orolig för att min 7 åriga dotter inte har några kompisar i skolan. Utanför.

Ja det fungerar väl annorlunda när man bor i ett område, det förstår jag. Vi bor ju ute på landet så det är alltid ett planerande om nån ska följa med hem. Jobbigt.
Jag är heller inte särskilt mkt lektant och gillar inte att ha en massa ungar drällande tyvärr. Sån är jag.
Jag tänker att har det inte blivit lite så nu på senaste tiden det här med tanke på stress. Dagens unga kan inte vara själva, de måste hela tiden leka med nån.
Att bara vara hemma klarar ingen av snart. Fel tycker jag.
Jag har ju medvetet inte anmält henne på dansen redan på dagis bara för att jag inte vill pracka på henne en massa aktiviteter så tidigt. Det kommer ändå tids nog. Nu är det kanske dags då...
    

Jag ser ingen skillnad mot hur vi själva hade det som barn. Jag är uppväxt på en stor gård inramad av ett höghus i form av ett U (miljonprogramområde) det var alltid någon ute, ville man leka sprang man ut, ville man inte leka var man själv men oftast ville man ju leka och det hade inget med stress att göra.

Sen tycker jag absolut barn kan få ha tråkigt ibland och lära sig den biten också men det kommer de gånger kompisarna inte är hemma. Jag förbjuder ju inte barnen att gå ut och leka med de andra för att det är tråk-tid på schemat och den tanken kom då tack och lov aldrig mina föräldrar på heller.

Barn vill  leka, springa runt och röra sig i flock. Det kan ju knappast vara något nytt påfund, så har det väl varit i alla tider?

Fast barn har ju i alla tider velat leka med andra barn? Det är ju först nu som de sitter själva inne framför en dator?

Jag tror att din inställning är en del i att hon blivit utanför. 

Det är skönt att höra att din tjej verkar ha lite skinn på nästan och går därifrån om hon inte vill leka den leken. Det visar att hon ändå är ganska stark i sig själv.
På sätt och vis tror jag att det ordnar sig lite när de kommer upp i ettan och lite äldre, för det är nu de testar sig fram och hittar nya vänner och sånt.

Jag gjorde en grej för min dotter för att hon ska få tillfälle att känna lite på olika vänner, jag ordnade en "film-kväll", där de fick göra egen pizza och sedan kollade de på film och åt typ popcorn. Det blir inte som ett kalas utan det var bara fem tjejer totalt och då samspelade de väldigt bra tycker jag!

Min dotter går nu i trean och hon har två bästisar, så tydligen leker de tre tjejer, och nog har skolan ringt ibland och det har varit konflikter mellan dem tre, men de gillar varandra och det verkar funka i stort så jag är glad!

Håller med att man inte behöver ha kompistid varje ledig minut, men ibland kan man göra något extra, till exempel åka till badhuset med bara dottern och så kan hon få ta med sig en vän och sånt.

Jag själv är också uppväxt med utanförskap till och från, och jag misstänker att det också kan vara en tjej-grej (helt amatörmässig åsikt), för jag har en son som jag kan uppleva inte leker så mycket med kompisar, men det finns killar i området som han leker med ibland, och ofta när jag hämtar honom så hittar jag honom i byggrummet där han leker helt själv, men då har han valt det, inte för att han är utanför! Och så länge han verkar må bra av det så... Pratade om det med min man och han tyckte det var helt normalt, så jag tror att det är lite skillnad på tjejers bästisar och killars... heter det bästisar då också?

