Vi som avbrutit 2013

Klart det är bättre med tidigt mf än det vi varit med om. Men det är jobbigt det också. Jag förstår att det känns tufft. Jag hoppas dock fortfarande att det ska fungera för er.

Jag ska uppdatera hur det blir om jag ev köper ett digitalt test någon dag...

Snart 7 månader sen avbrytandet nu. Förra veckan plussade jag. Äntligen dags igen, tänkte jag.

I lördags började jag blöda. Så nu är det över den här gången också. Varför blir det såhär. Det här var 7:e gången jag blev gravid. Bara (och jag vet, i förhållande till många andra här ska jag bara hålla mun och vara nöjd) 3 ggr har det gått hela vägen. Det är så jobbigt, för tiden är så emot oss. Nu testar vi fram till sommaren, som längst, blir det inget då, så är vi färdiga med barn.

 

Och det känns så sorgligt!

Jag har också varit gravid 7 ggr, har en femåring, en ängel och en liten kille som borde födas inom de närmsta veckorna. Vi (eller egentligen jag) gav upp flera gånger eftersom det var för tungt att gång på gång våga hoppas.

Ta er tid att känna efter vad som är rätt för er, hur mycket ni orkar med eller när det är tid att sluta kämpa.

Precis samma här, avbröt 1 juni och nu missfall. Provar nog bara en månad till. Så har tre barn och två änglaflickor samt två missfall bakom mig. Men min sambo har inget barn och vill så gärna bli pappa. Jag har dock åldern mot mig.

Har faktiskt även fått ett missfall när min första dotter låg i magen som skulle varit hennes tvilling så 8 är den rätta siffran

Hej, vad tråkigt att höra om missfall. Det är många här med mycket i bagaget. Kram till er alla.

Nu är jag iaf säker på att jag är gravid. Har dock inga större känslor över huvud taget över det. Kanske ett sätt att avskärma mig från alla känslor. ..

Grattis Malin! Så roligt för er och känslorna kommer säkert ikapp dig snart.

Åh grattis! Känslorna kommer nog. Jag funderar oxå på hur det kommer kännas OM jag är gravid. (Äl+3 idag) kommer göra NIPT v10 om det blir ngt men får ändå undra i 6 veckor hur det ska gå denna gång.

För mig är det egentligen först nu i slutet av graviditeten som jag verkligen vågar känna fullt ut. Det har varit så många tankar på om något skulle gå fel, om han helt plötsligt skulle sluta röra sig där inne mm. Visst har jag varit glad tidigare också men omedvetet hållet tillbaka lite av rädsla. Det är nog svårt att helt se förbi det vi alla här har varit med om när man blir gravid på nytt men jag hoppas att du får en jättefin graviditet.