Irriterar mig på deras adoption, de borde försökt mer att få egna barn

Jag har en nära vän som försökte få barn med sin man i flera år. De gjorde en utredning som visade att han hade för få spermier. De fick höra att de ändå hade goda chanser att få barn men då genom ivf. De gjorde tre ivfer och de två första misslyckades men den tredje blev hon gravid, tyvärr slutade det i missfall. Jag tänkte då att det var ledsamt men ändå ett bevis för att de kunde få barn och att det bara var att kämpa lite till. Men de gav upp. Hon orkade inte mer sa hon. Så de fick ställa sig i adoptionskön. Eftersom hon är åtta år äldre än honom och de inte varit gifta så länge så fanns det i så många länder att välja mellan tydligen. Hursomhelst så stod de hur länge som helst i den kön, blev helt nedbrutna och var så deprimerade att de blev otrevliga. Hur kunde de välja det istället för att göra några ivfer till? Så dumt!! Och nu har de massa problem med sin adoptivdotter som frågar efter sin biologiska mamma och undrar varför hon ser annorlunda ut osv.. Min vän beklagar sig och ill ha sympati men jag kan inte ge henne det. Jag tycker att hon är så väldigt dum som gav upp biologiska barn för att adoptera. Hon gav upp för lätt och nu sitter hon där med massa problem och tycker synd om sig själv.