Kommit hem nu efter Viktoria(Aurora)samtalet (okej, kom hem för ett par timmar sedan men somnade). Vet inte riktigt vad jag ska känna. Är mest frustrerad och irriterad tror jag. Fick prata med en väldigt trevlig BM som log och skrattade och var inte alls stel och kall som jag hade byggt upp att hon skulle vara. Vi pratade om varför jag vill ha snitt och hur det kommer sig att jag inte kan tänka mig att föda vaginalt.
Hon märkte att jag var väl införstådd med riskerna och sa själv att "Det märks att du läst på och att du är väldigt bestämd". Därför blev jag riktigt irriterad på att jag måste gå dit på ytterligare ett möte om 2 veckor för att jag ska tänka igenom det ännu lite mer. Om hon märker då att jag inte ändrar mig skickar hon remiss till en läkare som sedan bestämmer om jag får snitt eller inte. Vi pratade bara lite ytligt om vilka risker/fördelar det finns eftersom jag redan vet allt. Dom använder sig av samma information som jag redan läst från Socialstyrelsen. Fick med ett litet häfte hem där dom har samlat "det viktigaste" från den rapporten. Undrar hur vinklad den informationen är?
Hon ville att jag skulle komma tillbaka om 4 veckor. Fast helst den 6e mars (!) men det tycker jag är alldeles för sent. Jag vill ha skiten avklarad så fort som möjligt, så jag fick en tid om två veckor. Lite skrattretande egentligen att hon tror att jag ska ändra mig på två veckor med hjälp av information jag redan läst 3 gånger och dessutom vägt för- och nackdelar med snitt sedan typ.. 2,5 år tillbaka. Redan när vi bestämde oss för att försöka skaffa barn. Nåväl, jag SKA ha mitt snitt. Så är det! Heja den fria viljan! :)