Att komma över omöjlig kärlek

Det är jag som är "Tom"

Aha, då förstår jag din kniviga situation och då är det ju svårt att ta avstånd också. Du liksom flyter med och har accepterat för dig själv att du är förälskad och inte kan göra något åt det samtidigt som din kollega och älskare misshandlar dig genom att ge näring åt er relation. Lite så känner jag också att det ibland inte är någon idé att kämpa emot och därför har vi ramlat dit ett par gånger innan den definitiva brytningen. Nu lär det väl vara definitivt eftersom hon har struntat i mig och skaffat sig en ny "på riktigt". Jag tycker hon gör rätt eftersom jag sitter kvar i mina funderingar men det är fruktansvärt tungt att veta att hon har en annan nu.

Den absolut bästa medicinen är att få igång relationen med din man. För mig fungerar det utmärkt. Det finns stunder som hon ger mig precis det jag behöver och längtar efter. Fast man måste lasta in massor för att få lite tillbaks så räcker det för att orka lasta in ännu mer. På så sätt kan man vända den negativa spiralen och på så sätt komma över "den omöjliga kärleken". I ditt fall kommer ju din situation pågå för all evighet om du inte gör något, men för mig tog det ju slut så att säga genom att min fd älskarinna inte är intresserad av att vänta utan vill gå vidare vilket hon också har gjort.  

Hennes hjärta var öppet för allmänheten?? Kvinnor är som tåg som avgår en viss tid?? Män är ryggradslösa som inte springer efter varje kvinna som vinkar och lämnar allt de har?? Jag är omogen för att jag inte vill såra?? Är det bara min älskarinnas hjärta och självförtroende som är nermalt?? Resonemanget är urskuldande i botten med alla erkännande om skuld??

MEN, jag har läst vad du har skrivit och är tacksam för att du tog dig tiden och gav din bild av mig.

Asch, man kan inte förvänta sig sympati och medhåll för sina val och sitt sätt att agera här på forumet. Intressant med den sista kvinnans inhopp "inte helt" där hon tycker jag bara häller bensin på ångorna genom att befinna mig i din älskares sits. Visst är det nog så att du egentligen TS borde höra från någon precis det som hon säger att män är fega, ryggradslösa kräk som inte kan stå för sina val. Det hjälper säkert dig för stunden, men vad ger det för bild egentligen. Att generellt tala illa om en hel kategori av folk på det sätt hon gör känns bara obehagligt och jag tycker synd om henne för hon verkar vara väldigt bitter. Förstår att man kan bli det när man blir utsatt eller ser någon som man tycker om bli utsatt. 

Hur som helst så kan jag sätta mig in i din älskares sits med två barn som har speciella behov och två till dessutom som behöver full uppmärksamhet. Jag har själv krävande barn och visst kan man bli skrämd över att behöva dra hela lasset med dem själv. Alla konflikter, diskussioner, krav, aktiviteter, skolarbete, mat, tvätt, deras kompisar plus krävande eget jobb o.s.v. Även om man inte lirar ihop fullt ut och på olika plan så är det säkert tufft att driva det helt själv. Min fru gör ett fantastiskt jobb med barnen och vi hjälps åt att tänka, planera och utföra. Att då plötsligt sitta själv med allt det bara för att man trodde gräset var grönare på andra sidan, det vill man ju inte. Egoistiskt, fegt, ryggradslöst javisst absolut. Det finns ju inga garantier för att det nya fungerar när vardagen kryper på. Det kan låta fegt det hör jag själv, men allt går ju väldigt mycket smidigare när man är två trots att man har delade meningar ibland. Sedan skrämde det mig mycket också att hamna själv. Jag tror inte jag hade haft något problem med att hitta någon ny alls, men ut i krogsvängen igen, nej fy fasen.

