Adoptera bort

Amanda: Jag hade under en tid en partner och jag märker hur mycket sämre han mår utan en "pappa" och jag känner inte samma anknytning som jag gjorde för ett år sedan, han är väldigt vild och svår trots att jag är konsekvent och så. Jag känner att han behöver en familj helt enkelt.

aabbcc: nej inget troll här, deprimerad känner jag mig inte jag vill bara att han ska få det bästa i livet och få må bra vilket jag känner att han inte gör nu.

helene355: Jag har funderat på det med stödfamilj men det känns mest som en temporär lösning, jag vill ju att han ska få knyta an och få en pappa för resten av livet. Inte för nån helg i månaden. Inser ju själv hur hemskt det låter att lämna bort sitt eget barn och jag nästan skäms för det på vissa sätt. Men han är värd så mycket bättre 

Förlåt men jag förstår inte vad ni tror att en stödfamilj ska lösa? Det kan ju sluta med att han måste byta stödfamilj genom åren och det känns ju bara hemskt. Det här är något som pågått sen i somras och som jag funderat på ända sen dess. Det är inget förhastat och hans pappa har inte varit delaktig över huvudtaget någonsin och kommer inte vara. Min familj om jag ska va ärlig hade jag helst brytit kontakten med men det går inte så länge jag har mitt barn
 

det går inte för han förtjänar att ha en familj runt sig, är inte hans fel att dom gjort mig illa och att jag vill bryta. Sen kan jag säga att nån helg i månaden kommer inte ändra det jag känner oavsett om jag är utbränd eller inte. Så det blir inte ett trauma om han får flänga runt hos olika stödfamiljer genom åren?

Menar du att någon bara kan må bra om man har en pappa?
Det är skitsnack!! Barn behöver personer runt sig som bryr sig om, som älksar, som lär, som ser, som lyssnar mm mm mm - det har INGET med kön att göra.  

Skulle du adoptera bort ett så stort barn skulle det däremot göra en stor skada. Dessutom så adoteras inte barn i Sverige bort så lätt.

Sök hjälp.   

Ett barn behöver mer än en person och utan dom skulle jag aldrig orka över huvudtaget han skulle behöva två föräldrar för att fungera harmoniskt det har jag ju sett

Trädblåsare: jag älskar honom det gör jag men jag ser ju att jag inte räcker till för hans mående även om de svider att erkänna och jag vet att jag egentligen är en superbra mamma men man vill ju sina barns absolut bästa.

ansök om stöd: I min mening är det mer elakt att göra så komma och gå som det behagar då är det ju bättre för honom att han får en ny fast familj, en fast punkt där han är helt efterlängtad och önskad av alla. han är så liten fortfarande att han kommer aldrig minnas mig heller

sextiotalist: Jag har svårt att se att han har det bättre med en förälder som inte klarar av att ge de han behöver och känner sig otillräcklig. Mig kommer han ju inte minnas iaf sen