"Flytta isär" och adoptera som ensamstående?

Satsa på IVF istället. Har du 6 års kötid finns det ingen anledning att adoptera ett brn med särskilda behov eller som de aktivt söker föräldrar till. De flesta vill ha ett friskt litet spädbarn. Fabbeman - Har läst det du har skrivit, varför är du så intresserad av att hela tiden "trycka på" eller övertala folk att adoptera barn som inte är friska. Har du aldrig tänkt på att det är en orsak till varför de aktivt letar föräldrar till dessa barn? Tror du att det är en anledning att den vanliga kön är längre? Jag skulle aldrig "ställa upp" på att ta hand om ett barn som inte var friskt. Det är skillnad om jag hade fött det själv. Dt finns något om heter fosterdiagnostik som har till syfte att upptäcka avvikelser. Är väldigt å som blir erbjudna detta om tackr nej.

Jag är av helt motsatt åsikt! Om vi fått adoptera hade vi absolut kunnat tänkt oss ett mindre friskt barn,hade inte spelat nån roll alls. Inte åldern på barnet heller. Och fosterdiagnostik kommer inte i fråga ö.h.t vad gäller mig,jag tar det barn jag får och skulle aldrig göra abort av nåt som helst skäl! Så att "alla" som adopterar vill ha friska spädbarn stämmer inte-dessutom får man yttert sällan spädbarn ö.h.t!-och att "alla" vill göra fosterdignostik för att kunna göra abort för minsta lilla "fel" stämmer inte heller. Barn är lika värdefulla oavset ålder och "fel" och i vart fall hemma hos oss precis lika välkomna och efterlängtade.

Jag valde att göra fosterdiagnostik förstföderska och 41 år, efter att lyckats på 3 IVF försöket. Dessförinnan fått missfall. Just p g à av min ålder och även av andra orsaker ville jag absolut ha fosterdiagnostik. Även om jag hade varit 30 år hade jag velat det om möjligt. Hade siffrorna inte varit bra hade jag tveklöst gått vidare med fostervattensprov och moderkaksprov. Syftet är att upptäcka avvikelser.

För att göra abort ja!! Och vill man inte mörda sitt ofödda och EXTREMT efterlängtade barn så behöver man inte göra fosterdiagnostik när man ändå inte tänker ta bort det. Kom inte och påstå att fosterdiagnostik och speciellt fostervattensprov har som enda syfte att göra abort för så är det. Punkt! Jag tänker inte göra mer än UL så sent att de inte kan tjata sig till abort på mig och det av enda skälet att t.e.x se hur moderkakan ligger. Jag vill inte ha ett "perfekt" barn-ett barn som lever är perfekt i min värld efter så här många år och flera m.f!

Tycker inte att Fabbemam försökte övertala mig att adoptera ett barn som inte är friskt, hon upplyste bara att det finns en möjlighet att adoptera barn med särskilda behov, eftersom jag undrade över möjligeheten att adopetera som ensamstående. Naturligtvis ska man inte adoptera ett barn med särskilda behov utan att ha tänkt igenom det ordentligt, men i övrigt finns det väl inget negativt med det? Att se det som att "ställa upp" låter ju ganska illa måste jag säga...

Hur som helst..vi ska ju göra ivf nu. Men hade min sambo varit yngre hade jag gärna gått direkt på adoption. Håller med pimpinellan om att hur man får ett barn och "vilket" barn man får är ganska oväsentligt när man varit barnlös länge...

Ursäkta TS jag bara måste få bemöta detta inlägg trots att kritiken mot mig inte är vad tråden handlar om.

Anonym, jag hade uppskattat om du inte gömt dig bakom en anonymitet, jag undrar faktiskt om du inte står för dina ord utan själv förstår vilka hemska meningar du skriver och bara vill väcka debatt...

Hur vet du att de flesta som adopterar vill ha ett spädbarn utan särskilda behov, nedan nämnt SN vilket betyder Special needs? Vart har du hittat den statistiken? Skulle det kunna vara så att kön är längre för att få adoptera ett barn utan SN för att det finns betydligt färre "friska" små barn utan SN som behöver familj är barn som är äldre och/eller har SN? Att det är för att så många barn som inte adopteras inom deras födelseland för att de just blivit äldre innan de behöver ny familj eller för att de har SN som gör att det oftast går fortare att adoptera dessa barn. Att de aktivt söker föräldrar till vissa barn är just av den anledningen att de inte har fått familj i sitt födelseland.

Vad menar du med raderna om fosterdiagnostik? Menar du att de biologiska mödrarna till barn med SN som nu behöver ny familj skulle ha gjort fosterdiagnostik med efterföljande abort? Eller vad menar du?

Vad gäller att ta hand om ett barn som inte är friskt så hoppas jag för dina ev. barns skull att de ALDRIG blir varken sjuka eller får någon funktionsnedsättning. Om du har den synen känner jag mig inte ett dugg säker på att du vore en lämplig förälder även om du nu tycker att det skillnad om du fött det själv...

