Jävla bonusbarn...

Tänk på att så som han uppfostrar sina stora barn kommer han uppfostra dina barn.

Nu fick jag verkligen en tankeställare....

Tanken på att leva särbo finns. Tanken på att leva ensamstående är starkast!
Det låter säkert dumt, men det är inte så bara att flytta..
Jag har ett jobb som jag fått pendla till, 10mil enkel väg.
Det känns som det är just det som gör det svårast att flytta.

Jag ska verkligen tänka igenom saken en gång till!!

Tack för era kommentarer!! :)
        

Varför tar du på dig pappas bekymmer och anklagar barnen för de deras föräldrar är ansvariga för? Lägg ansvaret där dete hör hemma!!

Jag känner så väl igen mig i TS situation. För min del slutade det i skilsmässa vilket jag idag är glad för, jag mår så mycket bättre nu!

Jag hade också en mespropp till make och ett styvbarn i tonåren. Ett barn som jag varit delaktig i sedan hen var 3 år. Ett barn som jag gjort allt för tills dess att det flyttade hem till sin mamma vid 10 års ålder. När barnet flyttade tillbaka till oss på heltid när hen var 12 år började det sakta men säkert förstöra hela vår tillvaro. Idag är barnet snart 16 år och röker, dricker och är välkänd hos polisen. Jag bara väntar på dagen då jag får höra att hen ska få barn också... eller hamnar på ungdomsvårdsanstalt. Mesproppen har helt enkelt ingen kontroll alls och nu har han dessutom en ny kvinna med barn som han ägnar all tid åt. Därmed blir sextonåringen helt lämnad åt sitt öde då mamman inte finns med i bilden. Våra gemensamma barn har tur att de i alla fall har mig kvar.

Tonåringar kan vara pest och pina, men oftast ligger felet hos föräldern/föräldrarna... det är de som måste ta sig i kragen och göra något åt situationen.

TS, varför bry dig om ifall bonusbarnens mamma tycker att hon vinner om du lämnar karln? Du behöver ju inte umgås med henne.
Och, du kan ju alltid skicka ett litet brev till henne där du beklagar att hon (och pappan) inte lyckats uppfostra ett par dugliga samhällsmedborgare men att om det någonsin blir en tävling i att vara parasit så står nog båda hennes barn överst på prispallen. Du själv går vidare mot ett lyckligt liv utan utsugare.

Om inte annat så kanske det känns skönt att skriva ner precis vad du tycker och tänker, man måste ju inte posta

Hade jag vetat det jag vet idag hade jag garanterat krävt särboskap!

Nu älskar jag min man och står ut vid de få tillfällen det är umgänge, men blir det värre än så här, ja då kommer jag kräva särboskap alt ta ut skilsmässa.
Om jag sen vill träffa någon ska det vara någon med stora barn, helst utflyttade eller någon utan som inte vill ha heller.

Jag tror att ts har denna tråd att skriva av sig i för som du säger är det klokt att skriva av sig sin frustration istället för att låta den gå ut över människor. Däremot hoppas jag verkligen att ts inte skickar ett brev till mamman och beklagar att barnen inte är dugliga samhällsmedborgare för jag vet att jag i 16-19-årsåldern som barn hade gått bananas på styvmamman om min mor fått ett sådant brev om mig och mitt syskon.

Det kommer nog att bli dugliga samhällsmedborgare av dessa barn också.

Själva kärnan till problemet verkar ju vara att ts anser att hennes man inte tar sitt ansvar när det gäller bonusbarnens uppfostran så det är nog där som svaret på hennes problem ligger.

Diskutera med herr mespropp och försök få honom att inse allvaret och hur dåligt du mår. Kommunen brukar kunna ställa upp med familjerådgivning i ett sånt här läge så att ni får stöd i att få igång ett bra och konstruktivt samtal. 

Fast om barnen blir bananas är ju inte TS bekymmer om hon väljer att avsluta förhållandet med karln. De är ju inte hennes så hon slipper dem ju.

Nej, men om hon väljer att avsluta förhållandet så är det väl knappast någon mening med att skriva ett sådant brev heller? Det är ju som att kasta skulden för att förhållandet tagit slut på bonusbarnen. Och varför skulle man vilja göra det? De vuxnas relation är inte bonusbarnens ansvar. Så nej, jag tycker det vore ännu mer fruktansvärt att skicka ett sådant brev i samband med att relationen avslutas. 

Har ni bara barnen VH så kan ju du kanske åka till dina föräldrar om du har en god relation till dom och bo där så får han ta hand om alla barnen själv. Jag tror han måste få ta ansvaret själv och inte ha dig hemma som han kan ha som backup.