när skall man ringa efter ambulans

Nej förmodligen inte men jag skulle i alla fall kalla på yrkesfolk framför att försöka hantera mitt barn i en unik situation där jag riskerar att skada ytterligare.

 

Jag utgår ifrån dom värre sorter, nu kan jag inte alla namn i huvudet men den typen där benet bryter sig ut genom huden, svår smärta är oundviklig.

Kan tänka mig att vid lättare fraktur behöver man inte fylla ungen med opiater men fortfarande så kan oprofessionellt hantering orsaka mer smärta än nödvändigt.

 

Du skriver att du jobbar med detta. Jag är ledsen men här i tråden ger du i så fall inte ett seriöst intryck. Det gör att det blir mycket svårt att tro på att du verkligen jobbar med det du säger.

Självklart har den som ringer SOS ett ansvar, det har jag aldrig påstått att de inte har. Däremot så ligger beslutet om att skicka ambulans eller ej hos SOS, inte hos den som ringer. Om SOS - efter att ha fått information om läget -  tar beslutet att ambulans bör skickas så kan jag inte se att den som ringt har "ringt i onödan".

För det första så upplever jag dig som fördömande och osympatisk. Det är ett mycket oattraktivt drag hos alla människor, men faktiskt ännu mer hos de personer som jobbar med att hjälpa andra människor.
Det gör att jag har svårt att tro att du faktiskt jobbar så - eller kanske det är så att jag HOPPAS att du inte gör det.

Du verkar inte ha någon som helst förståelse för att människor, i en situation som de upplever som skrämmande och där de känner sig osäkra och okunniga, istället väljer att söka hjälp hos kunniga och utbildade personer.

Personligen har jag åkt ambulans en enda gång i mitt liv. Jag hade kört omkull med min cykel och min fotled var bruten.  Jag låg i snön i diket på en liten landsväg. I 30 min låg jag där, men jag ville inte ringa SOS. Försökte att få tag i min man, min mamma eller någon av mina systrar men fick inte svar. Efter 30 min kom det en bil. Jag hade tur för bilen kördes av en utbildad sjuksköterka. Och du - hör och häpna! HON ringde efter ambulans!

     

Ok, nu kände jag själv att jag i mitt tidigare inlägg kanske var lite väl hård. Därför tillrättavisar jag mig själv och ber om ursäkt.

Uppenbarligen har vi helt olika syn på just denna fråga. Kanske ska vi vara överrens om att inte vara överrens och låta det stanna vid det.

Jag försöker att alltid visa respekt för andra människor och deras åsikter, vare sig jag delar dem eller ej. 
När det gäller den här frågan så känner jag att jag kanske har brustit lite i det. Därför väljer jag som sagt att be om ursäkt för det och dra mig ur diskussionen.    

Men allvarligt talat, om man misstänker att en person kommer behöva vård under transporten till sjukhuset, men inte är säker, ska man då vänta på att komma fram till 1177 och eventuellt riskera någons liv för att man inte får ringa 112 för rådgivning? Folk har i tråden lämnat flera exempel på när de varit osäkra och ringt 112, om det är allvarligt så får man hjälp snabbt, är det inte det så avslutar man samtalet och ringer 1177 i stället.

Man kan alltid ringa 112, tom om man behöver prata med en präst. Den som svarar lotsar en vidare. Anser dom att man ringer i onödan så säger dom det.

Scrubs - jag har två gånger skrivit om en upplevelse där jag ringde 112 för råd, eftersom det var för lång kö till 1177. Jag kunde inte avgöra om det var akut eller inte, men det kunde SOS göra.

Tack. Men jag var trots allt inte fullt så respektfull i mitt inlägg till scrubs81 som jag brukar försöka att vara.
Kanske blir jag lite arg och frustrerad över att inte nå fram, och blir därför otrevligare än jag vill vara.

Givetvis anser jag inte att man ska ringa 112 p g a "ett skrapsår". Men det har jag heller inte sett att någon tycker här i tråden. Dock är jag av den åsikten att om man är osäker och okunnig när det gäller hur man ska hantera en situation där någon form av vård krävs så är det bättre att ringa efter hjälp än att  man försöker sköta det hela själv och kanske gör allt mycket värre.

Min mans kusin (som då var 8 år) knuffades av sin äldre bror nerför yttertrappan. Han föll och slog i sitt huvud. Fallet var inte särskilt högt - 3 trappsteg - och han reste sig själv. Det verkade som om allt var bra, men efter en någon timma blev han yr och började kräkas och sluddra i sitt tal. Hans mamma bedömde att hon kunde köra honom själv till akuten (de har 1 mil dit) men för att vara säker så ringde hon ändå 112. Där fick hon veta att hon absolut INTE skulle köra honom själv! Nej, istället skulle han lägga sig ner och de skickade en ambulans omgående. Det visade sig att han hade en hjärntumör. Så på sätt och vis hade han tur i oturen, för tack vare det fallet så upptäcktes hjärntumören i tid.

Men vad jag vill ha sagt är att även om mamman kände att det nog hade gått bra att köra honom själv så gjorde hon uppenbarligen rätt när hon för att vara säker ringde 112. 

Ska man tolka ditt inlägg som att du tycker det är fel att ringa 112 när man behöver tala med jourhavande präst, alltså?