Ser fram emot vidare diskussion utan anonymitet!

Lycka till TS jag hoppas verkligen att ni kommer att få ett barn genom IVF. Klokt av dig att kolla upp detta med adoption o sen besluta dig för vad som blir bäst för er!

Lycka till! Hoppas ni får ert efterlängtade barn hur det än kommer till er.

Sex år är en förhållandevis lång kötid. Den lär antagligen bli ännu längre innan du är färdigutredd för adoption. Vilka möjligheter du har att adoptera som singel beror lite på vilken organisation du köar hos eftersom de samarbetar med olika länder och dessa har olika regler när det gäller singeladoptioner.

Du verkar ha en sund och positiv inställning till barn med särskilda behov. Som singeladoptant måste du vara införstådd med att det sannolikt kommer att bli ett barn som på ett eller annat sätt har ett eller flera särskilda behov. Det är numera sällsynt att fullt friska spädbarn över huvud taget lämnas till adoption utomlands. Än mer sällsynt är det att singlar utses som föräldrar till dessa barn. Mesta sannolikt kommer det att bli ett barn som har hunnit fylla ett eller flera år och som har någon "skavank" av något slag. Vissa SN är korrigerbara med hjälp av operationer eller medicinering, andra kanske inte kan åtgärdas helt men ändå lindras med hjälp av insatser från sjukvård, skola, habilitering och framför allt kärleksfulla och omtänksamma föräldrar.

Om du ska adoptera som singel måste du ensam klara av medgivandeutredningen. Med ditt upplägg får du räkna med att den kommer att bli en pärs. Den innebär att du måste föra utredaren bakom ljuset. Klarar du det, och tycker du att det är rätt? Du måste helt förneka att din sambo är en del av ditt liv. Du måste ha tänkt igenom exakt vad du ska säga. Du måste lita på att ingen i ditt nätverk försäger sig om ert förhållande. Men visst, det kan gå vägen. Eller tänker du bryta med din sambo helt och hållet? jag fick inte det intrycket.

Jag känner till åtminstone ett liknande fall. I det paret var det han som varken ville gifta sig eller adoptera och hon som inte kunde tänka sig att leva utan barn. Hon adopterade så småningom en liten flicka från Vietnam. Hon flyttade hem till sin mamma under tiden hon genomförde adoptionen. Senare har hon flyttat ihop med sin sambo igen, men barnet är hennes, bara hennes.

Just Vietnam var ett av de länder som lät singlar adoptera på samma villkor som par. Tyvärr är adoptionerna därifrån stoppade sedan några år tillbaka. Vilka länder som kan bli aktuella för dig kan din organisation bäst svara på. Det finns fortfarande några länder som accepterar singeladoptioner.

Det är helt och hållet upp till mig hur många undersökningar jag vill göra. Varför tror du fosterdiagnostik finns? Tror du att det hade funnits om ingen hade använt det? Barnmorskan sa inte alls som du. Hon sade tvärtom att de allra flesta - och särskilt de över 40 år - väljer att göra fosterdiagnostik. När jag ställde frågan vad händer om siffrorna inte är bra, uppgav BM att de inte kan tvinga oss att gå vidare, men att de flesta i min ålder vill göra moderkaksprov och fostervattensprov i dessa fall. Har en kollega som bara är drygt 30 år om gjorde FVP. Förmodligen blev resultatet på KUB dåligt. Anledningen att jag gjorde fosterdiagnostik var för att så långt det går säkerställa att barnet är friskt. Även om jag vet att det ger en indikation och att de inte kan garantera något. Jag var 41 år och förstföderska, ändock så tror jag inte att jag hade fullföljt graviditeten om resultatet hade visat på grövre avvikelser. Har du överhuvudtaget lyckats att få barn med egna ägg? Har för mig någon sa att det inte alls gått bra för dig.

I Stockholm tillämpar man en åldersgräns på 35 år. Anledningen är att ju äldre man är ju större är risken för avvikelser. I vissa fall, om man tidigare fött ett barn med Down syndrom, har det i släkten m.m. kan man även å göra det om man är yngre. Eller bekosta det privat. Har en person som var 27 år som blev gravid och gjorde fosterdiagnostik. När resultatet inte blev bra moderkaksprov och fostervattensprov. Det visade sig att allt var bra dock. Det som är värst är att fostervattensprov görs inte före v. 15. Sedan tar resultatet 1 vecka medan en omfattande kromosomanalys uppåt 4 veckor. Då hinner man ju gå till vecka 19 och det blir värre att avbryta så långt in. Vet två personer som kommit ända till RUL och sedan fått avbryta p g a grava avvikelser. Man måste gå in med en ansökan till socialstyrelsen.