Ni med sömnproblem?
Hej!
Jag har grava sömnstörningar och skulle gärna vilja dela erfarenheter här. Mina närstående är fantastiska och goda lyssnare, samtidigt känner jag mig otroligt ensam och hjälplös i det hela. Jag skulle gärna vilja höra andras berättelser,samt vad som har förvärrat sömnen och vad som har gjort den bättre. Jag har inte heller något emot hobbypsykologi.
Allt började när jag var liten med mardrömmar. Jag har läst i gamla dagböcker redan från lågstadietiden att jag inte drömde annat än mardrömmar. Sedan har det gått i vågor och eskalerat till att bli mer än bara mardrömmar och dessutom pågå varje natt. De senaste fyra åren kan jag räkna de nätter jag sovit gott på bara en hand.
Det som händer är att jag vaknar upp 5-6 ggr/natt, 3-4ggr/bra natt.
När jag vaknar händer det alltid saker, här är några exempel på vad som kan hända:
* Ibland blir jag livrädd för min sambo eftersom jag inte vet vem han är.
* Ibland tror jag att min sambo är någon annan och börjar klä på mig för att det känns otäckt att ligga i bar överkropp bredvid en främling.
* Ibland vet jag inte vem jag själv är.
* Ibland tror jag att jag befinner mig på flera olika platser samtidigt. Jag kan alltså ha en känsla av att ligga kvar i sängen samtidigt som jag går runt i rummet. När det händer blir jag livrädd för mig själv.
* Ofta ser jag människor i rummet (jag antar att det är hypagogna hallucinationer, dock utan paralys).
* Ofta hör jag människor som pratar med mig.
* Ibland skriker jag rakt ut utan att veta varför (nattskräck?).
* Ofta vaknar jag med panikångest. Vissa av de gångerna tror jag att jag har dött.
* Ibland vaknar jag av att jag springer ifrån något. Jag har alltid varit sömngångare.
* Vissa nätter vaknar jag sjöblöt av svett.
Alla upplevelser är fyllda av ångest, inget känns någonsin trevligt. Jag skulle kunna skriva hur länge som helst, men jag tror att jag har fått med de viktigaste bitarna. Nu till varför jag känner mig så hjälplös: Sjukvården hittar inga fel och kan därför inte hjälpa mig. Mina organ undersökts och det har konstaterats att inget är fel på dem. Även min sköldkörtel fungerar som den ska. Jag har genomgått en epilepsiundersökning där de inte fann något och jag gick under ett halvår i KBT (det hjälpte mig med vissa saker, dock inte med sömnen). Jag har testat mediciner, vilka bara har gjort saken värre. Psykiatrin vägrar ta emot mig eftersom de påstår att mina sömnproblem inte är kopplade till psyket. Kort sagt har sjukvården konstaterat att mina problem varken går att kopplas till något kroppsligt eller något psykiskt. Neurologen vill inte heller ta emot mig.
Hoppas att någon orkar läsa trots att det blev så långt. Tankar? Erfarenheter?
TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2013-01-30 12:52
(Vad jag menar med att jag tror att min sambo är någon annan kan te sig på följande vis:
En period vaknade jag varje natt och trodde att han var en medelålders kvinna. En annan period trodde jag att han var ett barn.)
