Hur gick/går det för er/era barn som hoppat av gymnasiet?

jag förstår dig! Hade den linjen som jag gick funnits på flera gymnasieskolor hade jag bytt redan efter en termin till en annan skola. hatade verkligen det gymnasiet där jag gick. huah!
Jag har läst två år på komvux för att höjja mitt snitt och det har fungerat bra, det är ju mycket lugnare där, dock inte när jag läste termin 1 inom omvårdnadsprogrammet så därför läste jag inga fler. maken till ouppfostrade människor har jag aldrig varit med om.

Hoppade av andra terminen i tvåan då jag fick barn. Fick sedan ett barn till, började läsa upp gymnasiebetygen när minsta var ett år, var hemma med båda och pluggade på kvällarna, blev ensamstående i samma veva. Pluggade komvux och nu läser jag andra året på högskolan och har två extrajobb. Blir klar när jag är 26. 

Min särbo har en sådan..., han bor fortfarande hemma, är 22 och har inte gjort någonting vettigt sedan dess mer än tagit körkort. Min särbo ger han dessutom pengar som han kan spendera som en med relativt hög inkomst (förutom boende och mat). Min särbo tjänar bra, men lägger inga pengar på sig själv. Men så länge han får pengar och annan hjälp så finns ju ingen anledning att flytta, därför borde det bero på uppfostran. Han kommer inte heller få lika hög lön som min särbo, så jag är rädd för att han kommer bli kvar i hemmet.

 

Jag hoppade av gymnasiet efter knappt ett år. Hade praktik, ströjobbade och pluggade sen på komvux+universitet. Men jobbade och läste fristående kurser innan jag kom på vad jag ville bli.
Det är ju inte optimalt att hoppa av, samtidigt är det helt meningslöst att gå en utbildning när man är omotiverad, skoltrött osv.  

Jag slutade gå i gymnasiet efter halva tvåan, var hemma ett halvår och började sedan folkhögskola och fick slutbetyg därifrån. Har tentat av ett ämne efter det för att få den behörighet jag behövde till kandidatprogrammet jag sökte. Gjorde även högskoleprovet ett par gånger eftersom det är hopplöst att försöka söka i folkhögskolekvoten.

Men hur tänker din särbo då, eller tänker han inte alls? Om sonen får mkt fickpengar och gratis mat och boende, ja då behöver han ju inte arbeta. Så sonen kommer att glida fram på en räkmacka resten av livet....

Jag hoppade av gymnasiet i tvåan, jobbade ett år på förskola, läste sedan de sista åren i gymnasiet men det gick inte så bra, hade hög frånvaro och inte så bra betyg. Jag hade då väldigt trassliga familjeförhållanden, alkoholiserad pappa, psykiskt sjuk mamma och ansvaret för en autistisk bror. När jag efter studenten flyttade hemifrån läste jag upp betygen på komvux och jobbade extra. Idag är jag lärare på högstadiet, gift med en underbar man, har ett barn och ett till på väg. Så att hoppa av gymnasiet behöver inte betyda att livet är kört. Man får kanske gå en längre väg men man kan fortfarande nå sina mål.

Skoltrött, jobbade några år, pengar på banken, började sedan läsa senare när motivationen infunnit sig och klarade min akademiska examen galant

Min särbo tänker inte tillräckligt...
Han säger att han inte vill slänga ut sonen för att han inte har samvete att belasta soc, det resonemanget kan jag ta. Men sonen lär ju inte flytta, så det blir soc när min särbo dör ändå. Min särbo hoppas att sonen ska hitta en tjej att flytta hem till. Men vilken tjej med rel hög lön skulle vilja försörja en sådan... (vilket jag påpekat).
Så jag förstår sonen att han bor hemma..., han kommer ju även få väldigt svårt att fixa ett jobb då han aldrig behövt göra något.

Mönstret skulle gå lätt (förutom bråken som skulle bli) att bryta, då sonen får 3000/månad.  Det tycker jag borde räcka till allt utom tak över huvudet, så levde jag som student efter att hyra och andra räkningar var betalda.

Det ligger nog någonting i det där. I vissa fall tror jag det kan vara väldigt begåvade barn som inte finner mening i att göra saker de inte är intresserade av. Hittar de sen motivationen så går det snabbt att ta sig dit de vill. Det är ganska stor press att i 19-20årsåldern välja vad man ska bli om man söker högskola direkt.

Att er tonåring är lat nu (det var jag också) behöver inte heller betyda att det är kört. Han kan finna motivation i att jobba (eller få ett bättre jobb, "såhär vill jag verkligen inte ha det till pension!") och lära sig disciplin och ansvarstagande.