min lilla groda skrev 2014-09-30 15:56:41 följande:
Villbligravid: Precis så är det. Eller var det för det känns bättre nu även om jag inte vet om rädslan helt kan försvinna. Men jag jobbar på det, på att hitta tillbaka till glädjen och lyckan över att han finns. Oavsett vad framtiden sedan för med sig. Jag har börjat prata med honom varje dag som lite terapi och det gör mig mer närvarande i graviditeten och ger ett starkare band till honom. För jag vill inte vara så rädd att jag stänger av, speciellt inte om det faktiskt skulle hända honom något och den här tiden skulle vara allt vi fick.
Hur upplevde du förlossningen? Min första var jättebra och den andra var ju fin men så otroligt sorglig. Och känslan hur hon kom ut satt kvar med lite skräck väldigt länge efteråt. Så jag har börjat fundera även på den kommande, hur jag kommer reagera.
Malin: Tiden efter sjukskrivningen kände jag att vardagen kom ivägen för sorgen. Jag hade velat ha mer tid till att sörja, bearbeta och på något sätt vara med henne i tanken. Med jobb, hem och en femåring blev det för tungt att pendla mellan sorg och effektivitet så sorgen fick stå tillbaka.
Jag pratade också mycket med magen på slutet, allt för att knyta an så mycket som möjligt till den lilla plutten där inne. Vi visste ju inte att det var en tjej förrän hon kom och jag tror att det gjorde det lite svårare. Just för att jag inte riktigt kunde föreställa mig vad det var för liten krabat. Jag kände också det att jag inte ville vara nollställd när den här bebisen äntligen kommer och jag tyckte att det fungerade bra att bara småprata lite =)
Vi blev igångsatta då hennes tillväxtkurva avtagit, så jag var hemskt nervös innan det drog igång (det var fullt på förlossningen så vi fick vänta 1 dygn extra). Sen tog jag det bara som det kom. Det blev rätt intensivt då de tog vattnet och jag fick egna värkar, så det var bara att försöka hänga med kroppen. Hon rörde sig inget under tiden, men vi lyssnade på hjärtljuden och det lugnade mycket. Sen gick det ganska fort, 5 timmar från att de tog vattnet till att hon var ute, så jag hann inte riktigt stressa upp mig och bli så orolig heller. Men, jag hade inga direkta förväntningar under hela tiden. Det var först när hon kom ut och andades och skrek som jag kunde slappna av och känna att det verkligen gått bra. Så i det stora hela gick det helt sjukt bra och jag har varit pepp på ytterligare förlossning sedan hon var 3 dagar gammal =)
