Fler som väntar på insemination eller precis inseminerats som vill följas åt?

Ingen som väntar på insemination eller inseminerats som vill dela med sig av tankar och erfarenheter? 

Okej, fick ni ett + på tredje försöket? Hur länge försökte ni innan ni bestämde er för IVF? Hur lång tid tog det att få en tid för IVF? Vet att man tar ut ägg ifrån tjejen och tar spermier från mannen och sen befruktar dessa konstgjort så att säga. Men vet inte mycket mer än så, har du lust att berätta för mig lite mer detaljerat hur IVF går till? 

Kan tänka mig att det är värt det, jag är helt klart redo att göra allt som krävs för att vi ska få vårat lilla mirakel en vacker dag.  

Tack så jätte mycket för tipset, länken fungerade inte men gick in på youtube och kollade på filmen där och då gick det. Den var verkligen jätte givande och jag har länkat den till min sambo. Det verkar vara en ganska lång och tuff process men ja, det verkar helt klart värt det. För all denna tiden av väntan och hopp och förtvivlan tar verkligen på en. Riktigt jobbigt. 

Oj, 8 år.. Det är riktigt lång tid. Jag tycker mina år av väntan är mycket. Stort grattis till er, jätte roligt att höra att det lyckats. Man får lite mer hopp. Då kanske vi provar det direkt om de här tre inseminations försöken inte fungerar.  

Kan inte annat än le :) Det finns nog ingenting som gör mig lyckligare än att läsa om alla som äntligen lyckas efter allt kämpande. Ni är så otroligt värda det :) 

Kan förstå att det är en dröm, ett riktigt litet mirakel :)

Har funderat vidare och kollat runt lite och våran absolut sista utväg är adoption, har till och med om IVF inte skulle fungera börjat fundera på embryoadoption/donation.  

Någonting jag har funderat på när det gäller både insemination och IVF är, när spermien och ägget har "mött" varandra så att säga och allt är "klart" och det är befruktat. Kan det inte vara som så att man då ändå stöter ifrån sig det så att det aldrig liksom fastnar så att säga? Eller när man gör IVF, sätts allt på plats då? Men så kan det ju inte gå till för då måste man ju bli garanterat gravid. Så de måste ju fortfarande göra sin lilla gång och behöva fästa själv?  

Var så lite så :) Men visst tycker jag det är jobbigt och det känns som att alla runt omkring lyckas förutom vi. Men samtidigt så är jag så som person, klart man glädjs åt andra :) Varför ska jag ta andras lycka ifrån dom bara för att vi inte lyckats? Det är ju faktiskt inte alla andra människor runt omkrings fel att det inte vill fungera för oss. 

Det är lite det jag har funderat på. Kan man inte kolla upp det på något vis innan man gör IVF? Om äggen har svårt att fästa? För jag menar skulle det vara felet så spelar det ju ingen större roll om vi gör IVF eller insemination eller något annat för då stöter ju kroppen ifrån det. Vet du om man kan kolla upp det? :)

Vi får se, har bara en massa olika tankar själv just nu som jag ska diskutera med min sambo. Men känns som att vi ger allt och är positiva inför inseminationen nu och sen fungerar inte det så tar vi nästa steg. Men under tiden känns det som att vi måste diskutera kommande steg som kan vara ett alternativ och vad som absolut inte är alternativ. Var väldigt skeptisk emot det förut, ägg eller spermiedonation känns fel för då är det ju en av oss som är genetisk förälder och en inte. Men ett embryo, då är det väl om jag fattat det hela rätt, två andra som skapat embryot så att säga så det är deras gener men det är mig det växer inom och jag som bär det bara? Så man känner mer kontakt på så sätt, så som en adoption typ fast man föder barnet själv? Fast det låter lite skumt. Aja, det är mycket med alla dessa olika sätt helt klart. Så hoppas verkligen att något kan hjälpa oss.  

