LCHF fungerar det verkligen?

Angående kalorier så är det så att man kan äta runt 2000 kcal om dagen (och ibland mer) och ändå gå ner i vikt. Därför att det går åt mer energi för kroppen att förbränna fettet jämfört med vad det gör att förbränna kolhydrater. Det viktiga är inte antalet kalorier man äter utan antalet gram kolhydrater.

Ja, visst fungerar det om man vet vad man ger sig in på och klarar av att individanpassa sin kost.

Mina svärföräldrar hävdar att de äter LCHF och att de nu gått upp 7 respektive 11 kg under de 3 månader de varit igång.
I mina ögon (och säkert många andras) äter man inte LCHF när man kombinerar ett högt fettintag med högt kolhydratintag. Bakar och äter "LCHF- vänligt" fikabröd dagligen, frossar i nötter och äter dessutom helt vanlig mat flera gånger i veckan. Och så säger de att LCHF inte fungerar för att de går upp i vikt...  

Kanske bör tillägga att jag åt enligt LCHF (fakir) för 2½ år sedan och då gick jag ner 8 kg på mindre än två veckor.
Efter fyra månader hade jag tappat 31 kg.

Trots mina goda resultat viktmässigt kände jag att det var så väldigt svårt att fortsätta med LCHF.
Vid situationer då jag umgicks med andra och det skulle ätas, fikas etc på uteställen tyckte jag att det var väldigt svårt att behöva fråga om precis alla ingredienser. Samma sak då jag blev bortbjuden på middag. Alltid detta tjat och frågande kring vad maten innehåller. Man uppfattas som dryg och någon som vill vara speciell när så inte är fallet. 
De gånger jag inte frågade fick jag i mig livsmedel min kropp inte klarar av så väl vilket resulterade i veckolånga sidospår. Det var svårt att ta sig tillbaka på banan igen. Jag gjorde några försök men trillade dit så snart jag inte längre isolerade mig. Så när jag sedan gav upp gick jag upp alla tappade kilon igen, plus mer därtill.

Har man karaktär och styrkan att vara den där jobbiga i alla situationer som innefattar mat så kan man nog lyckas väl med LCHF. Jag hade inte det och kom inte hela vägen i mål. 

Jag går inte ner fortare i vikt med lchf än med traditionell kaloriräkning.
Har provat båda. 

För dem som jojjjo bantat tidigare kan de ta ett tag innan man får bra resultat. Sen gäller de att lära känna sin kropp ordentligt och vart mättnadsgränsen är. Man kan överäta LCHF och inte få bra resultat eller helt enkelt gå upp i vikt.

Jag började med lchf mars 2011. Men då överåt jag. Gick inte ner ett gram, snarare gick jag upp. När 3dje barnet kommit bestämde jag mig på "riktigt" att nu ska de gå. Så istället för att äta stora portioner ökade jag mängden fett i maten så man kännde mättnaden tidigare. Fettet gör att man håller sig mätt längre. Efter att jag började med LCHF har jag fått massor av hälsovinster. Jag är ingen som rasar i vikt. De tar tid. Men jag mår så mycket bättre. Mina knän värker inte, jag nyser inte hela tiden. Blodsockret ligger perfekt. Jag sover bättre och är piggare under dagen.

De finns dem som rasar i vikt, och de finns dem som de tar längre tid för.

Jag följer en blogg som inspirerar mig mycket. www.56kilo.se och även www.lifezone.se

Lycka till

Fast att det skulle vara så jobbigt socialt har jag aldrig upplevt, vad olika det kan vara! Eller så är det jag som umgås med folk som faktiskt också börjat inse att socker inte är sådär jättebra
Att fika på stan är inga problem för jag har inget sug efter saker längre utan jag äter ju för att jag är hungrig. Därför går det bra att bara ta en kopp the, sen får andra proppa i sig precis vad de vill. Ser man till att äta ett mellis (babybel-ost, lite nötter, en avocado exempelvis) innan så att man verkligen är mätt så blir det ännu enklare.

Folk får tycka vad de vill, min hälsa är prio ett för mig. Sen kan jag välja att äta sånt som egentligen inte är LCHF, vid särskilda tillfällen. Men då är det mitt beslut. Vet jag att vi är bortbjudna på helgen och jag vill kunna äta det som bjuds (inom rimliga ramar, inte så att jag moffar i mig vad som helst) så ser jag till att hålla mig hyfsat strikt under veckan så att det finns utrymme för lite mer kolhydrater under helgen.