peegasus skrev 2014-01-23 17:25:25 följande:
Kommit hem nu efter Viktoria(Aurora)samtalet (okej, kom hem för ett par timmar sedan men somnade). Vet inte riktigt vad jag ska känna. Är mest frustrerad och irriterad tror jag. Fick prata med en väldigt trevlig BM som log och skrattade och var inte alls stel och kall som jag hade byggt upp att hon skulle vara. Vi pratade om varför jag vill ha snitt och hur det kommer sig att jag inte kan tänka mig att föda vaginalt.
Hon märkte att jag var väl införstådd med riskerna och sa själv att "Det märks att du läst på och att du är väldigt bestämd". Därför blev jag riktigt irriterad på att jag måste gå dit på ytterligare ett möte om 2 veckor för att jag ska tänka igenom det ännu lite mer. Om hon märker då att jag inte ändrar mig skickar hon remiss till en läkare som sedan bestämmer om jag får snitt eller inte. Vi pratade bara lite ytligt om vilka risker/fördelar det finns eftersom jag redan vet allt. Dom använder sig av samma information som jag redan läst från Socialstyrelsen. Fick med ett litet häfte hem där dom har samlat "det viktigaste" från den rapporten. Undrar hur vinklad den informationen är?
Hon ville att jag skulle komma tillbaka om 4 veckor. Fast helst den 6e mars (!) men det tycker jag är alldeles för sent. Jag vill ha skiten avklarad så fort som möjligt, så jag fick en tid om två veckor. Lite skrattretande egentligen att hon tror att jag ska ändra mig på två veckor med hjälp av information jag redan läst 3 gånger och dessutom vägt för- och nackdelar med snitt sedan typ.. 2,5 år tillbaka. Redan när vi bestämde oss för att försöka skaffa barn. Nåväl, jag SKA ha mitt snitt. Så är det! Heja den fria viljan! :)
Hej! Jag har också varit och pratat med dom på Viktoria.
Med min första gick jag igenom en skräck förlossning, då både jag och min son blev väldigt sjuka. Förlossningen blev långdragen och kämpig, och drog nästan med oss båda två. Trotts situationen vägrade läkarna att snitta mig, men efter 12 timmar med 4tim krystvärkar, kom han ut med sugklocka(efter att blivit tappad 5ggr). Vilket gjorde att han fick syrebrist och fick ett huvud som såg ut som en strut. Andades inte själv och blev akut omhändertagen och fördes vidare i ambulans till Örebro. Sen fortsatte resan, med ungefär 2 månader på sjukhuset.
Detta har gjort mig fruktansvärt rädd, för att nu få föda fram mitt andra barn. Eftersom läkarna har konstaterat att jag är för trång i bäcken, så kan man ju tro att det inte ska finnas några problem alls för att få igenom ett snitt.
MEN.. Nu försöker dom med allt, att övertala mig och gå igenom en vanlig förlossning ändå. TROTS situationen förra gången. Jag är livrädd! Ska dit om en vecka igen och träffa en förlossningsläkare, får se vad som sägs då.
Gäller verkligen att stå på sig!!
Lycka till nu du med