• Anonym (trött)

    Varför daltar ni med era ungar!?

    Dagens föräldrar gör mig galen, vad fan är det för fel på er?
    VARFÖR får barnen göra precis som dom vill, skrika, inte ha kläder på sig, inte äta, inte sitta still, svära m.m Det ni gör är säger till barnet 20 gånger att man inte får skrika tillslut ger ni upp och säger "Jag orkar inte". Säger man till ert barn när de uppenbarligen beter sig jävligt illa t ex spottar inomhus så blir ni sura och kramar ert ledsna barn??! Ni dumpar dom i soffan med en platt eller iphone så att ni kan "vila", evigt klagande om att ni inte får egen tid eller att dom kostar och är jobbiga. 
    Detta daltade är så himla sjukt.... varför kan man inte säga till sitt barn på skarpen!? Förklara gärna.    

  • Svar på tråden Varför daltar ni med era ungar!?
  • ClaraV

    Jag håller helt med ts. Jag blir chockad många gånger när jag ser hur föräldrar låter barnen hållas.

    Jag har väldigt strikta regler för min dotter på snart tre år. Och hon beter sig bra. Men visst. Hon trotsar, och spottar och skriker och beter sig. Men handlandet får konsekvenser. Hur ska ett barn lära sig vad som är rätt och fel om man inte vågar ta konflikter? Förstår inte vad det svåra i det hela är. När jag var liten så blev inte jag uppfostrad av en tv eller iphone, och jag fick skäll om jag gjorde fel, och jag fick bannor om jag svor och betedde mig. Jag fick lära mig att visa respekt för vuxna och andra barn. Och inte känner jag mig misshandlad eller kränkt för det.

    Våga uppfostra era barn.

  • Brumma

    Alltså - jag tar för givet att vuxna människor säger åt mina barn om de beter sig illa och jag av ngn anledning inte är i närheten och kan säga till själv (eller om jag inte ser).
    Precis som jag säger ifrån om jag ser ett barn bete sig illa..
    ÄVEN om föräldrarna råkar stå i närheten för vissa barn verkar inte fått lära sig bete sig ALLS!!
    jag kör ingen "hitler uppfostran", men nog sjutton får barnen lära sig vad som är ok o inte.
    Tex - man slår inte människor eller djur.
    Man jagar o skrämmer inte djur.
    Man får INGET i affären om man skriker eller tjatar - ber man snällt däremot kan man ibland få ngt.
    Man tackar för maten.
    Man tar bort sin tallrik.
    Man säger förlåt om man varit dum.
    Osv osv.
    ÄVEN när vi är inne i värsta trotsåldern finns det vissa saker man inte "låter gå" - o vissa saker man kan vara lite slappare med..
    Har sagt till barn som tex kastat sten/sand på andra barn, jagat katter, varit direkt elaka mot andra barn, sprungit in i djurens egna inhängnader på Barnens Zoo, slagit andra barn osv osv
    Allt medans barnens föräldrar stått BREDVID!
    Då undrar jag starkt hur sjutton man tänker som förälder...
    Å andra sidan vet jag inte vad du menar med "på skarpen" - menar du höja rösten till skriknivå eller skälla hysteriskt - njae, det tror jag motarbetar syftet..
    Det brukar räcka att jag säger ifrån lugnt - men "på skarpen" som du uttrycker det.
    Ibland får jag höja rösten något, men det blir ofta motsatt effekt - sonen går "i spinn" o det går inte att nå honom...

    Däremot kan jag ibland låta sonen spela på mobilen, både för min egen skull o även för hans.
    Det finns superbra spel som lär barnen massor, ser inget fel i att ibland låta honom spela..

  • Anonym (dah)
    ClaraV skrev 2013-06-08 16:36:00 följande:
    Jag håller helt med ts. Jag blir chockad många gånger när jag ser hur föräldrar låter barnen hållas.

