• Äldre 24 Aug 20:14
    5456 visningar
    13 svar
    13
    5456

    Aldrig ledsen bebis?

    Min minsting på 7 månader är aldrig ledsen. Alltså ALDRIG. Kan gnälla lite i famnen om hon vill ner och krypa, eller om hon börjar bli trött av att krypa och vill upp. Men hon skriker aldrig, och somnar (själv) lugnt i sin säng utan problem. Hon har varit sådan sen födseln, tredje barnet tätt. Tilläggas ska att hon är glad och social!

    Är det märkligt att hon aldrig skriker? Självklart är jag tacksam för att hon är så nöjd men någonstans oroar jag mig lite över att hon inte kräver oss på något egentligen... Antar att jag oroar mig för en undvikande anknytning, men det kanske är onödigt?


  • Svar på tråden Aldrig ledsen bebis?
  • Äldre 24 Aug 20:31
    #1

    Så var mitt första och tredje barn. Speciellt det första. Hon skrek ordentligt EN gång när jag hade ätit jordgubbar som visade sig inte vara så bra för hennes mage. Hon hade sån magknip. Stackarn var såå ledsen. Då var hon kanske 2 månader. Men när det släppte var allt bra igen.

    Inte ens när hon föddes skrek hon. Hon bara låg på mitt bröst helt tyst och tittade sig omkring. Jag kan räkna på EN hand dom gånger hon skrek det första året. klart hon grät om hon gjorde sig illa men för det mesta var hon ALLTID glad och log mot alla och flirtade och var extremt social.

    Idag är hon 6 år och först NU har hon börjar visa humör. Hon hade i stort sett ingen trots alls som mindre. Var ett väldigt "lätt" barn. Vilket var bra då nr 2 som kom 16 mån senare var och ÄR mer vild än tam. Hon fyller 5 i morgon och nu slåss dom HELA tiden. haha

    Nr tre(pojke) Var också en väldigt nöjd lugn och glad bebis i stort sett jämt. Nu är han 2,5 och i värsta trotsen och inte lika lätt att hantera alla gånger.

    nr 4 är något mellanting. kan inte säga att hon är ett "svårt" barn men itne är hon lika lätt som sin äldsta syster heller. En vanlig go bebis helt enkelt.  


    Instagram...LOVALOVISA
  • Äldre 24 Aug 20:39
    #2

    Utvecklar man inte en undvikande anknytning för att ingen svarar på ens behov när man uttrycker dem? Om ni är pålästa om anknytning och vill att den ska bli bra låter det osannolikt för mig att ni skulle ha kunnat missa hennes behov så totalt. Kanske är hon ett barn som inte kräver så mycket i kombination med insiktsfulla och rutinerade föräldrar och är helt enkelt nöjd? Dessutom har hon två syskon som hon säkert tycker är spännande att titta på. Så skulle jag gissa att det är om man får gissa här. Jag kan inte så mycket om anknytning men vill gärna lära mig mer och vill gärna läsa vad andra svarar också :)

  • Äldre 24 Aug 21:09
    #3

    Jag tänker också så att undvikande sker då barnets signaler ignoreras, vilket vi absolut inte gör... Men då hon aldrig "ropar" på oss blir det också svårt att känna att man" svarar", om ni förstår... Tack för era svar förresten

  • Lindse­y Egot NO1
    Äldre 25 Aug 00:29
    #4

    Min nr fyra var sådan. Hon var alltid nöjd. Ibland visste jag inte hur länge hon hade vilat alt legat vaken när hon sov på dagen för hon gjorde inget väsen av sig. När jag tittade in efter en timma kunde hon ligga vaken. Så jag fick kolla henne oftare. Och upptäckte faktiskt att hon inte alls sov länge men var fascinerad av mobilen med nallar som hängde ovanför sängen och kunde titta på dom länge. Hon hade även eget rum från det hon var 7 månader för hon störde sig på oss på nätterna när vi vände oss och snarkade.

    Vår nr två var också sådan här men inte lika extrem. Däremot var nr ett, nr tre riktiga gaphalsar och nr fem något mitt emellan.

  • Lindse­y Egot NO1
    Äldre 25 Aug 00:36
    #5
    Lindsey Egot NO1 skrev 2013-08-25 00:29:37 följande:

    Min nr fyra var sådan. Hon var alltid nöjd. Ibland visste jag inte hur länge hon hade vilat alt legat vaken när hon sov på dagen för hon gjorde inget väsen av sig. När jag tittade in efter en timma kunde hon ligga vaken. Så jag fick kolla henne oftare. Och upptäckte faktiskt att hon inte alls sov länge men var fascinerad av mobilen med nallar som hängde ovanför sängen och kunde titta på dom länge. Hon hade även eget rum från det hon var 7 månader för hon störde sig på oss på nätterna när vi vände oss och snarkade.

