Att komma över omöjlig kärlek

Det är sorg du känner TS. Och det kan ingen skynda på. Det enda du kan göra (beklagligt nog) är att försöka stå ut.

Vet att det inte är till någon tröst just nu, när det känns så ont i hjärtat men du... det går över! Det kan ta tid men det gör faktiskt det.

Du kommer att sakna honom mindre och mindre för var dag som går. Det kommer annat emellan och det är bra. Då kan du stegvis och mer och mer "komma ifrån" det där som gör att du mår fysiskt dåligt.

Jag vet hur det känns med hjärtesorg, det är som om någon dött och försvunnit. Fast med skillnaden att han finns kvar och du vet att han finns där ute någonstans och ger sin kärlek till någon annan. Eller så vet du att han känner som du men har valt (av ngn annan anledning) att försöka lappa ihop. Då är det nästan värre... du vet ju att ni känner som ni gör men kan inte vara tillsammans. Romeo o Julia, typ..

Vet inte hur man gör för att komma över mer än att låta tiden ha sin gång. Man kan givetvis prata med någon, kanske man gör det utan att tänka på det med vänner. Men jag kände att det inte hjälpte ett dugg. Kunde prata sönder det, vända ut och in på saker. Fråga om det hade kunnat vara annorlunda "om utifall att". Eller bara älta detta "varför".

Det är inte att tycka synd om sig själv, bara att inse att det gör så ont och skriva det. Tycker det är bra att detta ämne diskuteras. För jag vet inte hur man kommer över en sån här sak. Kanske man aldrig riktigt gör det, men kan leva med ärret?

Så var det för mig i allafall.. 

Jo, det är säkert så. Men jag tycker också att hon sjabblar bort allt just nu, men då är det väl så det får bli. Man kan ju inte styra över andra människors känslor och tro på vad som är rätt. Börjar faktiskt tvivla på om jag vill söka upp henne när jag väl är klar med separationen. Hade hon velat på allvar vara vid min sida hade hon varit det oavsett om det blåser. Jag bad henne bara om att få lite distans för jag behöver ordna upp mitt liv innan vi kan komma vidare, men hon klev ut ur dörren. Omöjlig kärlek definitivt.

Ärligt talat. Tänk dig in i hennes situation. Du är gift och är hemma för att reda upp saker och ting. Hon är single. Det tror sjutton att hon backar minst tre steg. Hon är i samma sits som jag med det undantaget att du är "inom" räckhåll. (Ni behöver inte överbrygga oändligt avstånd). 

Sen kan hon givetvis ha gått vidare på något sätt men utgå inte från detta. Det kan vara av hänsyn till dig, det kan vara seriös förälskelse i annan eller bara "distraktion"  i form av flirtar, Eller helt enkelt bara energibesparingsåtgärd. Det kostar en del det här eller hur? Det gör det för henne också. 

Den dagen du är fri så måste du låta henne ta ansvar för vad hon tycker och vill. Du har ingen rätt att besluta åt henne. Kontakta henne då. Hennes scen kan se helt annorlunda ut den dagen än vad den kanske gör idag.

Skärp dig nu! :)

Hey you, keep away from her. Got it my friend

Ibland blir abstinensen och längtan för stor så man behöver en spark i röven för att vakna till.....

Hm.. av det du tidigare skrivit om hur det blev destruktivt mellan dig och din fd älskarinna och hon tryckte på för att du skulle välja henne, så lutar jag nog åt att det är ganska troligt att det handlar om något sorts försvar. Jag spekulerar bara, jag känner ju varken dig eller henne.

Men så var det iaf för mig när vi bröt abrupt. Jag blev väldigt sårad av vår relation och mådde inte alls bra. Att min fd älskare då och då, i all välmening, hörde av sig och ville prata om "oss" och höra hur jag mådde gjorde saken bara värre. Jag ville bara klippa alla band och läka ifred. Jag tror vi alla är olika, men kanske är behovet av att vara ifred större om man blivit sårad. Det ligger ju en viss förödmjukelse i att bli bortvald. Och det vill man ju inte bli påmind om.

Jag tror det tar lång tid att komma över en stor kärlek. En del vill sörja ensam, andra ger sig in i nya relationer för att komma över det de förlorat. 

Neeeej, det var jag inte riktigt.
Jag tänkte mest i allmänhet på varför man vill leva oälskad. Att förhållandet då måste ha grund i något annat än kärlek, och är man inte överrens och har ett rent vänskapsförhållande utan träter med varandra så är det en kamp om makt till största del. 

Visst är det så att vissa värdesätter familje-paketet så mycket. För mig, som inte har det som mål i livet, så är det intressant att försöka förstå varför det kan vara så olika. Har de inte upplevt sån stor kärlek som andra gjort, eller har de det en gång för länge sen i den relation de lever i och lever nu på gamla minnen, eller tror de inte att det finns? Eller har de stängt av den sidan i sig själva för att levera något som de tycker sig ha lovat sig själva och omgivningen. Eller är det så fyllt av skam att lämna någon för någon annan så de klarar det helt enkelt inte, även om de vill, eftersom allt bara trasslar ihop sig om vilken känsla som är vlken. Skam är en väldigt kraftig mekanism och styr många människors liv.

Den här tråden är väldigt intressant på det sättet att den ger lite perspektiv på allt.  Man kan alltid lära sig något av andra, så tycker jag att det är här.  

Gör min med. Hade en diskussion idag men han bara vänder det

Till slut så sa jag att det är ok, jag ska respektera hans vilja, men varje gång vaggade han vill jag ha han ??

Jag vet Kände mig bara lite träffad i mitt eget äktenskap ????

Nä inte ???? Skulle vara