    Jag har väldigt strikta regler för min dotter på snart tre år. Och hon beter sig bra. Men visst. Hon trotsar, och spottar och skriker och beter sig. Men handlandet får konsekvenser. Hur ska ett barn lära sig vad som är rätt och fel om man inte vågar ta konflikter? Förstår inte vad det svåra i det hela är. När jag var liten så blev inte jag uppfostrad av en tv eller iphone, och jag fick skäll om jag gjorde fel, och jag fick bannor om jag svor och betedde mig. Jag fick lära mig att visa respekt för vuxna och andra barn. Och inte känner jag mig misshandlad eller kränkt för det.

    Våga uppfostra era barn.

    Kolla upp så du inte bryter mot barn´konvetionen och framför allt svenklag i din barn uppfostran för då är det du som sedan får stå för koncekvenserna
     

    tyvärr inte många som fattar det.. 
  • Anonym (m)

    Jag har en tvååring. Detta barn får absolut inte bete sig hur som helst, man slår inte, man är snäll mot djur, man håller handen när man går där det finns trafik, man har bälte på sig i bilen, etc. Det är strider som jag tar när de kommer. Jag tycker heller inte om när mitt barn lägger sig på marken och skriker (tex för att jag hindrade barnet från att springa iväg). Om TS eller någon annan besitter kunskapen om hur man får en tvååring att sluta med sådant får ni hemskt gärna berätta det, för jag och säkert flera med mig vill gärna veta.

    Sen undrar jag varför barnen prompt måste äta. Det är något jag tycker att barnet måste få välja själv, det är hemskt att bli tvingad att äta något man inte vill ha, speciellt om man redan är mätt. Och vad gör det om ett litet barn går med lite för lite kläder på sig en stund? Man får välja sina strider, och vill ungen inte ha vantar på sig när man går ut är det bara att ta vantarna i fickan och låta barnet inse att det är kallt att gå utan vantar. Ett utmärkt sätt att lära sig konsekvenser av sitt handlande.

  • ClaraV
    Anonym (dah) skrev 2013-06-08 17:36:04 följande:

    Kolla upp så du inte bryter mot barn´konvetionen och framför allt svenklag i din barn uppfostran för då är det du som sedan får stå för koncekvenserna
     

    tyvärr inte många som fattar det.. 
    Det är skillnad på att uppfostra sina barn och att misshandla och vanvårda dom.
    Jag tycker att det är mer misshandel att låta barnen bete sig hur fan dom vill än att ha regler. Barn behöver struktur och gränser.

    Jag ger mitt barn både uppmärksamhet och kärlek. Sätter henne inte framför en skärm hela dagarna för att "slippa tjat" etc.

    Däremot tolererar jag inte vissa beteenden. Och beter hon sig på det sättet så säger jag ifrån. Jag tror inte på bestraffning, däremot ger handlande konsekvenser. Vilket är en helt annan sak.
    Slänger hon mat på golvet får hon plocka upp det. Slår hon någon får hon be om ursäkt. Hoppar hon i möbler får hon sitta på golvet. Osv.
    Är det saker som bryter mot svensk lag? För mig är det nämligen bara sunt förnuft.
  • Brumma

    Anonym (dah), nä man får ju hoppas att uppfostra inte innebär att använda slag och/eller kränkningar...

  • ClaraV
    Anonym (m) skrev 2013-06-08 17:53:08 följande:
    Jag har en tvååring. Detta barn får absolut inte bete sig hur som helst, man slår inte, man är snäll mot djur, man håller handen när man går där det finns trafik, man har bälte på sig i bilen, etc. Det är strider som jag tar när de kommer. Jag tycker heller inte om när mitt barn lägger sig på marken och skriker (tex för att jag hindrade barnet från att springa iväg). Om TS eller någon annan besitter kunskapen om hur man får en tvååring att sluta med sådant får ni hemskt gärna berätta det, för jag och säkert flera med mig vill gärna veta.