Självklart ska du prata med personalen i skolan! De är där för att hjälpa till, och att hålla ett öga på att ingen blir utanför. Barnen är så små än så länge att de behöver viss hjälp med sånt.
Sen får du nog som förälder bita i det sura äpplet och ha några "jobbiga" år framför dig där DU får se till att dottern får bästa möjlighet till att ha vänner. I ert fall så ja, du får ordna lekträffar på helgerna, och skjutsa fram och tillbaka till kompisar och aktiviteter även på vardagar. Sånt är föräldralivet. Ni har dessutom valt att bosätta er på ett ställe där det dröjer innan dottern kan åka själv.
Våra äldsta barn (åtta och snart sju) träffar kompisar varje dag. Ofta har vi kompisar som äter middag hos oss på vardgar och på helgen kan det bli både lunch, middag och övernattning här eller hos en kompis! Vi har ingen gräns på hur många kompisar de får ta hem utan det kan vara 4-6 extrabarn här ibland! Dottern går på dans två ggr/vecka och där går 3 av hennes närmaste vänner också, så vi kan hjälpas åt att hämta och lämna. Sonen spelar fotboll och det gör "alla" i hans klass/parallellklass. Jätteviktigt för gemenskapen med intressen och aktiviteter i den åldern! Okej, nu har ju vi valt att bo i ett radhus/villaområde så våra barn kan springa till kompisar själva, vilket givetvis underl'ättar. Men annars får man faktiskt lov att fixa sånt! Inte bara ibland utan regelbundet för att underhålla kompisrelationerna. Det räcker inte att umgås i skolan. Jag tycker du får se till att tjejen får leka ÅTMINSTONE två-tre ggr varje vecka! Hur jobbigt du än tycker det är.

Ett tillägg...
Om man bokar att en kompis ska följa med hem efter skolan så brukar de två barnen hänga ihop hela dagen i skolan.
Ett litet tips bara så din dotter slipper vara utanför.

Jag tror det är viktigare för din tjej med den sociala biten med sina klasskamratstjejer än att du börjar köra henne på "massa aktiviteter". Om t ex många tjejer i klassen spelar fotboll eller dansar kan det så klart vara idé att hon oxå får göra det om de då hamnar i samma grupp, men annars tycker jag ni kan fortsätta med era lugna helger och kvällar, men att bjuda hem någon tjej ibland eller att din tjej får ta för sig och fråga om hon får komma hem till någon?

Om ni bor på landet finns ju säkert möjlighet för barnen att leka utomhus nu när det börja bli varmare eller så kan du väl gå ut om det blir stoj i huset när de umgås (vilket jag erfar att det sällan blir när tjejer leker). Visst är det jobbigt med stoj, men du får ju tänka på barnen. Jag har en väldigt social son och han tar gärna hem 3-4 killar varje dag och jag har nu fått begränsa det genom att ha en regel om att han bara varannan vardag får ta hem kompisar, helt enkelt eftersom det blir för stojigt för mig med en halv fritidsgård här hemma alla dagar i veckan, men i ditt fall är det nästan så att du för ditt barns skull borde införa en "regel" om att hon minst en gång i veckan åker hem till en kompis eller tar hem en kompis, just för att hon ska få chans att komma närmare tjejerna och få högre "status" i gruppen. 

Du behöver inte vara lektant till två tjejer som är 7 år, de kan j leka själva med barbies, pyssla eller annat. Verkar som att du har hiskeliga fantasier om hur jobbigt de kommer att bli, vilket säkert inte stämmer.

En sak jag undrar är om det möjligen är så att du tycker det är jobbigt att prata med andra föräldrar och ordna så din dotter kan träffa någon ibland? Jag har själv bott på landet och vet att man får ju vara mellanhand och styra upp träffarna i samråd med andra föräldrar, vilket jag antar kan ta emot om man själv kanske är lite blyg och försynt, fast det kanske du inte är?

Nej jag är inte särskilt blyg. Det är nog bara det att jag har ett krävande arbete så jag orkar helt enkelt inte styra upp några lekträffar efter skolan. 
Trist men sant. och jag har inget stort behov av att träffa folk efter jobb/skoltid så jag har liksom inte ansett det nödvändigt. Som sagt när jag själv var liten bodde jag också på landet och lekte inte med så många och fann mig i det. Jag träffade ju alla i skolan och det räckte.

En sak kan jag säga att jag skulle aldrig acceptera lek alla dar i veckan och inte heller aktiviteter varenbda dag. Ni gör ungarna en otjänst som håller på sådär.   