Hmm, vad underligt. Iaf om man jämför med Tuttiluttan. Förstår att ni vill börja med IVF direkt då istället. När ska ni börja med er första insemination? 

Usch då för att behöva få MA :/ Kan tänka mig att det är riktigt tufft. Människor pratar mycket det är en sak som är säker. Att saker går snabbt det gör det då inte kan man ju konstatera. Min lillasyster är jämnt på mig och säger han hon vill att jag ska få barn. Men ja, om det vore så enkelt som att bara behöva önska och så kommer det. Kan tänka mig din frustration.

Mm, min kusin har också PCO men hon har ägglossning ibland, hennes mens lever sitt eget lilla liv. Och hon har precis lyckats bli gravid med sitt andra barn efter ungefär 1 1/2 års kämpande. Det hon fick höra när hon fick veta det var att hon aldrig kommer kunna få barn, det sa en läkare till henne. Men rent jäkla skitsnack och en riktigt okunnig läkare. Idag har hon en dotter och en påväg. Andra utan att äta pergotime utan helt utan hjälp. Så hon har givit mig hopp om att ingenting är omöjligt :) 

Hej på dig och välkommen hit :)

Åh, vad roligt, grattis. Håller tummarna att det ska fungera för både er och oss då. Jag börjar med tabletterna imorgon. och har UL på onsdag, sen ska vi troligen dit på fredagen för insemination så vi kanske ses där på fredag, haha :) 

Okej, hoppas att allt ska gå bra. Kan du ta medicinen igen när du blivit gravid? Eller måste du göra uppehåll under hela tiden? Är det inte ovanligt annars att man får hjälp med fler barn än första?  

Absolut, jätte roligt. Mm, roligt att vi går just på samma ställe också :)

Okej, vad är det du tar cellgifterna emot? (Om man får fråga, du behöver inte svara om du inte vill prata om det) Nej, det var väldigt länge du har varit utan då. Men har det gått bra ändå?

Okej, vad får ni betala för att få hjälp? Får ni betala hela inseminationen själva då? Kostar det mer än ett vanligt läkarbesök? Har inte så bra koll då vårat går ju under högkostnadskortet som jag fick sist jag var där nu. Så det är skönt att inte behöva betala förrän 2014 i maj igen.

Men hoppas verkligen att vi ska ha lyckats då eller att 3 IVF-försök räcker för oss sen om inte inseminationerna skulle lyckas. Annars kollade jag på deras sida och det kostar ju hur många tiotusentalskronor som helst och det är ju ingen garanti att fler IVF försök fungerar heller. Så ja, det är inte lätt inte med alla val. Men det får vi ta när vi kommit till det steget om det blir så, hoppas inte. 

Har de två andra barnen kommit till naturligt? Eller har ni fått hjälp med insemination då också?

 

Hej och välkommen hit :) 

Vad roligt att höra att det finns fler där ute. Jag startar med pergotime imorgon. Och kommer troligen att insemineras i slutet på nästa vecka. Vi var på återbesök i måndags (vi började utredningen den 25 maj, så allt har gått fort för oss, vilket är skönt) och bestämde oss då direkt för att prova med insemination. Jag är hoppfull. Varför säger du att chanserna är små? Om allt är som det ska med er båda så borde ju chanserna vara stora?

Allt är som det ska med oss också, de har inte hittat några fel alls. Och våran läkare sa att på tre försök är det ungefär 25% enligt statistik som lyckas. Och då kan man ju även tänka att statistiken inte bara baseras på de som man inte hittat fel på utan även personer som man hittat fel på och som inte har lika goda förutsättningar. Sedan har vi även åldern på våran sida. Så jag är positiv och hoppas verkligen att det här ska kunna hjälpa oss. Annars blir det IVF för oss också. Men vi kan ju inte ge upp innan vi ens försökt. Håller tummarna för att inseminationen ska gå bra för oss allihopa.