    Vår nr två var också sådan här men inte lika extrem. Däremot var nr ett, nr tre riktiga gaphalsar och nr fem något mitt emellan.


    Alla barnen har fått mycket närhet och har en bra anknytning. Men jag tror även att dessa nöjda barn är nöjda med att vara ensamma också. Jag har ammat de första fyra barnen och burit dom mycket och suttit i soffan i timmar med dom i famnen just för att bara få ha dom nära. Jag har aldrig hört om anknytning tidigare 1995-2003 utan det är först nu på senare år hysterin med anknytningen är så uppblåst. Bebisar är individer och individen ska respekteras. Min äldsta samsov vi med för hon skrek så. Tvåan försökte vi också samsova med men hon skrek och en natt orkade jag inte mer och lade henne i sin spjällsäng. Hon sov hela natten när hon fick sova själv så har vi testat oss fram med barnen. Nu sover vår femma jämte oss fast han är tre år men han kan sova i sin säng halva natten ibland. Så barn är olika!
  • Laj
    Äldre 28 Aug 09:34
    #6

    Såg bara denna sista kommentar och kände att jag behövde säga att det inte är så konstigt att du inte hört så mycket om anknytning tidigare då forskning kring detta ständigt går framåt. Bara för att man inte tidigare hört om det betyder inte att det inte är viktigt. Tycker att det är ett tokigt sätt att resonera. Du menade troligtvis inget illa med det du skrev om "hysterin angående anknytning", men jag tänker direkt på många i tex mina föräldrars generation som kan prata på samma sätt om tex. plötslig spädbarnsdöd och magläge och behovet av solskydd på små barn. Hur ofta får man inte höra kommentarar som "äsh, det där var det då inget prat om när vi fick barn och dom överlevde ju". 

    Vill bara påpeka att i min mening så handlar det inte om någon hysteri utan om ökad kunskap!!

  • Lindse­y Egot NO1
    Äldre 28 Aug 15:37
    #7
    Laj skrev 2013-08-28 09:34:39 följande:

    Såg bara denna sista kommentar och kände att jag behövde säga att det inte är så konstigt att du inte hört så mycket om anknytning tidigare då forskning kring detta ständigt går framåt. Bara för att man inte tidigare hört om det betyder inte att det inte är viktigt. Tycker att det är ett tokigt sätt att resonera. Du menade troligtvis inget illa med det du skrev om "hysterin angående anknytning", men jag tänker direkt på många i tex mina föräldrars generation som kan prata på samma sätt om tex. plötslig spädbarnsdöd och magläge och behovet av solskydd på små barn. Hur ofta får man inte höra kommentarar som "äsh, det där var det då inget prat om när vi fick barn och dom överlevde ju". 

    Vill bara påpeka att i min mening så handlar det inte om någon hysteri utan om ökad kunskap!!! 


    Nja ingen av mina vänner födda från mitten av 70 talet till mitten av 80 talet med barn födda samma år som mina har aldrig diskuterat anknytning och att barn inte knyter an till sina föräldrar alt den som har barnet i sin vård. För oss har inte det funnits problem med att barnet vetat vem deras föräldrar är och alla dessa barn är trygga barn. Jag har under mina år som mamma och har barn över en 15 års period märkt att pga kontrollen folk verkar vilja ha på precis allt så uppstår det fler och fler problem som kanske egentligen inte är problem om man bara hade släppt på kontrollen att allt måste följa ett visst mönster som man själv har bestämt sig för. Det gäller allt från förlossning till barnuppfostran. Från att knyta an till att bli en självständig individ. Och det är det att folk vågar inte ta saken som den kommer och är utan det måste vara som det står i boken, internet, som Bvc tanten säger men ingen är allsmäktige Gud och allt som står och sägs passar inte alla individer heller. Det betyder inte att de blir förstörda barn pga det.
  • Äldre 29 Aug 14:17
    #8
    Lindsey Egot NO1 skrev 2013-08-28 15:37:15 följande:
    Nja ingen av mina vänner födda från mitten av 70 talet till mitten av 80 talet med barn födda samma år som mina har aldrig diskuterat anknytning och att barn inte knyter an till sina föräldrar alt den som har barnet i sin vård. För oss har inte det funnits problem med att barnet vetat vem deras föräldrar är och alla dessa barn är trygga barn. Jag har under mina år som mamma och har barn över en 15 års period märkt att pga kontrollen folk verkar vilja ha på precis allt så uppstår det fler och fler problem som kanske egentligen inte är problem om man bara hade släppt på kontrollen att allt måste följa ett visst mönster som man själv har bestämt sig för. Det gäller allt från förlossning till barnuppfostran. Från att knyta an till att bli en självständig individ. Och det är det att folk vågar inte ta saken som den kommer och är utan det måste vara som det står i boken, internet, som Bvc tanten säger men ingen är allsmäktige Gud och allt som står och sägs passar inte alla individer heller. Det betyder inte att de blir förstörda barn pga det.