Till dig TS så måste du försöka förstå att hans val inte har med dig att göra. Det är inte dig det är fel på för du är säkert en fantastisk person. Låt inte hans val sänka ditt självförtroende utan ta det precis som det är alltså att kan till och med få gifta män på flykt. Använd den egenskapen istället på att hitta en man som är beredd att sätta dig som nummer ett direkt d.v.s. en singelkille. Han gjorde misstaget att släppa in dig på livet och nu kan jag garantera att han får sota för det, kanske genom hela livet. Använd bekräftelsen han har gett dig på ett positivt sätt och fånga in en annan istället för att sitta och grubbla. Projektet med din man verkar du ju redan ha lagt ner, men för att inte hamna i samma klister igen behöver du ju också bryta med honom. Det ser ut som du har några tuffa år framför dig, men det blir säkert bättre bara du bestämmer dig för något. 

Inte helt - Nej då har jag nog uttryckt mig otydligt för jag känner mig inte som ett offer för omständigheterna. Alla var jag har gjort har varit medvetna och jag kunde gott och väl undvikit hela situationen. Ändå drev jag på och var kanske onödigt flörtig och gav signaler som gjorde oss till slut förälskade. Min älskarinna ville hela tiden hävda att det var bara jag som tog alla steg, men jag vet inte jag. Tycker bara att det är onödigt att utse syndabockar för man är ju minst två i detta. Jag kan dock inte utpeka mig som oskyldig utan mer att det var skit att jag känner som jag känner. Bra med dina förslag till vad man säger när man bryter. Jag sa aldrig att jag älskar men heller inte uteslöt att det kunde bli vi två till slut. Tydligheten uteblev på grund av mitt inre kaos.

Varför otrohet - Visst så inser jag själv utan att behöva läsa mina egna inlägg vad min fd älskarinna betydde för mig, det är ingen tvekan om det. Eftersom tråden handlar om omöjlig kärlek så blir det väl lätt att man tar upp just det omöjliga. När min älskarinna försvann så kunde jag också satsa helhjärtat på mitt äktenskap precis som jag önskade utan utomstående inverkan och det har fungerat mycket bra. Jag får gehör på de känslor jag visar och min fru visar sidor som jag verkligen uppskattar. Vi har det bättre nu än på länge och då menar jag riktigt länge. Jag tror vi kan få ett riktigt bra liv tillsammans om vi ger det lite mer tid. Drivkraften att lämna har minskat då min älskarinna försvann och då har också arbetet med att återfå förtroende och tillit från min fru gått bättre. Jag kan aldrig jämföra glädjen som jag känner för att min fru ger mig en andra chans med det jag kände för älskarinnan för det blir som att jämföra äpplen och päron. Båda är fantastiska på sitt sätt och jag beundrar och håller av de båda för de är den de är.

Gick inte - Bra råd från experterna och det har fungerat bra för oss. Undviker kontakt så mycket som det går och det är ett råd till TS också. Känns motsträvigt och tungt, men det är ett måste.

Älskarinnan - jag hoppas naturligtvis att hon känner samma sak för mig och använder en ny pojkvän för att bedöva känslorna, men i verkligheten är det säkert inte så. Hon behövde närhet och någon som kunde ge henne allt så jag är glad för hennes skull. Hon är värd någon som kan visa att hon är nummer ett och i den konkurrensen kommer känslorna för mig att svalna. Hon gav mig hundra chanser och jag valde att stå kvar på perrongen så att säga. Jag har inte gett upp hoppet med min fru så vi fortsätter att kämpa trots otroheten. Ibland orkar man inte längre och ibland får man ny kraft. Jakten på att tillfredsställa mina inre behov fortsätter men jag inser att mina krav för att vara nöjd har ökat. Tiden kommer utvisa om det blir jag och min fru eller om vi går skilda vägar.

Märkligt att när man försöker skriva precis som man känner så är det alltid flera som är snabba med att kritisera och fördöma. Men, men det är ändå väldigt intressant att få nya perspektiv.