Jävla bonusbarn...

Jag tycker att det här låter helt sanslöst! Känner du dig inte sviken av din man som har tillåtit detta? Som inte har agerat utan låtit barnen behandla dig så respektlöst? Med den flatheten från föräldrarna så är det ju inte konstigt att barnen är som de är.

Din man är ju inte riktigt redig förälder som tillåter detta! Ett större ansvar krävs av bion i nya familjer och detta är det mesigaste, mest idiotiska föräldrarskap jag hört talas om på länge! Jag hade inte stått ut!

Angående dessa ouppfostrade tjuvar, hur kan du tillåta ett sådant språk?
Varför lånar du ut din bil den en sån skitunge?!
Mina bonusar är bra men mest troligen kommer de inte få övningsköra i min bil ändå! Hade de tilltalat mig på det där sättet hade de aldrig behövt fråga om något igen...
Angående stölderna, hade jag varit dig hade jag börjat anmäla varje gång. Om du ska vo kvar med dessa 3 idioter, Skaffa som någon skrev en låsbar garderob eller lås på er sovrumsdörr, tycker pappan det är ok att de snor hans grejer då fine, men dina saker ska du få ha ifred.
Bonusarna har testat gränser här hemma, tagit/förstört med flit, det kommer inte hända igen!
Vad är det för fel på pappan och hur kan han tillåta detta beteende? Jag förstår inte att dina känslor för honom förfarande finns, han brist på uppfostran och mesiga beteende hade tagit död på mina känslor direkt, hade nog till slut fått mig att äcklas.

Hade jag varit dig hade jag satt stopp och flyttat illa kvickt!

Varför ringer du mamman när det gäller ert hem? Tycker du att det är hon som ska sätta regler och gränser för ert hem?

Om pappan tycker att deras beteende är okej så kommer du aldrig vinna striden, tonåringarna och pappan kommer köra över dig varenda gång. Så om du inte tror att pappan kommer ändra sig och sätta gränser för sina äldre barn så kan du lika gärna ge upp på en gång.

(Jag som startat tråden)
Jag ringer till mamman å berättar min version av vad som händer här i huset för barnen drar deras version, Som inte är sann..
Pappa mespropp är konflikträdd å törs inte yttra sej värst mycket.
Barnen kör rakt över pappan, mamman har honom runt sitt lillfinger..

Jag vet inte hur många gånger jag försökt prata med dom alla på en gång, en åt gången eller bara barnen.
Det funkar över dagen. Nästa dag har dom "glömt" vad som sades..

Pappan säger många gånger, men du måste ju också kunna ta konflikter å prata med dom.
Ja visst ska jag det, men när det inte hjälper då?!
Till å med socialen kommer hit titt som tätt å pratar med oss om hur jag behandlar barnen!
Det har gått så långt att jag inte tvättar åt dom, frågar inte vad dom vill ha till mat, duger inte maten får dom vara utan eller fixa egen.
Men då säger mamman, dom är för smååååå(!!!!) för att göra egen mat..
Herre gud! 16 å 19 år å är för småååååå?!?!?!??!
I den åldern ska man väl ändå kunna göra makaroner, korv, köttbullar, lite mos eller koka någon potatis själv?
Eller är det jag som har fel..? Ibland börjar jag undra..                 

Har inte läst allt men fastnade på att du kallar din man för herr mespropp. Även inför hans ex. Jag skulle aldrig genera den jag älskar på det viset så min spontana tanke är om du verkligen älskar honom?

Jag tycker det låter som att det är din sambo som är det verkliga problemet och er relation sinsemellan. Inget kommer att lösas så länge inte ni reder ut det .