när skall man ringa efter ambulans

Har inte orkat läsa igenom hela tråden, dels för att den är så vääääldigt lång och dels pga alla otrevliga ord och kommentarer. Min fundering är hur ofta ambulansen får en körning till en patient som de sedan lämnar kvar hemma eftersom ambulansssk gör bedömningen att han/hon inte behöver påtittas av en läkare? Händer det ofta och känner man sig trygg i sitt beslut eller är det något man går och funderar på sedan under sitt arbetspass?

Vad jag har förstått så kan man inte neka en patient ambulans om den väl skickats dit, bara uppmana dem att tacka nej för att de inte behöver. Men vill de åka så får de åka, som i fallet ovan.

Jag vet att deras uppgift är omöjlig. De kan inte bedöma allt per telefon och jag vet att de har ett otacksamt jobb. Dessutom måste jag säga att man blir alltid vänligt bemött, i varje fall har jag blivit det. 

Vad jag menar är, att man kan inte räkna med att vanliga människor som saknar sjukdomsinsikt ska kunna bedöma själva hur allvarligt deras tillstånd är och alltid kunna avgöra om det är nödvändigt med ambulans eller ej.

Inte ens den som är sjuksköterska eller läkare kan alltid bedöma. Många gånger behöver man ha provtagning som underlag för att kunna diagnostisera eller utesluta olika sjukdomar. Då ska man inte tro att patienterna själva ska kunna göra det.

Jo då, jag har fattat en hel del. Bl a förstår jag att detta med ambulanstransporter inte är bara ditt yrke utan också ditt specialintresse. Annars skulle du bara inte orka hålla på och diskutera samma ämne i tråd efter tråd.

Att bara de som verkligen behöver ambulans kommer att transporteras till sjukhuset med den, blir aldrig verklighet. Till och med vid trafikolyckor tar man människor till sjukhus med ambulanstransport och en del av dem hade över huvud taget inte behövt uppsöka läkare. Då kan man inte heller ta sin privata bil för att sedan åka till sjukhuset. Man brukar inte heller kalla på taxi. 

Självklart är det så att man ska ha ambulans i de fall då behandling måste påbörjas genast eller under transporten. Men det vet man ju inte innan ifall det kommer behövas. Man kan bara gissa.Ta till exempel ett ormbett eller getingstick. Hur ska man veta innan hur man kommer reagera på ett ormbett. Det kan bli en allergisk reaktion med blodtrycksfall där man behöver behandling under resan. Får man åka ambulans efter ett getingstick om man blir dålig? Hur vet man innan om man kommer bli dålig eller hur illa det kommer bli? Vissa kan dö av det, men man vet inte innan vilka det är och alla kan inte åka ambulans för ett getingstick. De allra flesta behöver ingen vård alls.  

Någon sa här innan att man vill vara säker om att få hjälp fort och då tror man sig veta att kommer man in i ambulans blir man genast omhändertagen. Det ligger nog mycket sanning i det. Alltså många tänker nog så.

Sedan är det  i glesbygden ofta svårt, ja nästan omöjligt att få tag i en taxi inom rimlig tid. Det har blivit väldigt glest mellan taxistationerna. Det är väl också en av orsakerna till att vissa kör bil hem från festen med mer eller mindre alkohol i kroppen.

Många kommun-ssk är dåliga på att skriva avvikelser. Jag har själv varit med om minst 2 fall där jag borde skrivit en avvikelse på ambulanspersonal som valt att inte ta med patienter jag ringt dem om där det visat sig vara rejäla felbedömningar från deras sida. Vet att detsamma hänt mina kollegor flera ggr men det brukar inte skrivas avvikelse. Ska ta upp detta till diskussion känner jag för det är viktigt att det kommer fram när det blir fel så att alla kan lära sig något av det.

Jag har inte nämnt hennes vitala parametrar eftersom att relevansen här inte handlar om att hon höll på att dö av syrebrist eller liknande utan hennes lidande och lidande är en oerhört viktig faktor när det gäller våra gamla sjuka. Är det så att någon lider och vi inte kan lindra lidandet på plats så resonerar jag som att de behöver få tillgång till mer avancerad sjukvård som vi inte har möjlighet att ge där och då.

Hon hade ok saturation, ok blodtryck, subfebril och hög puls och en andningsfrekvens som varierade mellan 10-30 (alltså extremt oregelbunden).

För mig handlar det alltid om en helhetsbedömning.
Jag är av den stammen att jag anser att man i princip ska vara död innan man ringer 112.
Men när jag en väldig tidig morgon fann en av mina grannar halvsittande i dörröppningen och kunde inte komma upp och ville absolut inte att jag skulle hjälpa henne.
När hon är vimsig och inte redig och hon inte vet sitt eget personnummer, bara att hon är över nittio år.
Ja, då ringer jag 112, då fick dom ta hand om henne.

När jag själv ramlade för några år sen och bröt foten på två ställen så åkte jag till vårdcentral som skickade mig till sjukhuset.
Och när jag ramlade ihop under shoppingturen efter att ha varit extremt trött under en längre period så körde min fru mig till akuten, trots mina lama protester när jag inte bara slumrade in i dvala igen.
Då visade det sig att jag hade lunginflammation samt en inre blödning från mjälten, det tog tre veckor innan dom släppte ut mig från sjukhuset den gången.

Men med en nittioåring plus chansar inte jag.
Så det handlar hela tiden om helhetsbedömningar för mig.            

Ja jag känner absolut att det rätta hade varit att ta med henne och jag blir väldigt bestört över det lidande hon behövde utstå en hel natt bara för att ambulanspersonalen inte ville ta henne med

Allt handlar inte om att rädda liv, det handlar också om att lindra lidande. En nog så viktig uppgift. Mina ledord som sjuksköterska är:

"Ibland bota
Oftast lindra
Alltid trösta"

Har jag fel när jag säger att man inte ringer ambulans utan man ringer 112 om det är fara för liv, sen är det de som bestämmer om de ska skicka en ambulans eller om man kan komma in själv?

Så då är väl ts frågeställning lite missvisande eftersom man inte ringer efter en ambulans.