Att komma över omöjlig kärlek

Väldig bra skrivet !!

Tror inte det har så mycket med kultur att göra utan med ärlighet att göra , det "fula" i att som du skriver ha en "djupare vänskap med beröring utanför äktenskapets gränser" är inte vänskapen i sig utan att vänskapen sker bakom ryggen på ens partner , medvetet och att vänskapen har ett annat syfte än bara vänskap... jag tror många har nära vänner av det motsatta könet som de kramas med etc , men skillnaden är att det dels sker helt öppet , med sin partners vetskap och godkännande och dels i att syftet endast handlar om vänskap och inget mer.

Att smyga med vänskaper bakom sin partners rygg tror jag är tabu i de flesta kulturer , inte pga av vänskapen i sig utan pga smygandet. Att smyga med saker skapar alltid misstro och frågetecken...

Fast nu blandar du ihop äpplen och morätter , det spelar ingen roll hur förhållandet ser och vilka eventuella problem som finns , det är ärlighet och öppenhet som är den springande punkten , och mellan att vara öppen med det du ville / kände och smyga så VALDE du att smyga , thats it... svårare än så är det inte , det är allstå smygandet som väcker kritik , INTE känslorna eller de eventuella problemen i sig , de flesta kan nog sympatisera med problemen och känslorna , men de flesta frågar sig nog oxå varför du valde att smyga istället för att vara ärlig ? Den möjligheten fanns ju alltid där ?.

Sen kan man diuskutera normer och kultur hur mycket som helst , men det förtar lixom inte att man valde att smyga när man kunde varit ärlig , och det är något som inte accepteras i de allra flesta kulturer , synen på sexualitet kan variera mycket från kultur till kultur , men synen på ärlighet är ganska konstant. Det är nog väldigt få människor oavsett kultur som uppskattar att man ljuger för dem eller smyger med saker bakom deras rygg.

Sen ser jag att du gör ditt bästa för att linda in saker ii vackrare termer som "en vän" istället för en älskare och "vänskap" istället för otrohet... det finns alltid två sidor på myntet vid en otrohet , vyn ser väldigt olika ut beroende på vems sida man ser det från , sett från den som är otrogen så ser det bara vackert och fint ut , det är kärlek ,  vänskap , bekräftelse , etc.... sett från från den drabbades sida så finns det inget vackert , han / hon har inte fåttt ut något positivt från den andres otrohet , det enda han /hon får ut av det är svek och lögner... så visst kan man om man vill välja att bara se det fina , romantiska och positiva , den ena sidan av myntet och glömma bort den andra och mycket sunkigare sida av myntet , men det betyder inte att den "fula" sidan försvinner , den finns där vare sig man vill det eller ej.

Och det är något jag tror man inte ska glömma , för när bubblan spricker och man väcks ur sin rosa dröm där man bara valt att se det fina och romantiska och man konfronteras med den andra sidan av myntet som man valt att blunda för , den sidan som ens partner ser , så är det inte roligt , för  någon , det är då man inser att alla fina omskrivningar som "vänskap" och "vän" inte spelar någon som helst roll för den man bedragit , så visst kan man blunda för verkligheten om man nu vill det , men man ska nog inte helt glömma bort att det faktiskt existerar en annan sida på det som inte är så vacker och romantisk.

Jodå jag förstår VARFÖR du gör som du gör , och jag förstår oxå att det ÄR en jobbig situation , det jag försöker belysa är att den fula sidan i det du gör inte går att trolla bort , man kan blunda för den och låtsas som om den inte finns men den finns som sagt där , sen är det upp till dig vad du vill göra av siatuationen.

Kan iof tillägga att jag inte skriver detta för att "döma" dig eller andra som är i din situation utan för att jag tror att det är väldigt väldigt lätt att man till slut börjar tro på sina egna ursäkter , och att man invaggas i falsk trygghet när man endast väljer att se dom delarna man vill se och förtränger dom jobbiga delarna , och det leder i sin tur till att man inte tar tag i problemen på riktigt utan hellre flyr in i en drömvärld där allt är perfekt. Men rätt vad det är så kommer verkligheten ikapp och då blir det lite av en chock....   

Sen är jag oxå väldigt medveten om att jag är oerhört jobbig som påminner dig / er om saker som du / ni gärna vill förtränga.... men jag tror som sagt att det ibland är nyttig att bli påmind om "fulsidan"  och inte bara få hjälp med att upprätthålla dörmvärlden

Klart du inte ser nyttan i det , du vill ju bara bli påmind om hur vacker och fint allt är och varför inte folk kan förstå vaaarför man inte får ha en liten "vän" vid sidan av för lite "vänskpliga möten" utan en massa gnäll , att det oxå innebär att du bedrar din man är något du absolut inte vill höra talas om , då är de samhällets det är fel på som inte förstår... var där denna diskution började ?

Du undrade om det inte fanns kulturer / samhällen som var mer inställsamma till otrohet....

Fast det är just det du inte vill förstå , du gör ditt bästa för att försöka kalla otrohet (vilket det verkligen är när man smyger med en "vän" inför sin partner) till något lite finare , lite ofarligare, du vill på alla möjliga sätt försöka göra det faktum att du.....

a) har en relation med kvinna vid sidan av din partner
b) undanhåller hennes existens för din partner 
c) har henne för "beröring" , kärlek , bekrtäftelse , vänskap , etc

....till något annat än otrohet , det du kallar för en "vän" är inte bara en vän utan en älskarinna , det du kallar för "beröring" är inte bara beröring det är oxå otrohet. Vänner utanför relationen har de allra flesta människor världen över , skillnaden är att dessa är vänner och inte äskare eller älskarinnor och något man inte behöver smyga med inflör sin partner eftersom syftet med vännen är just vänskap och inget annat.

