Hur mycket jobbigare är döttrar än söner i tonåren?

Jag skulle säga att det är en extremt snedseglad generalisering.

Det är ju såklart väldigt individuellt. Men jag har två större barn. Kan ju berätta hur det var med dem. En pojke och en flicka. Killen var hur lätt som helst i tonåren. Han gjorde sin "revolt" under en vecka i sjuan ungefär. Sedan var det klart. En chysst och snäll person. Okomplicerad.
Tjejen hade det jättejobbigt. Hon mådde väldigt dåligt, höll på att utveckla ätstörningar. Började röka, dricka och skolka (i sjuan). Fick helt fel kompisar. Vi fick ta hjälp av psykolog och läkare.
Hon kämpade, vi med, och det blev bättre så småningom. Hon gick ut nian med toppbetyg och planerar idag att bli läkare. Börjar sista året på "natur" i höst.
Hon är helt underbar och en fantastisk person. Jag är otroligt stolt över henne.

Var glad över din dotter du. Tonåren är en kort period. Det är närvarande föräldrar som behövs. Oroa dig inte i onödan. Dottern var mycket enklare än sonen de första 14 åren.

För att generalisera, så har din mormor alldeles rätt. Det går nog 10 bråkiga tonårsdöttrar på 1 tonårsson ungefär ...

Håller med jimny.
Vill också tillägga att sonens bästa kompis (kille) hade en hemsk tonårsperiod med droger och kriminalitet.

Klart det beror mycket på personligheten o uppfostran OCKSÅ men till en viss del kan jag skriva under. Har mina o dina barn med mannen som är 17 o 21 (pojkar) och flickorna 18, 19 o 22. Mycket lättare har det varit med pojkarna, skulle säga som så att pojkarna aldrig talat så fult till mej som flickorna (speciellt den egna) och det never-ending-TJATET har sugit energi som pojkarna aldrig hållit på med, man blir (blev) helt slut av att käften gick i ett så dom skulle få sin vilja genom. Däremot inte så mycket droger o alkohol o festande fast även det förekommit. Nu är alla redan äldre o smartare o bor själva så denhär biten är över men jobbigt var det. Den goda sidan med dom är att dom på något vis mognar o blir förståndigare fortare. Pojkarna har som sagt varit snällare i mun med mej, den äldre har knappt festat alls medan den yngre ännu är inne i den fasen, man får liksom vara lite rädd för att han gör något korkat - där är pojkarna mera i riskzonen tror jag. Som små var flickorna nog mer lättskötta o smartare på något sätt - föll hon från soffan en gång så kunde hon komma ner nästa gång medan boysen föll tiotals gånger på samma misstag, haha. Nu har vi vår gemensamma tjej - snart tio år - och ser redan samma mönster som med min äldre flicka men man e ju beredd o har man klarat av fem ska vi väl klara en till.....

allt är inviduellt . Och hur tonårsrevolter ser ut beror ju också på hur resten av familjen ser ut o fungerar. Finns det närvarande föräldrar som verkligen hör o ser tonåringens agerande så hinner man mota Olle i grind många gånger innan det går för långt. 

Jag har en son på 15 som har ADHD oh det gör en del saker med honom . Han är en snäll o go kille o tycker instinktivt illa om att festa o partaja o sånt o håller sig hellre hemma. Men vågorna går istället höga om mobiler, datorer och internet.....   pust pust...

Dottern på snart 19 revolterar med total tystnad....  henne kommer man inte in på livet . Hon är rar, snäll och oerhört kompetent som människa men missköter skolan , rymmer mellan oss föräldrar när saker o ting inte passar och låser in sig på rummet när ingenting duger ....

Så allt är högst inviduellt... 

För att vara otroligt generaliserande så är risken större att du får spendera alla helger utomhus i regn på fotbollscuper om man har pojkar. Sen om man tycker att det är ett plus eller ett minus är ju individuellt.

Det synsättet kan ju delvis bero på den traditionella synen på flickor och pojkar.

Hehe, knulla runt nu när du är ung. Så din vildhavre. Passa på att ha kul! En riktig karl kan ta sig en sup! 

Bli inte med barn! Akta dig för att gå hem ensam/prata med främmande män/bli berusad/bli utnyttjad...

Viss skillnad, eller hur? Betydligt oroligare att ha en dotter.

Nuförtiden så bör man väl oroa sig lika mycket för unga män som knullar oskyddat, super sig fulla, går hem ensamma... men av någon anledning så verkar inte föräldrar göra det?

Jag som har tre söner kan givetvis oroa mig för precis samma som en med döttrar...

varför skulle det vara skillnad i könen på så sätt?

Män är dom som våldtar.. alltså måste jag ha allvarliga prat av vikten att lyssna på sina flickvänner, att aldrig dricka sig så full att man inte hör eller inte bryr sig om en tjejs nej.  Vikten av att ha en god kvinnosyn så en våldtäkt aldrig blir ett faktum.  

Vikten av att lära dom ta ansvar för sina handlingar.  Att alltid köra säkert sex för nej graviditet är inte det värsta som kan hända.  Att man aldrig tar för givet att en tjej äter p-piller. Att det är HANS eget ansvar att se till att det inte blir oönskade barn.  

En lugn oskyldig o intet ont anande kille kan okså blir nerdrogad o utnyttjad på krogen...  

Killar generellt sett festar i regel mer och hårdare än tjejer.  Jag undrar redan nu hur mina söner ska klara grupptryket från sina polare och klara av att festa med förstånd....

Och hur blir det om någon av mina barn kommer ut som homosexuell?  Vad kan det bli för eko på att komma ut som gay?  

Jag inser också att allt detta kan utmynna i revolter .. allt detta kan i slutändan bli en gravid flickvän på 16 år,  det kan bli skjuts hem av polisen av för mycket festande eller ett samtal från sjukhuset att nån av mina barn magpumpats pga för mycket sprit...    osv osv....

jag slåss med samma funderingar om revolt och tonårstrots precis som alla andra tonårsförädrar.

Kön spelar verkligen ingen roll... 

tack "Nyfiken" gul vad fint du skrev!

frågeställningen skulle ju även kunna vara: är det jobbigare att vara tonårstjej än tonårskille?

ps. tjejer spelar också fotboll...