon individ som en "grönsak". Det har väl med ens mänskliga värderingar och ens empati att göra hur man ser på andra människor, antar jag..?

Om ert barn skulle råka ut för en olycka och bli totalförlamat och förlora talförmågan, säg i 15-årsåldern, vad skulle du göra då? Hade du då sett på ditt barn som en "grönsak" återigen?

Men herregud vad man retar upp sig på petitesser bara för att man inte håller med.
Ligger man ner hjälplöst hela tiden, och man kan inte ens ta och klia sig själv, då har man inte mycket livskvalitet det hoppas jag att du kan hålla med om själv.
Har ni inte någon gång hört eller sagt "när jag ligger som en grönsak på sjukhusbädden så har du min tillåtelse att dra ut pluggen" Eller? Nej??