    Fast att du inte hört att föräldrar oroat sig för anknytning (även om man förr inte använde just det ordet) eller barnuppfosrtan osv, betyder det ju inte att föräldrar då inte hade de funderingarna. Nu i och med internet och alla sociala medier så blir det lättare att ta upp även "små frågor" till diskussion. Och många gånger kanske det inte är stor oro/problematik, utan mer en undran och önskan om att prata om undran. Jag upplever TS fråga som just en undran, inte att honär jätteorolig och inte klarar av situationen.
  • Äldre 29 Aug 14:22
    #9

    Ts: barn är olika, har olika behov och din lilla tänker jag mig är nöjd med sitt liv . Andra bebisar kanske gnäller mer för att de har mer magknip, vill ha me stimulans osv. Sen tror jag också att om man som förälder är lyhörd på sitt barns behov, de får mycket närhet och tryhhet, då blir barnen mer nöjda.

  • Äldre 30 Aug 22:07
    #10

    Så var vår första också. Otroligt nöjd och ingen trots alls. Hon är 9 år nu och är lika glad och lättsam. Men vi har fått stötta henne ibland i kompisrelationer för hon har svårt att säga ifrån och det har blivit bättre. Hon är en väldigt populär kompis.

  • Lindse­y Egot NO1
    Äldre 2 Sep 10:03
    #11
    supersötasilversara skrev 2013-08-29 14:17:56 följande:

    Fast att du inte hört att föräldrar oroat sig för anknytning (även om man förr inte använde just det ordet) eller barnuppfosrtan osv, betyder det ju inte att föräldrar då inte hade de funderingarna. Nu i och med internet och alla sociala medier så blir det lättare att ta upp även "små frågor" till diskussion. Och många gånger kanske det inte är stor oro/problematik, utan mer en undran och önskan om att prata om undran. Jag upplever TS fråga som just en undran, inte att honär jätteorolig och inte klarar av situationen.
    Många "tror" att alla bebisar ska vara precis lika och följa samma mönster men glömmer helt enkelt bort att även bebisar är personligheter. Mina fem barn är definitivt fem olika personer från födseln med olika personligheter men många verkar leva i tron att det inte är så. Där av TS undran
  • Äldre 2 Sep 10:29
    #12

    Min kusin hade också en bebis som aldrig skrek, var konstant nöjd och tillfreds. Det var hennes första bebis. Hon visste inte ens hur det skulle kunna låta om bebisen skrek! De föds med olika temperament, det har ju inget med anknytningen att göra.

    Sedan fattar jag inte riktigt vad Lindsey Egot vill säga... forskning de senaste 10 åren har visat att anknytningen är mycket viktigare och mer avgörande för fortsatt utveckling och hälsa än vad man tidigare trott. Bara för att det inte var något man i allmänhet pratade om, eller benämnde som just anknytning, så var det ju fortfarande både en oro för många även om man inte hade ord för det, men framförallt ett verkligt problem även då!

    Däremot sker ju detta med anknytning helt automatiskt och det är ju inget man normalt sett behöver tänka på, om det inte är så att man själv har en otrygg anknytning och vill jobba med att bryta den trenden... problemet är ju att man oftast inte själv vet att man har det. Därför går anknytningen oftast i arv, det vet man idag men det visste man inte för 10-20 år sen vilket antagligen också är en av orsakerna till att man pratar mycket mer om detta idag. Just för att göra människor medvetna om den risken!

  • Lindse­y Egot NO1
    Äldre 2 Sep 10:46
    #13

    Det som jag ser som problemet är när folk skriver att anknytningen kan bli störd pga att barnet inte skriker utan är nöjd. Att man tolkar att barnet egentligen inte är nöjd utan har en störd anknytning. Det tror jag inte alls på i TS fall då vissa barn faktiskt kan ha god anknytning och är mer nöjda, skriker bara när de är hungriga, har blöt blöja och vill ha en torr.

Svar på tråden Aldrig ledsen bebis?