Hej! Vad härligt att det kommit in några fler här i tråden! Välkomna :)
Vi fick reda på lite av provsvaren går och det visar sig att det fanns inga spermier i min sambosprov. Det ser inte så bra ut med andra ord och vi är ledsna så klart. Nu ska det ju utredas mer men tänk om vi inte kan få barn tillsammans?!! Inga biologiska iaf......jag grät innan jag skulle sova och har gråtit nu på morgonen med. Lugnar nog mig snart men FAAAAAAANNNNNN!!!!
Tack för allt stöd!
Det känns så tudelat just nu. Skönt att veta att det inte var mig det är fel på och att allt man har gjort med äl/tester och piller inte har varit fel, det gjorde ju ingen skillnad. Men otroligt jobbigt för min sambo att få reda på resultatet. Han ska vidare utredas nu, nytt spermaprov och blodprover. Dom kollar på nån kromosomdefekt som vissa kan ha som gör att man inte producerar några spermier och andra prover för att kolla hormoner osv. Sen blir det att undersöka om det är ett faktiskt hinder nånstans på vägen eller om det är produktionen. Det avgör vad man kan göra sen. Det går ju att plocka ut om det finns men finns det inga så blir det väl alternativa förslag. Men just nu känns det sjukt jobbigt om man måste använda donator då det är min sambos barn jag vill ha. Ni vet det där fina man ser i sin partner, dom där ögonen och dragen. Jag har drömt om en liten pojke men hans blåa ögon men det blir det ju inte med donator och det är jättesvårt att tänka sig, Men nu ska det här utredas först och främst.
Millispillis: nej det fanns inga spermier alls i provet. Skit att mensen kom! Men heja insemination :)
linnis83: jag har ingen aning om man kan be om bara spermieanalys men ringa och fråga kan man ju alltid! Har ni flyttat till hus nu eller?? :)
Nu drar vi till Thailand så hade fint så återkommer jag om 2veckor 
Hej! Nu är jag åter från utlandsresan och vi har haft det så bra! Härligt att få sol och värme och en massa kvalitetstid med min älskade. Känns skönt att vi fick komma iväg och få en paus från vardagen ett tag, det behövde vi båda.
Vi har inte fått reda på något mer om vår utredning men min sambo ska få komma på läkarbesök i slutet på mars (jag följer ju med också) så får vi då kanske veta lite mer om vad som händer. Fram tills dess är det bara att gilla läget med andra ord!
EG83:bra att ni ska göra utredning!
Millispillis: tråkigt att vi inte är eniga om planeringen, hoppas han ändrar sig!
Karriärkvinnan: vet ni när ni påbörjar ivf-behandlingen?
och alla nu andra som inte blivit gravida : faaan :)
Elba: Hoppas det går vägen denna gång! Håller tummarna!
Karriärkvinna: hur har det gått?
linnis83: håller helt med dig om att efter en lång tid så måste man leva lite " som vanligt" för att få bort tankarna på barnfrågan lite iaf. Jag tänker på alla dom som bara råkar bli gravida och inte upptäcker det och lever som vanligt innan de märker nåt och dom får friska barn. Så om man skulle för en tid släppa så är det kanske inte hela världen om det får en att må bra och tänka mindre på barnfrågan :)
Millipillis: ogillar mens! hur går det för er annars? Har det lugnat sig/ordnat eller har ni pratat om er situation?
EG83: bra att ni kollas och följs så att det händer något!
Här är det lugnt. Mensen kommer och går som vanligt och vi väntar bara på provsvaren. Känner mig som ganska stum egentligen och vet inte hur man ska förbereda sig på vad dom kommer att säga. Vi får ta det som det kommer men det känns inte bra.
hej! Idag har vi varit på läkarbesök och det värsta som kunde hända hände. Vi kommer inte att kunna få några barn!!!! FY FAAAAAAANN!!! Jag vet inte vad jag ska säga mer, är ju helt obeskrivligt sorgligt. Har gråtit hela dagen. Känner mig tom och har nu insomnia så nu sitter jag här och skriver till er istället.
Hoppas ni aldrig någonsin behöver uppleva det här!
Vi har alltså alternativen att använda donator eller adoptera. Just nu har jag svårt att se det här med donator. Är kanske inte mogen för den frågan men vad folk än säger så är det faktiskt så att jag valde min karl för att han är underbar och den finaste jag vet och det är hans barn som jag ville ha. Om jag inte kan få våra barn så vet jag inte.....vi skulle kunna ha ett underbart liv tillsammans utan barn också, så frågan blir hur desperat är vi efter just barn. Är barn meningen med livet eller klarar vi oss utan?
Adoptera.......är inte överhuvudtaget mogen för den frågan.
Jag har hoppats och hoppats att vi inte skulle hamna just där vi är nu.....är oerhört smärtsamt för själen!
Vet inte vad mer jag ska säga men ta hand om er och skriv i tråden!
Jag kommer förbi när jag har orken.
Ta hand om er!
kram
Hej!
Tack för ert stöd! Jag har haft det ganska jobbigt de senaste 2 veckorna. Jag grävde ner mig i arbete och aktiviteter förra veckan så jag inte skulle tänka (det funkade) men den här veckan är det lugnare och jag tänker mer. Så har varit ledsen och gråtit ofta, och haft huvudvärk varje dag. Det är bara för sorligt liksom. Sedan har vi pratat jag och karln och kommit fram till att spermadonation är det som ligger närmast. Han vill verkligen att jag ska få uppleva att bli mamma.
Jag kanske inte berättade vad som hände men det är så att min sambo inte har några spermier alls. Han har en ärftlig defekt på det manliga kromosomen som gör att det finns ingen spermieproduktion överhuvudtaget.
Vi har blivit kallad på besök till barnlöshetsmottagningen i början på maj och vi lär väl få mer information där om hur vi går vidare. Jag har inte hört något om min utredning heller men antar att det ser normalt ut när jag inte har utretts vidare.
Sedan är det värsta debatten på jobbet ni inför sommaren då alla som har barn har tagit ut FP industrisemesterveckorna (alltså ALLA) och dom som inte har barn har flyttats helt från när dom önskade semester (jag inkl). Dom känner sig jätte kränkta och åsidosatta och överkörda av sina kollegor som inte bryr sig ett skit om hur det är för dom som inte har några barn. Så säger som att "när ni får barn"argumentet och jag kan säga det svider rejält. Sedan kommer vi inte ha några sommarvikarier i sommar heller och dessutom vara underbemannade så det är ju ett straff att vara dom som får jobba när det är som tunnast med personal r/t FP. Känns tungt att det är den debatten på jobbet också.
Värsta längsta inlägget men bara så ni vet det så klarar jag mig!!
Kram på er