Hur gick/går det för er/era barn som hoppat av gymnasiet?

Nu går det alldeles utmärkt, men det tog ju sin lilla tid. Jag hade odiagnostiserad ADD under gymnasiet och har även autistiska drag vilket innebar att jag hade det lite "svårt" socialt. Inget sompåverkade mig innan de vuxna skullle lägga sig i och försökte tvingas mig att umgås med fler skolkamrater. Jag var understimulerad och till slut gav jag helt enkelt upp och slutade gå på lektioner tills resten av klassen hunnit ikapp mig. När det visade sig att min närvaro var för låg för att jag skulle få betyg så valde jag att hoppa av. Jag jobbade något år innan jag sökte in på komvux där jag läste in trean och lite extra kurser. Idag är biolog med en masterexamen och har planer på att doktorera.

Hoppade av i 2an i gymnasiet! Fick lite strö jobb, fick tillslut en fast tjänst :D hade ut ca 23-25.000kr/mån.
Nu är jag tjänsteledig för att plugga upp gymnasiet på 1år (komvux) är 26år idag och man kan väl säga att jag ångrar att man hoppade av och inte tog vara på det istället! Men jag har klarat mig extremt bra

Hoppade av i trean.

Ströjobbade på olika ställen. Fick till slut ett sommarjobb på ett stort företag. Har där arbetat mig uppåt och arbetar idag på marknadsavdelningen. Har utbildats internt i bl.a. Projektledning.

Jag är även gift och har två barn och bor i villa.

Jag började gymnasiet på hösten som man brukar, innan höstlovet så bröt jag ihop och hoppade av

började på IV efter höstlovet, läste upp betyg som jag egentligen inte behövde (matte G till VG och Svenska VG till MVG) sjukt uttråkad men fick pengar iaf och något att göra ibland, behövde bara gå dit 1-2 gånger i veckan och visa vad jag gjort

Började sen nästa höst på ett nytt gymnasium i en annan stad, gick nästan klart första året, men "snubblade på målsnöret" eftersom jag aldrig fick någon hjälp efter första gången jag hade brytit ihop och hoppat av, så bröt ihop igen, fick då gå på BUP, knappt 3 månader, sen fyllde jag 18år och fick inte gå kvar

började om gymnasiet sen på hösten, samtidigt som jag gick i samtalsterapi, gick till vårterminen i 2an, då började det spåra ur igen, men fick reducera antalet kurser och fick bra betyg i det jag läste, bestämde mig för att återigen hoppa av, och sen börja på Folkhögskola till hösten
planen var att jag skulle läsa 1år där, bara basic kurser för att kunna få tillräckligt med kurser och betyg för att kunna söka till högskola

började Folkhögskola, ursäkta men vilka jävla idioter!
först så bytte dom inriktning på kursen!? från barn och omsorg till äldre omsorg
men dom försäkrade mig att jag skulle få inrikta mig på barn ändå, vilket jag sen inte fick..  
sen försökte dom tvinga mig att gå en kurs, som INTE behövs för allmän högskola, det är överkurs, och läraren var helt psyko, hon liksom gjorde om hela kursen till att man skulle uppträda och sånt framför hela skolan, jag klarar inte av sånt, hade till och med läkare och psykolog intyg på att jag inte kunde hålla på med sånt, det ignorerade dom, och jag fick absolut inte läsa om den andra kursen som är innan, dom andra i klassen klarade inte heller av det, då dom knappt behärskade språket för att kunna klara A-kursen
så alla fick automatiskt IG eller restuppgifter på kursen efter bara någon månad 
dom räknade ihop giltig frånvaro och ogiltig frånvaro, så var man sjuk 1 vecka i influensan och sen var magsjuk 3 dagar, så var hela kursen till ingen nytta för man kunde inte få betyg om man inte hade 80% närvaro, till och med om man hade 79% så fick man inte betyg, och fick man inte betyg i ett ämne, så var det kört för allt räknades ihop, saknade man en kurs så hade man inget.. 
var mer tjafs om betyg, kurser, frånvaro och skit än egentlig undervisning.. hoppade av innan Jul då. men hade ett jobb så jobbade ett par månader då.

sen dess har jag försökt läsa på distans, inte funkat alls
haft ett par små ströjobb
min sambo försörjer mig, väntar vårat första barn nu, planerar att försöka tenta av några kurser senare, eller bara börja jobba med vad som helst.  

Jag hoppade av, hade det struligt hemma och var tvungen att flytta hemifrån och försörja mig själv. Gick komvux i två år när jag var runt 23 istället. Gick ju bra det med. Sedan har jag läst lite distanskurser på högskolan på kul och har inte riktigt satt igång på riktigt ännu. Behöver nog läsa ett par komvuxkurser till inom en snar framtid.

Men jag är ung ännu. Min mamma skolade nyss om sig till förskolelärare och pluggade både komvux och högskola medan vi växte upp. Hon var inte alls förskräckt när jag hoppade av gymnasiet. Hade ju gjort samma resa själv iom att hennes mamma dog när hon var 15 och hon bestämde sig då för att åka och bo med familj i USA och sedan flytta till Sthlm och jobba.

Och hur det har gått rent allmänt i livet för mig... Mja, inte som jag tänkt, men helt ok :)

Vad gör tonåringen idag? Tonåringen har redan hoppat av och jag undrar vad för krav ni har på denne. Vad gör ungen om dagarna?

