Genomgått Utomkveds - Förvirrad inför framtid

Hej,

Är 33 år och vi har försökt ca 8 månader. Äntligen tänkte vi, men tji fick vi.

Utomkveds upptäcktes i v 5+4, hade då ca 1100 hcg, sjönk till 8500 v 5+6. Valde spruta cellgift samma dag.

Nu dag 7 hade det gått ner till 5500, så lovande, men visst finns det risker inom en månad.

Passade på att fråga gyn så mycket som möjligt och tjatade till mig en remiss för ultraljud och spolning. Kan dock göras tidigast om 2 månader. Iof får man ju inte börja försöka igen om 3 månader. så kvittar. Men veta vill man ju...även om en sådan analys inte ger några garantier överhuvudtaget..

 Ja, man är stressad inför åldern och har inte kunnat börja tidigare av många olika anledningar.

Tyckte han på gyn mest rådde till IVF (utan egentligen kunna tala om hur den andra äggledaren ser ut). Helst vill man ju spontant... Men längtan efter barn är ju större än att man skulle välja bort IVF. Ja ni vet.

Känns omöjligt att jag haft Klamydia eller Gonorré, inga operationer heller. Men han pratade också mycket om tysta bakterier, att det är så många infektioner man inte känner till. Dessutom är ju äggledare så finkänsliga..

Tänker tillbaka på tiden vi försökt också, har fått spottings innan mens många månader som jag inte haft när vi skyddat oss. Så man undrar om det alltid fastnat lite för att sen gå tillbaka?

Frågade honom också om den största sannolikheten till utomkveds bara är otur eller beror på dysfunktion?
Han sa den sista...

Så.....är det idé att försöka spontant? Kanke om man är yngre, eller? Det är ju synd om det händer igen iof, men det kan man ju också kolla tidigt på VUL.

Ni som haft utomkveds därute, vad har ni gjort? 

Försökt spontant eller gått IVF?

Funderar på att gå privat och undersöka äggledarna för att inte behöva vänta alltför länge på en tid...