Du får ha vilka anledningar du vill till din "vän" men låt oss iaf kalla saker för vad de verkligen är... ärligt talat fattar jag inte riktigt varför du har ett sånt behov av att försöka göra om din otrohet till något vänskap ? Varför inte bara stå för det du gör ? Typ JA jag är otrogen mot min fru av den och den anledningen så slipper det kanske bli sånna här meningslösa debatter om självklarheter ?... för att ha en "vän" för "beröring" som man smyger med inför sin partner är väl en ganska solklar otrohet ?... VARFÖR man sedan har en sådan "vän" känns som en klart mer intrressant fråga än om "vännen" är en vän eller en älskarinna och om "beröring" är beröring eller otrohet.

Tja , konstigare saker har väl hänt i världen än att man skaffar sig en älskarinna när förhållandet strular , eller som "draghjälp" ur ett destruktivt förhållande , och nej det gör inte dig till en skurk eller allmänt dålig människa utan till en vanligt människa av kött och blod som befinner sig i en brypunkt i livet där allt vänds upp och ner och man känner sig lite vilsen och som tyvärr inte orkar dra sig ur sitt förhållande på egen hand utan behöver hjälp med det av en annan människa.... rätt eller fel... det kan diskuteras länge... men det händer. Människor kan vara både starkta och svaga på olika sätt ,  samma person som är oerhört stark i vissa sammanhang är oerhört svag i andra sammanhang.

Jag tror ett steg i rätt riktning är att se över sina skamkänslor och acceptera för sig själv det man gör och varför , vad det innebär och vilka konsekvenser det för med sig , och även inse att det inte är en situation som är hållbar i längden utan en slags övergångsfas som man förr eller senare måste ta itu med för att sedan på sikt bli en hel människa igen.

Skilsmässor är alltid jobbiga med eller utan otrohet , framför allt för barnen , men av att döma av mina egna erfarenheter så mår barnen sämre av osäkerheten än av uppbrottet i sig , osäkerhet tär på dem oerhört mycket det gör dem osäkra , lätt att de skyller allt på sig själva (något som kan vara bra att se upp med) , de är medvetna om att något stort håller på att hända runt omkring dem men förstår inte vad det är , när uppbrotttet väl är ett faktum så mår de bättre , de är såklart ledsna över att föräldrarna ska skiljas och att de inte längre kommer ha båda vid sin sida hela tiden men de vet åtminstone vad som väntar. Det fick vi även bekräfgtat ifrån skolan ,vi förklarade situationen för dem och bad dem hålla ett öga på förändringar , och fick bekräftat att de mådde mycket bättre efter att de vi flyttat isär än under tiden.

Jag kan förstå att det är svårt att bryta upp , men jag tror att det kan vara en bra idé att inse att en otrohet oavsett vilka anledningar det har är en tickande bomb som när som helst kan explodera , och nackdelen med explosioner är att de är svåra att kontrollera , det blir ganska kaotiskt och "kladdigt" och barnen drabbas hårdast , tror att det är en klart bättre idé att bryta upp innan det händer , medans man fortfarande har en möjlighet att kontrolera händelserna , speciellt när du redan verkar vara ganska färdig med ert förhållande , sett ur barnens perspektiv så är det stor skillnad i hur uppbrottet går till , mycket lättare att de kommer ikläm och används som slagträn etc i en skilsmässa med en avslöjad otrohet än en i en skilsmässa utan , dessutom kan samarbetet kring dem bli lidande efter en avslöjad otrohet , så sett ur barnens perspektiv är det inte underordnat , sett ur ert föhållandes perspektiv så är det kanske så eftersom det är ganska dött ändå , men inte sett ur barnens perspektiv.

Jag tror att barn har en mycket större förmåga än vad vi många ggr tror att uppfatta "vibbar" i sin miljö hemma och att det kan vara en bra idé att hela tiden hålla koll på hur de mår , vad de tänker , vad de känner , eftersom jag tror det är lätt att man ibland fokuserar väldigt mycket på sina egna problem , har fullt upp med att hålla huvudet över vattenytan och glömmer ibland att även barnen är med på denna resa. Under vår skilsmässa så tog jag kontakt med en barnpsykolog för att gå igenom hur man bäst skulle hanskas med det ur barnens perspektiv , fick värdefulla tips sett från ett barns perspektiv , hur de tänker , vilka fallgropar man ska se upp med osv. Efter att vi skilt oss så bokade jag även in oss på samarbetssamtal för att få till ett fungerande samarbete och undvika att barnen hamnade ikläm. Tror det är viktigt att hela tiden vara medveten om att man inte är ensam på färden utan att barnen oxå är med i baksätet.

Beror nog på lite hur du menar , jag tror det blir väldigt svårt att ha något förhållande öht med någon annan om du har tankarna och känslorna hos din älskarinna. För vem vill lixom vara nummer två ? Vem vill vara någon som duger bara för att "nummer ett" inte är tillgänglig just nu ?

För att starta något nytt förhållande och få det att fungera tror jag det förutsätter att du är färdig med din älskarinna , både fysiskt och känslomässigt. Däremot tror jag inte det är att rekkomndera att gå in i ett nytt förhållande på en gång , speciellt inte när man har barn , ungarna behöver nog lite tid på sig att dels anpassa sig till den nya situationen och dels sörja  , men visst kan man träffa andra så länge man inte drar in barnen  i det , men jag tror faktiskt man behöver det själv oxå , vara lite för sig själv ett tag , hämta andan , landa i sin nya situation....så var det för mig iaf , tog ett sabbatsår från förhållanden , kände inget behov av det , fokuserade på mina barn , vänner , fritid , etc...träffade min nuvarande sambo ca ett år efter min  skilsmässa.