Man får ju inget studiemedel längre, om man har underhållsbidrag och "barnet" är över 18 så utgår ju även detta.
Då har man fullgjort sitt uppdrag som förälder och barnet får gå till socialen för att få sitt uppehälle. Lättare sagt än gjort, ville jag ha sagt med detta.

Lägenhet för en som inte har en inkomst? 

Som sagt var min n har varit i samma situation och går nu i skolan, fyller snart 17 och jag håller tummarna att han orkar sig igenom 3 år. För att vara pessimistisk så tror jag mer på tomten.

 

Jag hoppade av gymnasiet efter nån månad, då jag inte passade in på varken programmet(natur) eller bland människorna. Började jobba istället, men gjorde ett nytt försök på annat program på annan skola kommande år (kok), men det var då på landet och långt att åka och alla var riktigt omogna och ouppfostrade lantisar.  Hoppade av efter en månad.

Sista försöket gjorde jag sedan året efter och då på en liten skola och annat program (sam) och kämpade mig igenom första året trots att det var en pina. Bara ouppfostrade ungar som inte kunde hålla käften.

Jag gav upp och började på komvux, vilket passade mig perfekt. Vuxna människor och inga jäkla ouppfostrade, respektlösa ungdomar som hade respekt för lärarna istället för att bete sig som riktiga bortskämda bebisar som behövde daltas med.   Riktade in mig på data/ekonomi och läste fler kurser per termin än vad de rekommenderade.
Distansstudier passade mig perfekt, då jag är grym på att planera att arbete och kunde  jobba i den snabba takt som passar mig bäst. Hade räknat ut att jag skulle hinna klart med sista kurserna och ha lite ledig efter sista kurs och valde då att gifta mig och skaffa barn. Skulle då ha en månad ledigt innan förlossningen.

Dessvärre så drabbades jag av ett hemskt illamående och fick inte i mig någonting. Fick äta en massa läkemedel och tog mig inte utanför dörren.  Just då hade jag bara sökt till lektionskurser, så jag blev tvungen att avbryta allt och fortsätta efter att första sonen blivit tillräckligt gammal.

Men till slut blev jag klar och med många vg och mvg i slutbetyg.    

Sedan har jag gått flera kurser. Jag har lätt för att lära mig, men svårt att acceptera andra människors omogna beteende. Jag är äldre i sinnet än min egen mor, för att inte tala om hennes syster. Som en 14 åring kanske.  

Jo just det. Kan även tillägga att jag flyttade hemifrån som 16åring. Visst var det lite kämpigt att arbeta och plugga samtidigt. Hade dessutom häst som kostade pengar. Har ingen aning om hur jag fick ihop det. Nu förstår jag knappt hur man ska få det att gå ihop med barn, jobb och fotbollsträningar mm.

jag hoppade av gymnasiet två gånger första gången gick jag på omvårdnadsprogrammet i 1 termin och då började jag jobba i en bowlinghall.
andra gången gick jag 4 dagar på estetiska programmet som egentligen var min dröm men var äldre och kände att jag aldrig skulle trivas med mina klasskamrater för att ja skulle bli retad och de ville jag inte så fegade ur och hoppade av.

läste till undersköterska på komvux fick barn med en som stack var ensamstående och sedan bestämde mig för att skaffa ett slutbetyg så läste på komvux träffade min nuvarande sambo och fick fast jobb inom vården 2 månader efter mina studier var klara, jag lever ett bra liv nu !

Hoppade av min gymnasieutbildning när jag var 18 (gick tredje året på teknisk). 
Började jobba som teleförsäljare istället. Jobbade med det i 2år där jag sparade ihop kapital och öppnade sedan eget här i Sverige. Vi utvecklade/utvecklar mjukvaror åt större företag.

Nu, 4 år senare har jag stor anläggning i Holland med över 100 anställda, eget hus och är lyckligare än någonsin. Att hoppa av gymnasiet var det bästa initiativet jag tagit. Hade jag fortsatt hade jag bara dragits tillbaka ytterligare ett år. Ville alltid bli miljonär och visste att jag inte hade någon chans att bli det genom att skaffa mig en utbildning. Hårt arbete och en bra vision slår allt. Det är den verkligheten inte många förstår.

Med vänlig hälsning.

Lånar min väns sida därav anonymiteten.

Min dotter hoppade av mycket pga skolan hon bytte till för att få mer utmaning samt även idrottsinriktningen bytte inriktning efter ett år och blev vansinnigt slapp med en massa nyintagna elever utan ambitioner.

Hon började jobba hos mig istället (företagsadministration och rådgivning) och visade sig vara mycket bra på det, men jag är för liten för att kunna ge lön nog att kunna flytta hemifrån osv.

Sen fick hon ett jobb på en liknande firma där hon blev pålagd så mycket jobb att hon höll på att bli utbränd, 20 år gammal, men bra lön fick hon.

Jag blev tillfrågad av en firma om att jobba hos dem men de ville ha en person på plats och då föreslog jag min dotter istället vilket de tyckte var en bra idé och det tycker de fortfarande idag. Min dotter är idag 22 år och tjänar bra, hon och hennes sambo har just köpt ett radhus i en förort till Sthlm och ska skaffa barn.