Men många av oss "håller inte på" alls. Det gör ungarna så bra själva. Du kan väl inte mena att jag ska neka mina barn att gå ut och leka med kompisarna som leker dunk utanför om de själva vill det? De kan vara inne och ta det jättelungt men så knackar det på dörren och någon frågar om de vill komma ut och leka. Varför skulle jag säga nej i ett sånt läge bara för att de lekte igår också.

Att man inte ska binda upp små barn med aktiviteter varje dag kan jag absolut hålla med om och likaså behöver man kanske inte boka lekkamrater varje dag eftersom det begränsar barnens val den dagen och möjlighet att vila om de är trötta. Men när barnen själva går ut och leker när de orkar, går till kompisar när de har lust och bara gör vad som faller dem in för stunden kan det väl ändå inte finnas någon som helst anledning att begränsa.

Tycker du resonerar mycket, mycket märkligt.

Hur menar du att det skadar barn att leka en stund med en kompis efter skolan?

Om du inte vill göra något för att ditt barn ska få ett socialt liv så är det upp till dig. Men då ska du heller itne klaga på att hon blir utanför. 

Jag förstår dig till fullo, särskilt om man pendlar och har ett krävande jobb, så kan det till vardags lätt bli en väldigt stor affär med lekträffar. Men jag skulle ändå önska att du kunde se det lite ur din dotters perspektiv. Det är jättebra att man relaterar till sig själv och sina egna känslor som barn, men det behöver inte betyda att ens egna barn har samma känslor och behov och intressen. Visst finner sig barn i det mesta om de tvingas, de biter ofta ihop och tiger och lider och blir ofta bra på att anpassa sig, men det betyder inte att det är bra för alla barn att det är så. För vissa är det en svår situation och en stor brist under barndomen att inte ha kompisar på fritiden.

Har man ett barn som är lite utanför i skolan, då skadar det inte att man aktivt jobbar för att barnet ska tr'ffa en kompis låt säga en gång varannan helg då. Skriv in det i almanackan. Det må så vara att man som förälder har fullt upp på helgen också och är trött, men allvarligt talat, det kanske inte är rätt för er att bo ute på landet om det innebär att ni är så utschasade att barnen blir totalt isolerade ifrån andra barn på fritiden tills de uppnår moppeåldern och kan fara runt själva? Som förälder måste du också se dina barns behov. Det är inte fel på ditt barn om hon inte alltid vill leka ensam eller med syskon, det är hos dig felet ligger om du inte orkar underlätta hennes sociala umgänge utanför skolan!

Min dotter har drag av social fobi och man måste jobba akitvt med henne, peppa och uppmuntra att våga ringa kompis och ta plats. Min son är däremot supersocial och man får hejda honom, men ikväll är han t ex hemma hos en kompis som han och några kompisar övar hos, för de har startat ett "rockband". Sådana saker kan som jag ser det aldrig vara dåliga. Det finns inget egenvärde i att man ska sitta ensam på sin kammare och leka själv och det är absolut inget sunt i att göra det jämt, för människan är ett socialt djur som trivs med andra, som utvecklas och lär med andra!

Istället för att nu gå i försvar och säga att din dotter gör fel som inte kan/vill leka själv jämt, vilket du minsann klarade av som barn eller att du är för trött, kan du inte bara go crazy och bestämma att i helgen så ska din dotter få ta hem en kompis under en eftermiddag? Vad har du att förlora på det? Tror du att du kommer att bryta ihop av trötthet? Du kan väl prova iaf?

Kan inte citera från mobilen. Vet du, den enda som gör sitt barn en otjänst är du..

DU har inget behov att träffa andra, DU vill bo på landet, DU tycker inte man ska leka varje dag! Resultat: din dotter hamnar utanför och mår dåligt över det!

Jaha, ja jag får väl rycka upp mig då!!

Så uppfattar jag också det hela! TS du måste nog inse att din dotter har större behov av att umgås med andra än du.

ja, det är nog så!