    Sen undrar jag varför barnen prompt måste äta. Det är något jag tycker att barnet måste få välja själv, det är hemskt att bli tvingad att äta något man inte vill ha, speciellt om man redan är mätt. Och vad gör det om ett litet barn går med lite för lite kläder på sig en stund? Man får välja sina strider, och vill ungen inte ha vantar på sig när man går ut är det bara att ta vantarna i fickan och låta barnet inse att det är kallt att gå utan vantar. Ett utmärkt sätt att lära sig konsekvenser av sitt handlande.
    Fast att barn lägger sig och skriker när dom inte får som dom vill är ju deras sätt att uttrycka missnöje. Det är inget man kan få dom att sluta med bara sådär. Däremot kan man ju markera att det inte är okej och inte vika sig bara för att barnet beter sig på det sättet.
    När min dotter betedde sig så, så lyfte jag helt sonika upp henne och gick hem. Oavsett vad som skulle göras, förutsatt att det inte var vid lämning på dagis.
    Och till slut så gick den perioden över. Men visst, det kan fortfarande hända ibland. Huvudsaken är ju att man markerar att beteendet är fel och att man inte accepterar det. Och lär barnet att visa sitt missnöje på andra sätt.

    Min dotter kan nu sätta ord på många av sina känslor , vilket har gjort livet betydligt lättare.
  • The past is now
    ClaraV skrev 2013-06-08 17:53:11 följande:
    Det är skillnad på att uppfostra sina barn och att misshandla och vanvårda dom.
    Jag tycker att det är mer misshandel att låta barnen bete sig hur fan dom vill än att ha regler. Barn behöver struktur och gränser.

    Jag ger mitt barn både uppmärksamhet och kärlek. Sätter henne inte framför en skärm hela dagarna för att "slippa tjat" etc.

    Däremot tolererar jag inte vissa beteenden. Och beter hon sig på det sättet så säger jag ifrån. Jag tror inte på bestraffning, däremot ger handlande konsekvenser. Vilket är en helt annan sak.
    Slänger hon mat på golvet får hon plocka upp det. Slår hon någon får hon be om ursäkt. Hoppar hon i möbler får hon sitta på golvet. Osv.
    Är det saker som bryter mot svensk lag? För mig är det nämligen bara sunt förnuft.
  • The past is now
    ClaraV skrev 2013-06-08 18:01:47 följande:
    Fast att barn lägger sig och skriker när dom inte får som dom vill är ju deras sätt att uttrycka missnöje. Det är inget man kan få dom att sluta med bara sådär. Däremot kan man ju markera att det inte är okej och inte vika sig bara för att barnet beter sig på det sättet.
    När min dotter betedde sig så, så lyfte jag helt sonika upp henne och gick hem. Oavsett vad som skulle göras, förutsatt att det inte var vid lämning på dagis.
    Och till slut så gick den perioden över. Men visst, det kan fortfarande hända ibland. Huvudsaken är ju att man markerar att beteendet är fel och att man inte accepterar det. Och lär barnet att visa sitt missnöje på andra sätt.

    Min dotter kan nu sätta ord på många av sina känslor , vilket har gjort livet betydligt lättare.
  • Anonym (m)
    ClaraV skrev 2013-06-08 18:01:47 följande:
    Fast att barn lägger sig och skriker när dom inte får som dom vill är ju deras sätt att uttrycka missnöje. Det är inget man kan få dom att sluta med bara sådär. Däremot kan man ju markera att det inte är okej och inte vika sig bara för att barnet beter sig på det sättet.
    När min dotter betedde sig så, så lyfte jag helt sonika upp henne och gick hem. Oavsett vad som skulle göras, förutsatt att det inte var vid lämning på dagis.
    Och till slut så gick den perioden över. Men visst, det kan fortfarande hända ibland. Huvudsaken är ju att man markerar att beteendet är fel och att man inte accepterar det. Och lär barnet att visa sitt missnöje på andra sätt.

    Min dotter kan nu sätta ord på många av sina känslor , vilket har gjort livet betydligt lättare.
    Ja, så gör jag också, men barnet skriker lika fullt. TS undrade dock varför man låter barnen skrika, och det gör jag ju. Jag hindrar inte barnet från att skrika, för jag vet inte hur man gör. Antagligen skulle barnet skrika väldigt mycket mindre om jag gav med mig hela tiden, men det är verkligen inte att uppfostra barnet. 
Svar på tråden Varför daltar ni med era ungar!?