Min 16-åring ska bli pappa.... hjälp!

Först av allt vill jag ge en ros till TS, som faktiskt tänker sansat, och med armarna omfamnade kring barnen och inte med taggarna utåt som flickans föräldrar. 
Flickan berättade trots allt för TS först, då hon kände ett förtroende för henne..

Ang just detta med barn, Jag var 19 år då jag fick barn, med en kille på 21 år (vi träffades då jag var 17 han nästan 19), vi hade liksom livet klart för oss hur det skulle vara - BARN, jobba..barn.. plugga... LEVA!.. 
Idag är vi på punkt 3, jag pluggar (universitetsnivå) sambon jobbar som han gjorde redan då bebis 1 föddes..
Vi är ett av de par som faktiskt klarat oss, utan bidrag, utan att leva snålt.. SÅ ekonomiskt har det gått bra.. 
Punkt 4. leva, menar jag med att vi ska köpa hus och gifta oss på vår 10 års dag (ja om 2 år då knappt).

Men vi kan båda erkänna  nu i efterhand med 2 barn runt omkring oss, att det hade kanske varit mindre stressigt och, fått en riktig utbildning innan ( studenten han jag ta..).

Vi kan båda känna att innan våra vänner började få barn (ja nu i fjol faktiskt..) så kändes det ofta som att "vi missade" en del av vår spontana ungdom.
VI hade/har givit bra far/mor föräldrar som gärna ber om att få ta barnen ibland, men . med att vara ung... är att fara och flänga, hamna här och där utan att veta vart man egentligen ska gå. .
Att vara ung, är att sova hos vänner (ja iaf som 16 åring...och en bit upp), att vara ung är att .. LEVA, utforska, göra misstag..

Nu var VI äldre än din son och hans flickvän, men det var just för att vi var äldre vi visste att vi skulle överleva småbarnsåren, ekonomiskt och ja kärleksfullt bibehålla vårt partnerskap.

Jag tycker det är viktigt att du sätter dig ner med tonåringarna och här berättar hur det faktiskt är att få barn som ung - vet du inte själv.. ta reda på det. men det måste gå fort. Det handlar inte om att du ska övertala dem till abort, utan att du ska visa att det inte bara är en dans på rosor, gulligull utan också JÄVLIGT FRUSTRERANDE, UTMATTADE OCH RENT UT SAGT PISSJOBBIGT STUNDTALS! ..
Våra barn är alltid det bästa man har, inget man ångrar, men försök få dem att se hur det är att ha barn,
visa hur dyrt det är, vad ett barn kräver. Väck dem varannan var tredje timme under en vecka där dem måste gå upp och värma mjölk på spisen..
Få dem att förstå att en sådan sak som att gå på affären ibland kan behövas planeras in mellan blöjbyte och amning/matning..

och hur än dem väljer att göra - kom ihåg att du är farmor, låt dem inte belasta dig för mycket. Rollen som föräldrar skall dem ansvara för! .. 

Ja och sist, visa unga mödrar för dem. lite överdrivet, men där finns bra historier och lyckade förhållanden, och historier.. om.. ja mindre positiva. upplevelser..  

Jaha,så blev man trollanklagad med. Oväntat på FL...

Ni behöver inte tro på mig. Men tack alla som skriver om sina erfarenheter och råd och tips!

Har inte fått tag på någon på skolan idag heller,bara telefonsvarare,men de borde väl börja jobba snart?

Någon undrade om UL,ja det var VUL. Det fick hon eftersom hon inte visste hur långt gången hon var.
Det har jag också fått utan väntetid,dock inte pga graviditet.

De kan vara glada för att ha dig och din man som stöd. =) Det låter jättebra allt. Men omtumlande för er alla...... Förutom soc och allt det praktiska som ska fixas - så kanske det hade varit bra med en sväng hos en kurator. Mycket att ta in för dem i den unga åldern. Ställa in sig på att bli föräldrar. Mycket för er också, även om ni hanterar det super. Ta hjälp när det behövs. Annas föräldrar är ju inte mycket att hänga i julgranen, tyvärr. Trist för dem och trist för Anna såklart. Lycka till!!

Abort och kurator för att man är gravid som ung? Kyss Karlsson!!

Att bli en bra förälder handlar inte om ålder. Man kan bli hur bra som helst ändå,,

Stor eloge till dom blivande föräldrarna som ser möjligheter..

Med stöd från dig TS är jag säker på att allt går toppen..

Dessutom när det handlar om ekonomi så gäller det att prioritera och leva sparsamt..

Allt går bara man vill....

det där gäller ju verkligen inte ALLA ! min man var 17 när jag blev gravid då var jag  visserligen 20 men han har super bra föräldrar och haft en fin uppväxt ..dem är världens finaste farmor och farfar till vår dotter på snart 6 år.
Han är och har varit en underbar och fin pappa till vår dotter trots hans unga ålder.
vi är gifta,båda har fast jobb och har aldrig gått på socialbidrag  (även om det inte är fel när man behöver) haft egen bostad ifrån börjar och klarat oss själva .nu väntar vi 2 an och är överlyckliga...
man behöver inte vara som ett barn i den åldern,allt handlar om mognad och det är väldigt personligt.
man klarar det mesta med en jävla anamma ;)
 

Jag vill också ge en eloge till TS. Jag anser inte att  16-åringar bör skaffa barn, men de är fantastiskt att de har dig och din man som ställer upp och respekterar dem i ett väldigt svårt beslut.

Det kommer bli skitjobbigt för er alla, inte bara för er farföräldrar utan även för era andra barn, men mitt i all skit finns det glädje, glädje av att ha en familj som bryr sig, en familj som välkomnar dessa två små barn med kärlek. Däremot tycker jag att de blivande föräldrarna ska ta lite mer ansvar redan nu och kolla upp vilka möjligheter, rättigheter och skyldigheter de har. Att få komma i kontakt med en budgetrådgivare, soc och kanske även en kurator som kan hjälpa dem att reda ut deras känslor och tankar på gott och ont.

Till er som tror att man inte kan hinna med mycket under 24 timmar....när era 16-åringar blir gravida kommer er tankeverksamhet också att sätta igång förhoppningsvis och ni ser hur effektiv man kan vara.

Ja visst är det bra att söka jobb men tror ni en sextonåring utan utbildning får ett jobb? Då är det väl bättre att gå färdigt skolan och sedan har större risk för att få jobb så behöver bara soc hjälpa till tills skolan är klar annars kanske de får hjälpa till hela livet!

Kan ju tillägga att vi sluta gå på soc efter ett tag på grund av omständigheterna och min sambo började skolan och har idag ett bra och välbetalt jobb :) 

Idiot. Det finns hur många som helst som ångrar sina barn, men det kanske inte är det första man erkänner för folk eller ens för sig själv? Det brukar låta "Jag ångrar inte mitt barn MEN..."

Kan man så tidigt som i v 13 se om det är tvillingar?