December bebis 2013

Jag är i v.5 nu och har extremt uppblåst mage. Det är skitjobbigt rent ut sagt.

Menade att man vet vilken trisomi det rör sig om men även om man vet att det är tex trisomi 13, eller 18 så kan även dessa innebära lättare fel. Alla med dessa trisomier är inte så sjuka att det inte är förenligt med liv. Det var så jag menade. Tänk om jag då "råkar" abortera bort ett foster som faktiskt hade kunnat levt och inte alls varit särskilt skadat. Det är sådana tankar som snurrar i mitt huvud. Om jag visste till 100% att barnet skulle dö direkt efter förlossningen vore det väldigt enkelt för mig med. Men tänk om det trots allt hade kunnat leva ett rätt långt liv utan större handikapp? Usch, jag vill helst inte tänka på detta alls, men genom att jag fick valet att göra KUB i mitt landsting trots min relativt unga ålder så börjar ju tankarna snurra....=(

Här mås det väl som vanligt, illamående och inte sugen på mat.

Under min första graviditet så kände jag inte något förrens mellan v 18-20 (kommer inte exat ihåg)  och det var när vi var på ultraljud, hon som jobbade där tryckte "staven" ganska hårt mot magen och då kände jag min dotters rörelser för första gången, det var en häftig upplevelse <3

Hej tjejer! Får jag hänga på er här?

Fick positivt den 10 april och räknade som hastigast ut att BF borde vara omkring den 20 december 2013, enligt FL graviditetskalender. Men jag vet inte exakt när jag hade äl, så BF kan vara närsomhelst under december. Hade senaste mens den 14 mars iallafall. 

Blev gravid med hjälp av Pergotime, enkelkur. Efter första omgången. Jag har PCO, så detta blev första äl som jag haft på över 1 år ungefär, så jag blev chockad över att jag verkligen fick äl med en enkelkur. Var helt inställd på att det skulle krävas flera omgångar med Pergotime innan det skulle ge resultat. Men vi hade tur! OCh vi är evigt tacksamma för det. Har försökt bli gravida sen 2011. Så plusset var verkligen efterlängtat och välkommet.

Jobbigt att få sånna tankar, mycket att ta in. Manhar ju inte så gott om tid på siga tt bestämma sig för hur man vill göra heller. Ett alt är ju att göra KUB och om man får högre "risk" för trisomi planera för att kanske få ett barn med handikapp och inte göra fvp. Det ÄR ju risk för mf vid fvp. Även om risken är låg (ca 1%) så finns den och är man den procenten så måste man ju leva med det sedan.
Det är jättejättesvåra beslut att ta. Tror man måste lyssna på sitt eget (och sin mans) hjärta och handla utifrån det.

Jag har oxå en chokladmage. En magruta, lixoM! Nu börjar jag som TUR är få en gravidmage med, som lixom tar bort effekten av choklad  Eller ja, man tänker ju inte på fettet när det är en tydlig gravidmage med

Det bästa talesättet måste vara

"så söt bebis -mamma ät nog mkt honung under gravidteten"

Jag vii ha en söt unge och gärna med fin färg *matar mig själv med choklad och blundar med öronen åt ALLA som inte tror på metoden*

Jo det är ju så, samtidigt som jag känner att även om man får dåliga siffror så är det ju inte säkert att barnet är sjukt och att då planera och som jag skulle göra oroa sig så länge och sen kanske barnet är friskt känns också jobbigt. jag vill ju kunna vara glad under graviditeten. Hade nog önskat att jag bodde i ett län där de inte ens frågade mig pga min relativt unga ålder. Under mina två förra graviditeter tänkte jag inte ens tanken att barnet skulle kunna få DS tex, det var inget prat alls om dessa tester och jag oroade mig inte alls. Min andra son som föddes sjuk, visste vi ju inte om i förväg och fast det blec chockartat och var en omtumlande första tid så vet jag faktiskt inte om det hade blivit lättare av att ha vetat om det innan, rent mentalt alltså, tror jag hade oroat mig massor. Nu gick det bra och inom 2 månader var han "frisk" och färdigopererad men om vi vetat detta redan från v.15 typ så hade det blivit en extremt lång och utdragen oro...usch jag vet inte, finns fördelar och nackdelar med allt. Du har så rätt i det du skriver, man får lyssna på sitt hjärta och sin magkänsla helt enkelt.

Kub eller inte Kub. Abort vid kromosonfel eller inte. I slut ändan så tror jag att man känner i sitt hjärta vad som är rätt för just en själv. Vad ni än väljer så lyssnar jag gärna och stöttar det valet som är rätt för just er. Igår kände jag en lätt illamående känsla idag har den blommat ut helt... Var så nära att spy i behandlingbassängen på sjukhuset, min brukare badar där en gång i veckan...

tack, vad fint sagt=)

usch vad jobbigt=( mitt illamående går i vågor. När jag inte mår illa oroar jag mig och tror nåt är fel. När jag mår illa undrar jag varför jag inte njöt den dan jag inte mår illa.

Tur du slapp kräkas i bassängen.....hehe.
Jag mår jättebra på förmiddagarna, mår sämre och sämre ju längre dagen går. Konstigt faktiskt, man hör ju mest talas om morgonillamående.